Oz the Great and Powerful, and continue on my IRL

I found the carrot juice in the refrigerator, so drank too much of that before the sushi and had sushi without drinking. Red-wine and sushi did not sound like a too good combination anyway.

And my partner just told me that Hancock is on TV 21.30 this evening. Perfect! And with a little wine. Unfortunately he will most probably not be able to see the film through, as he has a long and early driving to do Sunday morning.

So, continuing my prioritization of the day. Now I allow myself to write one more article. Just a short one. It is anyway saturday evening, and I think I will even be able to  do the company-biling-salery-weeklysumary before 21.30 anyway. Might even have time for the news

Last weekend we manage to go to the movie. WWe used to go to the movie a lot before, but have not been able to thei last year because of the starting-up of the company. So it was extra appriciated from our side.

We saw Oz the Great and Powerful

I just so love it! The message, the warm feeling it gives. Mmmm

I was already a great fan of The Wizard of Oz. Have not actualy seen it that many times, but like it for the same reasons as with Oz the Great and Powerful, that is for the message and the warm feeling

A not such wild guess is that the fact that it also reminds me of my Grandpa, add to that warm feeling. I watched part of it ones visiting him at his last years in life. Such a warm, calm, interesting and positive person. Eventhough the reason for me remembering seeing it at his place was that I was half watching and simultaniously also talking with him. Apparently he did not notice me watshing, because just at the end, he changed channel. And I did not have the heart to tell him I was watshing. And there are DVDs for me! The thing was that at that time I just could not remember the ending. Very frustrating! But also an indication I have not seen it often.

Wicked: The Life and Times of the Wicked Witch of the West is a novell by Gregory Maguire. I am very found of these kind of books. Taking a character from a famous story, and then re-writing the same wtory, but from that persons perspective. So, here: The story told by the Wicked Witch of the West. Here the true good one.

And ask my partner. I drive him cracy by trying to see everything from anyones perspective. But anyother day I will learn to not share that insight with him just the minute he is fully upset about someone … True challange for me! This about acting in accordance with your intentions aren’t that easy everyday

To dig a bit futher into why I like the Oz message, and why it provides me with this warm feeling. I like the message about that you shall belive in yourself, and I get the warm feeling from the way Dorothy and her friends respects and take care of eachother. Kind of same as in Oz the Great and Powerful. (But I did not like the way Oz treated the monkey first, but it improved, so I calmed down. And I shall not give a way the ending, but I was all smile when coming out from the Theater .)

And just one more reflection. Yes, you can tell that I have hardly have had the time to write articles for a year, and now when I do have som etime I have quite a number of ideas I just like to write.

No One Can Motivates You … Until You Motivates Yourself..!!!

I think it stinks. Or is it my who has not understood it? For me it sound like a good exuse from selfish people why they shall not care for others.

I will order them: Watch one of these Oz-movies ones a day! Their choice which one

Or, is it like: Strive to motivate the warm but un-motivated, and ensure that the cold ones stay un-motivated … Hum, something for a next article … The one I have promised a friend about if there is sucha thing as free speach is also making it’s way up to my surface. Ooo and my favorit, but not written, as I do not have the answer, but: How to set up the rules in a world, before you know which role you will be given! And I have some interesting ideas around Globalization as well as Democracy. Might even handle them together. That is at least the current intention. Lets see.

Now, the ”company-work” is waiting. The wine as well. Administration and wine a Saturday evening isn’t such a bad combination as it might sound firstly. Apparently the news being out from the prioritylist of today. But Hancock is still on, and the one-slider work is continuosly bubbling behind

 

Gulag – A History, by Anne Appelbaum

Finally I have read through the whole of Anne Appelbaum’s Gulag. I have commented on it during my way. And it should definitely be a Must read, for everyone. Especially as we apparently have not learned, for example thinking of the camps in North Korea and don’t even want to think any further with the risk to having other similar camps visualizing in my head.

So, what is my most remaining impression? That of the human behaviour! I am also very impressed how Anne has succeeded in writing about such awful things, but still make it readable. She truly got my interest anyway! And, with a connection back to the human behaviour, how ”The History of Gulag” has been handled in the countries with Gulag-camps, as well as among us outside these countries and some generations later. A lot like a ghost. Like, if we do not talk about it, it might not have happen …

Every now and then she makes some small references to the camps in Germany, and truly it has a major impact on history that ”the saviour” came and closed the German camps, while the Gulag-camps went on so much longer and more faded out.

