Appråpå dagens inlägg i SvD och avsnittet i gårdagens Aktuellt, gällande sexköpslagen och rättssystemets hantering av lagen, så vill jag kommentera både det och medias strävan att framställa den lutheranska synen som den absoluta sanningen.
På Aktuellt igår gjorde man en jämnförelse mellan antalet personer fällda enligt sexköpslagen och personer fällda för ringa narkotikabrott.
Aktuellt ville ge skenet av att alla i Sverige obestridligen står bakom sexköpslagen, och framhöll även som en sanning att eftersom sexköpslagen och ringa narkotika brott har samma straffskala så ska polisen se till att lika många blir fällda enligt sexköpslagen som för ringa narkotikabrott. En annan ”absolut sanning” enligt Aktuellt är att politikerna ska avgöra exakt hur polisen använder sina resurser.
För det första: Sexköpslagen är mycket skum. Visserligen ska inte poliserna lägga någon bedömning gällande lagar och dess straffskala, men media bör inte heller framhålla att alla Sveriges medborgare står bakom den lagen.
För det andra bör man kunna kräva att Aktuellt inte jämför äpplen och päron, vilket man gör om man bara talar om antalet fällda dommar, utan att sätta dem i proportion varken till antalet begångna brott eller resursåtgången för att både förebygga brott och få en fällande dom.
För det tredje så får jag intrycket av att poilsen visst gör en riktig prioritering. Om de har brott med samma straffskala, och där det kostar x gånger så mycket för att brottsförebygga och för att nå en fällande dom, så bör man prioritera det arbete som ger störst resultat. Sedan är det politikernas sak att sätta mål för brottsnivå, samt andel fällande dommar jämfört med antal brott.
Tillbaks till sexköpslagen. Vad är syftet? Jag håller fullkomligt med om att vi ska förbjuda barnprostitution, trafficing och överhuvutaget verksamhet där någon tvingas sälja sex mot sin vilja. Men vi bor i Sverige, och stiftar våra lagar för Sverige och i Sverige finns det ingen som behöver sälja sig sexuellt för att få mat för dagen och tak över huvudet. Och det är i så fall det vi bör värna, dvs att vi har ett socialt skyddsnät som både fångar upp och stöttar de som vill förändra sin livssituation. Men om sedan någon väljer att vilja dryga ut kassan, eller om någon, hör och häpna, faktiskt tycker om sex (även om vissa verkar tro att det är något som är männen förunnat) och inte har något emot att faktiskt dessutom tjäna en slant på det, varför ska då köparen krimminaliseras?
- - Ha ha, har du gått på det där om den lyckliga horan, säger mina kritiker.
- - Men vänta här? Vad är det som säger att man måste bli lycklig på sin försörjning för att den ska vara laglig?
- - Men det är ju kränkande! Skriker sexlagsförespråkarna.
- - Ja, tydligen enligt deras normer, men varför ska de påtvinga andra sitt lutheranska arv?
Det finns andra som känner sig kränkta av att behöva ta förnedrande jobb för att kunna få socialbidrag och/eller A-kassa. Det finns de som känner sig kränkta på sin arbetsplats. Det finns de som känner sig kränkta av Försäkringskassan, osv osv. Men bara för att några skulle känna sig kränkta av en handling betyder inte automatiskt att alla gör det och att vi därför måste lagstifta så att ingen ska kunna göra det som några skulle känna sig kränkta över.
Nej, fokusera lagstiftningen på de som verkligen blir utnyttjade när det gäller sex; barn, illegala invandrare, missbrukare och psyksikt sjuka, men även de som utnyttjas i ett förhållande (med eller utan betalning). Varför sätta sig till doms över de som själva inte ser sig som utnyttjade, men som några lutheraner anser ska känna sig kränkta.
Och jag är tämligen övertygad om att det finns flera kvinnor som hellre ger en annan person njutning och får en välförtjänt ersättning, än att tvingas be om samhällets allmosor och stå i ständig tacksamhetsskuld. Vissa känna sig stolta över att välja det ena, andra känner sig stolta över att välja det andra. Men idag ges de inte ens den här valmöjligheten, åtminstonde inte i lagstiftarnas ögon.
Och avslutningsvis: Tala om könsdiskriminering!
För i dessa sammanhang är det fortfarande så att man ser mannen som köpare och att det är en kvinna han köper. Följer man deras logik så ska mannen kunna behörska sina begär om sexuell tillfredsställelse och ta ansvar för sina handlingar, medan kvinnan inte bemyndigas att kunna motstå sitt begär efter pengar. Dessutom är sex något onskefullt och fult i den lutherska världen, och eftersom kvinnan inte är betrodd att varken frstå sitt eget bästa och allt mindre att kunna handla därefter så måste det ju åligga den ansvarsfulle mannen att se till att något så fult inte inträffar. Och kan han inte ta det ansvaret så ska han bestraffas!
december 14, 2007 at 8:20 e m
Det är en underlig lag, så där lagom småluddig som mman kan förvänta sig av våra lagtiftare. Lagen säger att den som mot ersättning skaffar sig en tillällig sexuell förbindelse dömes ….etc.
