Kampen mot påtvingad islamisering och tillhörande terrorism

Spontant tycker jag det låter som om Obama lagt fram en bra strategi (SvD) för hur de ska kunna både hälpa Afganisatan, och samtidigt bekämpa de extrema muslimernas påtvingande islamisering och den där ingående terrorismen.

Ska bli intressant att höra hur FN och EU ställer sig.

Afgans folk, med dess blodiga historia, är verkligen värda inte bara stabilitiet, utan stabilitet tillsammans med ett människovärdigt styre.

Och vem vet, tillslut kanske vi till och med lyckas få bukt med all den narkotika som har sin grund i dessa trakter och i mångt och mycket finansierar just de extrema muslimer jag vill bekämpa.

 

Förbehållskalusul i armén? Nja

Jag är för en globalisering och tror att det generellt kommer att leda till färre och mindre våldsamm konflikter. Men samtidigt ställs vi inför dilemmat gällande vad det faktiskt är som vi försvarar. Då som nu har det varit fosterlandet, vår religion eller vår världssyn. Förr sammanföll dessa oftare, vilket på vissa plan gjorde det hela enklare. Men nu i och med globaliseringen där människor flyttar mer på sig så blir de inte alltid lika lätt.

Nidal Malik Hasan verkar vara ett exempel på där detta dilemma har uppstått. Han är muslim och del av den amerikanska armén. Han har uppenbarligen varit intresserad av att kämpa i den amerikanska armén, åtminstonde en gång i tiden. Men tydligen inte efter 11 september, eftersom han då hamnde i intressekonflikt med sin muslimska tro. Men det framgår inte av SvD artikeln varför han inte fick sluta i armén, fast han så önskade.  (SvD)

Hur tänker försvarsmaken över huvutaget i denna fråga, rent generellt? Ska muslimer i ett EU försvar slippa att försvara oss mot muslimer? Ska kommunister i ett EU försvar slippa att bekämpa kommunister i till exempel Afrika? Ska man kunna få skriva in en förbehålls klausul när man går in i armén? ”Jag lovar att ställa upp förutsatt att …” Nja knappast, men hur ska vi hantera frågan?

 

Att styra sitt eget öde – Afganistan

Afganisatan får välbehövlig truppförstärkning. (SvD)

Namnet på min förra artikel är ”Att styra sitt eget öde”, men avsåg Sverige. När jag skulle skriva denna artikel slog det mig att samma titel passar utmärkt även när det gäller Afganistan.

Genom att vara närvarande och säkra tryggheten så ger vi också landets medborgare en rimlig chans att bygga upp sitt land. Och vi bör naturligtvis även stötta, men inte ta över, när det gäller uppbyggnadsarbetet. Det är både landet Afganistan som behöver kunna få styra sitt ege öde, samt den enskilde medborgaren.

När det gäller att styra landet så tänker jag främst på att inte behöva hamna i händerna på andra, utan att ha jämnbördiga handels och sammarbetsformer med andra, och att de som styr ska ge förutsättningar för medborgarna att kunna ha en påverkan på sitt eget och familjens liv.

Läs gärna min sida ”En bättre värld”. Här ett litet citat:

När det gäller vår utrikespolitik bör vi fokusera på självhjälp, samt att ta mycket stort avstånd från allt förtryck och utnyttjande av andra människor, t ex trafficing, barnprostitution, barnsoldater och orimliga arbetsförhållanden. Sverige bör också verka för att människor i Världen inte döms utifrån sitt kön, enticitet eller födelseplats, utan utifrån sitt handlande satt i sitt sammanhang. Vi behöver också motverka fattigdom, okunskap och orättvisa rättssystem, både för att de är icke önskvärda i sig själva, men också för är att de är stora grogrunder för att människor ska börja sträva efter win-lose lösningar, istället för win-win.

 

Stora starka karlar ska väl klara lite krigsupplevelser, eller?

Vi behöver ett bra försvar och ett försvar om värnar om sina soldater, men även ett försvar som värnar sina veteraner. Tydligen är det lite si och så med det där att värna om våra veteraner. Allan Widman (försvarspolitisk talesman (FP), utredare Veteransoldatutredningen), Lars Fresker (ordförande i Officersförbundet) och Bo Wranker (Förbundsordförande i Fredsbaskrarna i Sverige) skriver idag följande i (SvD):

För exakt ett år sedan lämnade Veteransoldatutredningen ett betänkande till regeringen med ett stort antal förslag: Försvarsmaktens ansvar för skadade soldater skulle inte längre vara tidsbegränsat. Den personliga uppföljningen skulle förstärkas och även soldater med lindriga, psykiska besvär skulle få hjälp och stöd, liksom i vissa fall deras anhöriga.

Men det är väl inte annat att vänta i ett mjukisland som Sverige där vi sätter ihop krisgrupper och stödterapi för än det ena än det andra (vilket säkert kan fylla sin funktion), att vi då ignorerar de som varit mitt i stridens hetta.

Och är det inte typiskt att det händer i ett land där extrem-feminismen och genusteoretikerna fortfarande får stå skrämmande oemotsagda.

För visst signalerar detta att ”stora starka karlar ska väl klara lite krigsupplevelser”.

Nej, visa våra veteraner respekt och tacksamhet genom att, åtminstone, ge dem det stöd de behöver. (Får mig osökt att tänka på filmen ”The Rock”, vilket för övrigt är en mycket bra film.)