The history of the German camps are most often more black and white, which naturally makes it much easier to agree on victim vs bully. In Gulag you could go from prisoner to guard and back to being prisoner again.

And even if I have not read any such full report on the German camps, I get the impression that the prisoners were far more evil to each other in Gulag  than in the German camps. But that might have more to do with: The winner writes the history? And the fact that Gulag lasted so much longer, so that destructive actions truly got their time to refine.

For one thing, the criminal ruled in Gulag. Not that Moscow minded that much, but it truly took the most in-human proportions. As criminals doesn’t work, they for example ensure that they get the ”no-hard-work” as for example taking care of the children. As they then did not do. Or just did not bother to provide water, or let prisoners go and get water. It is also amazing and scary what a 100% focus on productivity can do to humans!

Anne also take a big effort in giving us the insight that it differed a lot among the camps, as well as during the years.

Some more reflections from my side is:

• Yes, way too many died, but still: How could so many survived on nearly nothing? Under those conditions! Impressive how the human body works!
• And coming back to my favorite ”the Maslow pyramids”. Here one rally get a proof that individuals value things differently. Some value ”nice-things”, even though they are close to starvation, while others value safety more, or honor or ”just” want a little something more in there stomach. And still others keep themself sane by risking their life just to get their history out. So yes, we have these values, but the borders differ so much, even when you are all truly on the very edge of surviving.

All these children growing up in the camps with the most limited amount of affection or language, light or food one can imagine. All these women and men, continuously being raped and humiliated by other prisoners as well as guards. All these families, splitter with no chance of neither justice, clarification or even the slightest possibility to communicate with each other.

And one more tragical aspect: From one time to another there were not even a huge difference in being outside of the camps anyway, as it was so miserable even there.

Read it! Preferably a little now and then, to be able to take it in.

 

The Grand Design by Stephen Hawking & Leonard Mlodinow

I truly enjoy reading books by Stephen Hawking. Only read two, but anyway, they have the same tone of voice. The easiness to explain these complex things, and adding some fun remarkes every here and there Relaxing!

Now I read The Grand Design.

Not to say that I am able to explain the Grand Design for others. But is that necessary? Isn’t it a good enought reason to read a sience book, just for enjoing the time reading it, without any major aspirations on actually be able to pass a test afterwards?

And even if I can’t explain all the things explained in the book, it still provides me with an understanding on how far we (humanity) has come in this field.

And yes, I love the logic But actually also in the same time getting reminded of all the thousends and thousends of parameters affecting each individual’s actions.

The human behaviour being even more complex. Or?

 

buy-ology Truth and Lies About Why We Buy, by Martin Lindstrom

It is very interesting to jump into disciplines you have not visited for a while, giving you much more of an outside-in perspective.

This time I have read buy-ology, and my first and strongest relefection where: Is it truly that many out there still beliving we human are rational? Still beliving we even know why we do things or how we will act?

But I guess we are quite a number who, regardless of that insight, still wants the world to be more rational. We want to understand, we want to predict, we want to gain a competative advantage with that extra insight, in whatever we are up to.

He doesn’t say we can’t gain some more insight, it is more that he highlights that we shall not always just jump into the seemingly easy and traditional ways. For example, show a part of a planned TV-serie and then ask if they will follow it or not. Or the classic example of Pepsi vs Cola where the test panel got small sips, while in reality most persons drink much more at a time, making sweet Pepsi more likable in small sips.

Time summarize it like this:

A fascinating look at how consumers perceive logos, ads, commercials, brands, and productions.

And yes, the method he uses and the results he gains are truly fascinating, and provides further insight to how we react.

The special method used is his neuromarketing study method, where they measure changes in the brain while persons for example look at warnings at cigarette packages. Turns out that it actually trigger the carving for a next cigarette, instead of the wanted opposite effect.

What triggered me to read the book was that I raised a question if it would be possible to measure what the individuals in a board truly found interesting, when decision material were presented for them. Not just what they say they are interested in. But can’t really see that it will happen that a whole team of board members will approve to sit with electrons on their head, revealing what they actually are interested in our not.

And that is more of the scary part of this method, that it provides one further step into the mind, which, as everything, can be misused.

So, in the hands of ”the good guys” in the world, it is an interesting method. But can’t say I am to glad to have found out these new possibilities to look into my brain, bringing my thoughts too close to the society pictured in Karin Boye’s Kallocain.

