Göran Skytte ställer sig ett befogat: Har svenskarna blivit galna? Han gör en intressant jämförelse mellan vuxna i skattediskussionerna/fördelningspolitiken och barn i en undersökning där de fick välja mellan att få en godisbit idag, eller två bitar imorgon. Majoriteten valde att få en bit idag. Skotte gör följande träffsäkra metafor:
En metafor som i ett slag förklarar mentaliteten också hos många vuxna svenskar. Man vet aldrig om det finns två bitar imorgon, lika bra att grabba åt sig en idag.
Det kanske ändå blir två bitar till alla imorgon, då får jag tre om jag tar en idag.
Om jag inte får någon i morgon trots att jag tar en idag är det dubbelt orättvist, för jag har ju redan ätit upp min bit. Jag har inte en enda bit, fastän han där borta får två.
Om inte annat så får man väl klaga i medierna över att jag är orättvist behandlad.
Och, för att vara lite ironisk, men bara lite: Jag är säker på att någon i medierna gärna skulle ställa upp till modigt försvar för den stackars människan.
Ja, hur bygger vi upp ett skattesystem och fördelningspolitik utifrån dessa förutsättningar, utan att få alla godisbitar uppätna redan första dagen?
september 29, 2007 at 6:35 e m
Hej,
Galna är nog inte rätt term jag tror mer på David Eberhards diagnos vi har drabbats av nationell paniksyndrom. Vissa av alliansens åtgärder går åt rätt håll för att kurera syndromet men tyvärr tror jag att vi har minst en förlorad generation att ta hand om. Vad vi behöver är 10 års ”missväxt” för att få våra perspektiv i ordning. tt familjen han nämner inte är ursvenskar utan Iranier visar bara att problemet är allmänmänskligt om nu någon trodde annorlunda.
september 30, 2007 at 3:39 f m
När en person ser hela omvärlden som galen, så kanske han snarare borde bekymra sig om sin egen mentala hälsa!
september 30, 2007 at 6:46 f m
Tack Lars för att du svarade på Kurts kommentar.
Galen? Snarare en syntom på vad den socialdemokratiska politiken har satt för spelregler. Orsak och verkan. För både barn och vuxna, svenskar och icke-svenskar är väldigt snabblärda i dessa frågor. Trixet är snarast att skapa ett sådant förtroende att deltagarna litar på att spelreglerna kommer att gälla tillräckligt länge för att de själva ska vinna. Prioriteten ser ofta ut som följer: Helst ett win-win spel, i andra hand ett jag-win du lose, och i sista hand lose-lose.