SvD listar vad de ser som Reinfelds sex största huvudvärksfrågor (SvD). Finns onekligen en del att välja bland så som barnfattigdom, skolresultat i fritt fall – nåja, i alla fall ingen trovärdig uppgång i sikte. Och det där problemet som vi vet kommer, men vi gärna inte orkar ta i. Jag tänker på vår ändrade åldersstruktur.

Nåja, de ”huvudvärkar” som SvD identifierat är följande, tillsammans med lite filosoferande från min sida:

  1. Saudiaffären
    Jag har inte hängt med i detaljerna, men hur svårt kan det vara? 1) Rimligtvis har man en enad linje för vad regeringen tycker rent generellt i frågor som dessa. Och den är rimligtvis väl kommuniserad, eller i alla fall dokumenterad. 2) När något som Saudiaffären blossar upp samlar man väl rimligtvis snabbt nyckelpersoner så att hela regeringen blir så påläst som möjligt i vad som har hänt. 3) Om man då upptäcker att något misstag begåtts så ursäktar man det och/eller förtydligare där man inte tycker att något misstag begåtts, även om andra anser så.
  2. Opinionen
    Ja är de inte väldigt osynliga/otydliga, eller har jag varit dåligt med i medierna? Och visst är det nytt läge nu, som kräver ny taktik. Kan inte påstå att jag hört så mycket från S-sidan heller, men en ganska kvalificerad gissning är att de nu sätter grunden och kommer att bli mycket farliga. Stefan Löfven känns som en mycket professionell och metodisk motståndare, som nu lägger upp deras program och strategi. För att också anknyta till första punkten: Vi lever i en snabbt föränderlig värld, där det många gånger är svårt att förutspå morgondagens rubriker. Då är det än mer viktigt att ha ett stabilt och genomarbetat program, så att man snabbt och professionellt kan hantera allehanda frågor som dyker upp. Tycker inte att regeringen lyckats så bra på den sista punkten. Och påminner mig om jag antar att jag borde läsa på programmet …
  3. Passivitet
    Hum tror jag klarade av den i punken ovan :-) Fast det är klart. Förutom att bli skickligare på att hantera allehanda oförutsedda frågor, så bör man så klart vara mer offensiv och sätta dagordningen själv. Lättare sagt än gjort, men trots allt självklart ett önskemål. Och om man har känsla för vad som engagerar så är det så klart till stor hjälp. Ja till och med en förutsättning.
  4. ”Kannibalismen”
    Klart jag vet att det där med samarbete, enighet och kommunikation inte alltid är så lätt. Men eftersom det är en nödvändighet i ett regeringssamarbete så borde det ligga alla parter varmt om hjärtat att man även kan hantera detta i valarbete. Det är väl egentligen bara två parametrar att hålla ordning på. 1) Stora penseldragen: Vad tycker vi allihop 2) Inom ramen för det: Vad kommer respektive parti att driva. Och sedan får röstsiffrorna avgöra vilket part som får störst tyngd för just sina hjärtefrågor.
  5. Jobben
    Ja vad händer här egentligen? Fas 3 är enligt mig en katastrof. Och hur tror man att man får sympatier/röster/respekt när man bara kör mantrat att antalet arbetande har ökat. När alla vet att det vedertagna sättet att mäta arbetslöshet är i procent. Ja, totala mängden i arbetsför ålder har ökat. So what? Antar att totala mängden som behöver äldrevård också ökat, så då borde ju arbetslösheten förväntats minska. Eller hur … Vilket påminner mig om ännu något jag ska läsa på om. Det där förslaget om sänkt ungdomslön. Jag är för en sänkt ingångslön, MEN den ska sedan relativt snabbt stegvis öka till ”vanlig” lönenivå. Tiden för att komma upp i vanlig lön skulle eventuellt kunna variera beroende på yrke. Och finns sånt som ”Akademikerpraktikant” nu för tiden? Gjorde att jag fick in foten på arbetsmarknaden. Kommer inte ihåg det ekonomiska upplägget men tror att arbetsgivaren betalade 1 000:- i månaden, att jag fick A-kassenivå, samt att det kunde pågå i 6 månader.
  6. Regeringsombildning
    Jag tror inte alls på att byta ut Reinfeldt. Byta till vem för det första? Dessutom tror jag inte ett ögonblick på att alla vill ha nytt hela tiden. Tror snarare att många vill ha erfarenhet, trovärdighet och stabilitet. Vilket förövrigt troligen är några av huvudingredienserna till Löfvens framgång.

Avslutar med att kasta in ett inlägg i barfattigdomsdebatten. Har precis Facbook-debatterat i ämnet så jag är lätt upprörd. För mig är det självklart att den relativa barnfattigdomen spelar roll, att vi säkerställer att alla barn i Sverige håller sig ovan den relativa fattigdomen gentemot andra barn i Sverige. Jag ser ingen motsättning i att vi har en del spridning i inkomst, men att vi ändå har en mer geleråtta-kurva än en normalfördelad kurva. Där nosen då så klart är kort och pekar åt vänster och svansen åt höger.

Och eftersom jag varken är bra på bildhantering, eller på att söka önskvärda bilder, så får ni här två bilder istället … Råttan ska dock vara betydligt tjockare.