 

1Q84 av Haruki Murakami

Nu var det en stund sedan jag läste ur 1Q84, men hittills är det ändå den bästa bok jag läst på väldigt länge.

Läste precis vad jag hade skrivit om ”The Lake” och påmindes om att det i mångt och mycket är samma egenskaper i The Lake och i 1Q84 som göra att jag faller

Tonfallet, takten, igenkännandet. Är det en tydlig signal på att jag faktiskt är väldigt svensk Många framhåller ju likheten mellan den japanska och svenska kulturen.

Vilken till exempel visas på detta sätt när olika länder mappas gentemot hur sekulära de är respektive i hur hög grad de tar överlevnad som självklar och istället fokuserar på självförverkligande.

Japan och Sverige

Referens

Men tillbaks till 1Q84. Jag läste den som triologi och förälskade mig i båda huvudkaraktärerna.

Det är visserligen science-fiction men eftersom karaktärerna är vanliga, och det egentligen bara är vissa omständigheter som är annorlunda, så bör den ändå tilltala de icke science-fiction-frälsta. Eller så kan man så klart välja att se det som inte stämmer med vår vanliga verklighetsuppfattning mer symboliskt.

Kan det även vara detta att både 1Q84 och The Lake innehåller ensamma personer? Det påpekas ganska ofta att vi svenskar är ensamma. Och jag antar att det är avigsidan av vårt sociala skyddsnät som upprätthålls av det allmänna, där alla ska behandlas lika ( i alla fall i teorin). Istället för att varje individ måste våra betydligt fler kontakter för att på så sätt själv bygga upp det där skyddsnätet efter bästa förmåga.

Mycket retsamt att det tyvärr verkar fungera så!

Och något som gjorde mig nyfiken. Jag har verkligen inte läst så många japanska böcker. I praktiken denna, The Lake, samt en bok till av Murakami: Kafka vid stranden. Den senaste kommer jag inte ihåg så väl, men i de två första så finns det starka inslag som berör sekters förödande konsekvenser. Hur mycket problem har Japan med sekter?

Vilket dessutom får mig att fundera över: Hur mycket problem har vi själva (Sverige) med sekter?

Något som jag ändå till största delen har fört något gott med sig är väl att vi i dessa sekulariserade samhällen ändå tenderar att se mer till barnens bästa, än att ensidigt hänvisa till att de är en ren familjeangelägenhet.

Inser ändå att jag är påverkad av min Svenska uppväxt där jag instämmer i de flesta människors syn på att samhällssynen rent generellt är bättre än vad olika sekter tycker och tänker. Vissa samhällen/kulturer kan ju onekligen i sig själva klassas som sekteriska, om man i det begreppet lägger att man inte tillåts tänka själv eller söka andra vinklingar på saker och ting.

Och språket! Och tempot! Bara myser när jag tänker på det

För min del: Dags att leta reda på fler böcker av Murakami Fast först ska jag återkomma med några kommentarer på både Gulag och Mordet på Folke Bernadott. See you

 

Jakten mot nollpunkten av Carl Johan De Geer

Jakten mot nollpunkten är en både rolig och självutlämnande bok.

Jakten mot nollpunkten

Men det jag nog mest fascineras av är hur jag i vissa stycken så totalt kan känna igen mig och förstå, medans jag i andra delar av hans tankegångar, känsloreaktioner och val i livet absolut inte fattar någonting.

Den får mig att åter reflektera över detta med arv och miljö. Hur händelser i livet (miljö) får vissa personer med ett visst arv att gå åt ena hållet, och andra personer med helt andra egenskaper att gå åt ett helt annat håll.

Hur händelser som tedde sig extremt negativa och destruktiva i stunden, ändå på lång sikt kan visa sig haft en väldigt positiv påverkan. Tyvärr är just den kopplingen extremt svår att förutspå!

Inte konstigt att den inte finns: Den perfekta guiden i barnuppfostran

Ååå här kan det faktiskt passa att jag äntligen kommenterar på ett uttryck jag har svårt för, nämligen:

Det som inte dödar härdar

Tja, som jag är inne på ovan så kan ju så faktiskt vara fallet, men sedan har vi ju de som faller och liksom blir kvar, som aldrig blir härdade. Hur kul är det … Å andra sidan så står det väl inget om varken tidsaspekt eller ”kul-het” i uttrycket. Så kanske ska man läsa det rent krasst som så, att när du är påväg nedåt så kan det antingen sluta i att du dör, eller så dör du inte och då är det i sig ett bevis på att du härdats och är på väg uppåt. Nej för krystat i min mening.