Men vad är ersättning? Är social status ”ersättning”? Ung kvinna som umgås med äldre män för att komma i rampljuset; säljer hon en sexuell tjänst som fallaer under lagen? Vad menas med ”tillfällig”? Att en gång med samma partner kan vara ”tillfällig” är väl i sin ordning. Men om en man träffar samma kvinna under ett antal gånger i månaden under ett par år. Är det förhållandet att betrakta som ”tillfälligt”? Och varför är det huvudsak män som blir åtalade och dömda? Lagen är ju i sig könsneutral. Hur många kvinnor har åtalats och dömts även om alla rekvisit har varit uppfyllda. Det är möjligtvis okät för feministerna att även kvinnor betalar ersättning för tillfälliga förbindelser. Eller?
december 14, 2007 at 9:50 e m
Per-Gunnar:
Tack för intressant kommentar. Jag får erkänna att jag inte läst ordalydelsen i lagen. Och precis som du påpekar så är de verkligt kryptisk.
Instämmer i att feministerna har konstig syn, för visst köper män män, och kvinnor kvinnor och kvinnor män.
december 14, 2007 at 9:57 e m
Hej.
Tack för en bra blogartikel om gårdagens katastrofala aktuelltsändning. Jag var själv som liberal tvungen att skicka redaktionen ett mejl där jag vädrade min frustration.
Lagen om prostitution är ett grundläggande brott mot den liberala traditionen och en av J.S Mills grundläggande friheter. Dvs att vad du gör med din egen kropp som inte skadar någon annan kan inte staten kriminalisera. Det är därför kriminaliseringen kom att innefatta enbart männen. Ett totalförbud hade aldrig accepterats då lagen var mycket kontroversiell när den på ett populistiskt sätt lobbades fram. Lagen är för övrigt oerhört cynisk då den ställer de prostituerade utanför samhället.
Samma liberala tanke gäller med deras andra exempel, ringa narkotikabrott. Eller rättar sagt, den delen av lagen som säger att det är förbjudet att inneha en illegal substans i kroppen. Statistiken för ringa narkotika brott har av förklarliga skäl skjutit i höjden pga urin och blodtester vid minsta misstanke.
I Sverige är vi i princip unika i världen med denna typ av reppressiv lagstiftning!
Varför är vi inte som våra liberala likar? Det är samma liberala tankar som styr en mycket stor del av vår och andra västländers konstitutioner. Yttrandefrihet, tankefrihet, tryckfrihet mm. Vi i Sverige har tyvärr en övertro på staten kontra individen som jag tror härstammar från byggandet av folkhemmet. En del Luther, en del socialism. Vi har också byggd upp enorma institutioner i form av nykterhets rörelser vars propaganda aldrig kritiseras, enbart förmedlas. Det hade varit en skön tanke om det hade funnits en enda liberal institution i samhället med samma resurser för ”information”. Närmast idag kommer nog Humanisterna.
Avslutningsvis.
När det gäller media är deras uppdrag inte bara att fördjupa sig i huruvida en lag fungerar eller ej, utan också och kanske framför allt ifrågasätta dess legitimitet. Speciellt i fall av lagstiftning kring individers moral. Någonting som det för övrigt är mycket tveksamt om staten har rätt att frihetsberöva folk för (bötesbelopp ok).
december 15, 2007 at 8:50 f m
Axel:
Skönt att höra att vi är några fler med lite sunda värderingar.
Instämmer fullkomligt i din kommentar gällande folkhemmet, luther, socialismen, individens blinda tilltro till staten. Där i ligger ochså våra folkrörelser. Och påminns nu av den också ytterst snedvridna diskussionen som var när en kvinna hade följt med två hockemän till ett hotellrum. Dramaskrien visade inga gränser. Männen blev friade. Som tur är, enligt vad jag fick höra om händelsen. Men de fick ändå extremt orimliga traff, genom den enkelriktiga uthängningen i media, men kanske ännu värre den fruktansvärda dom de fick av sitt eget hockeförbund. Dvs friade enligt lagen, men avstängda från att fotsätta spela hocky. Sjukt.
Hum kan nog fortsätta hela dagen märker jag, för nu kommer jag dessutom att tänka på den Göteborgsklubb som vill vägra att en person som inte hycklar med sin roll i sexbranschen, han ska inte få sitta i deras styrelse. Man undrar hur de tänker egentligen.
december 19, 2007 at 10:22 f m
Madeleine Leijonhufvud har åter gjort ett intetsägande inlägg i debatten om vår rättsäkerhet. Hon ondgör sig över att polisens hårt och över lång tid insamlade uppgifter om Obducentens sammaträffande med prostituerade på Regeringsgatan ej togs upp av åklagare Helin. Det är naturligtvis tråkigt att polisens flängande runt Regeringsgatan med fotografin av Obducenten och uppmaning till prostituerade att bekräfta att detta var en trolig styckmördare inte gav någon utdelning. Men uppgifterna har varit användbar för att smutskasta en duktig och intresserad läksre. Kanske skämtet Helin var orolig för att det skulle komma fram med förkrossande tydlighet i rättegången att dessa vittnen var manipulerade för att passa in i bilden?
december 22, 2007 at 10:02 f m
Ragnar34:
Får erkänna att jag inte har satt mig in i det specifika fallet. Trots att det varit massor i media om det. Men precis som du påskiner, så bör man ju inte förlita sig på att det är ett ett-till-ett förhållande mellan verklighet och mediabild.
november 25, 2008 at 3:44 e m
[...] Se gärna min tidigare artikel gällande den svenska sexlagen: Sexköpslagen, Media och Polisen [...]