Slutar nog här, blev för deprimerande att tänka på.

Men De Geers bok rekommenderas Är som sagt rolig och själv tycker jag alltid (?) det är intressant att få läsa hur andra tänker och klurar och sedan väljer att agera. Nåja, eller i andra ordningen, dvs agerar och sedan tänker …

 

The Lake av Banana Yoshimoto

Jag har precis läst ut The Lake, av Banana Yoshimoto.

Jag tyckte väldigt mycket om den och funderar över vad det mer specifikt beror av.

Framförallt tilltalas jag av den äkthet och öppenhet som berättarrösten, tillika huvudkaraktären förmedlar. Men även av tempot i berättelsen, mer som en sång som stilla framförs och skänker ro.

Lite märkligt kan tyckas, för det finns ändå ett mörker som ligger på lut, men jag antar att det uppvägs av Chihiros stabilitet, att hon har en känsla för vad som är viktigt i livet.

Samtidigt är det spännande att läsa en bok från Japan och betryggande att konstatera att när det gäller hur vi tänker och fungerar så är det ändå enkelt att känna igen sig. Även om jag inte har samma erfarenheter eller ryggsäck som varken Chihiros eller Nakajima.

Samtidigt blir jag nyfiken på vad andra har att säga om boken, så nu ska jag googla lite

 

Operation Watertower

Proudly presents: Operation Watertower

Spännande, kreativ och med sinne för humor på de rätta ställena, för de som förstår att se den.

Dessutom imponerande hur mycket man kan göra med små medel!

Tyvärr lite lågt ljud i början, men det blir bättre. Så häng kvar!

 

Decision Points av George W. Bush

Decision Points av George W. Bush är väl mycket välskriven, och väldigt intressant.

Det är alltid intressant att få en inblick i hur stora makthavare resonerar, och vad de väljer att lyfta fram när de själva får en möjlighet att avgöra. Självklart är det Bush egen vy som ges.

Rekommenderas med andra ord varmt!

Dessutom ger denna typ av böcker en intressant tillbakablick över många historiska händelser under hans presidentskap, och de var onekligen många tuffa händelser att hantera under hans åtta år.

Jag är ingen Bushkännare, men det bestående intrycket som boken ger är att han verkligen älskar och vill skydda sitt land, samt att han inte räds att ta tag i tuffa frågor. Och karakteristiskt nog avslutar han boken med:

Finally, I thank the men and women of the United States military. …nobody did more to inspire me than those who wear the uniform of this country and their families. Their achivements will rank alongside those of the greatest generation in history, and the highest honor of my life was to serve as their commander in chief.

Den ger också en påminnelse om att livet sällan blir så som man tänkt sig. Inte hade han förväntat sig att han skulle bli känd för sina krigsinsatser. Han som hade tänkt göra avtryck snarare genom ”No Child left Behind” och ”Medicare”.

 

Interview with the Vampire

Ja, nu har jag då läst Anne Rice bok Interview with the Vampiere. Filmen har jag sett några gånger tidigare, även om det är några år sedan.

Fast då funderade jag nog inte så mycket över den, utan njöt mer av filmen i stunden.

Jag tänkte inte ge mig på någon större analys nu heller, men är det inte lite märkligt att Louis, huvudpersonen och han som blir intervjuad, till synes inte gör något för att döva det uppenbara dåliga samvete han har för vampyrsläktet i allmänhet och sig själv i synnerhet. Varför inte göra något gott för att i sina egna ögon bidra till att rätta till balansen? Dessutom hade han mist sagt en hel del år på sig att klura ut och prova olika metoder för att komma ur sin ångest.

Och på tal om många år. Rimligtvis borde han hunnit bli väldigt vis. Och visst var han väl kunskapstörstande i början?

Tänk vad man rimligtvis skulle kunna åstadkomma om man levde så länge utan varken sjukdom eller att åldras. Klart att dilemmat med att inte tåla dagsljus sätter lite käppar i hjulen. Men inga oövervinnerliga.

Och det är väl just detta som intervjuaren ser, för visst är det så att vi ser på samma saker på olika sätt och har olika önskningar här i ”livet”.

Vissa som gör att vi kompletterar varandra, och tyvärr vissa som gör att vi förgör varandra.