Onda och goda även hos muslimer

Stå på de sekulariserade muslimernas sida. Den svenska staten bör stå på de sekulariserade muslimernas sida. Tyvärr visar SVT dokumentär Slaget om muslimerna att så allt för sällan är fallet. Istället verkar våra ledare okritiskt gå i islamisternas ledband. Och ger dem fritt spelrum att föra samtliga muslimers talan, och samtidigt diktera hur en god muslim bör verka in i minsta detalj. Och det är verkligen ingen trevlig bild de måla upp, dessa representanter för sveriges muslimer.

Här har vi en grupp som inte tillåts religionsfrihet, för i religionsfrihet lägger jag även friheten att få tolka och efterfölja sin religion på det sätt som man själv anser lämpligt (naturligtvis inom lagens råmärken). Vi har idag ca 400-500 000 medborgare från länder där islam är huvudreligionen, men tydligen har vi ingen aning om hur många av dessa som är troende muslimer, och hur många av dessa som är moderata islamister respektive islamister. Hur kan vi då låta dessa islamister göra anspråk på att representera 400-500 000 personer?

Ännu en gång visas det hur den som skriker mest också får mest. Och tyvärr är det inte ens i Sverige helt ofarligt för sekulariserade muslimer att öppet kritisera varken de moderata islamisterna eller de mer uppenbart hotfulla. Så tystheten från de sekulariserade muslimerna är tyvärr ganska väntad.

Tyvärr verkas samma sak hända de afganska kvinnorna (SvD), dvs att de förtrycks av islamisterna. Varken deras röst eller deras kraft är stark nog för att de själva ska kunna förbättra sina levnadsvillkor och sin framtid.

Så, dra inte alla muslimer över en kam. Som i de allra flesta grupperingar så finns där både goda och onda krafter, och jag vill att vi stöttar de goda.

 

Kampen mot påtvingad islamisering och tillhörande terrorism

Spontant tycker jag det låter som om Obama lagt fram en bra strategi (SvD) för hur de ska kunna både hälpa Afganisatan, och samtidigt bekämpa de extrema muslimernas påtvingande islamisering och den där ingående terrorismen.

Ska bli intressant att höra hur FN och EU ställer sig.

Afgans folk, med dess blodiga historia, är verkligen värda inte bara stabilitiet, utan stabilitet tillsammans med ett människovärdigt styre.

Och vem vet, tillslut kanske vi till och med lyckas få bukt med all den narkotika som har sin grund i dessa trakter och i mångt och mycket finansierar just de extrema muslimer jag vill bekämpa.

 

Minareter, yttrandefrihet och mobbing

Oj vilken storm om resultatet i Minaretröstningen i Schweiz (SvD).

Hade mest tänkt hänvisa till Dick Erixons mycket välskrivna artikel Minaretförbud eliternas förtroendekris, men kan inte låta bli att göra några ytterligare tragiska reflektioner.

Resultatet 57% kom som en stor förvåning, då väljarundersökningar visat en betydligt lägre siffra. Hum, vad säger det om yttrandefriheten egentligen? Att medborgarna inte ens vågar säga vad de tycker till undersökningsinstitut. Mycket skrämmande!

Den andra reflektionen är hur hela media känneteckans av skräcken och kuvandet under mobbarens hot, utan att våga stå upp för de mobbade. Ja för de är ju våldsamma de där islamisterna, så det är bäst att vi fjäskar ordentligt så kanske de låter just oss vara. Både skrämmande och pinsamt, för när har den metoden någonsin lett till annat än förakt (i sin mildare grad). Samtidigt verkar de inte inse sin egen motsägelsefullhet. De är rädda för vad islamisterna kan tycka och göra om vi går emot dem det minsta, men samtidigt mässar samma personer ut hur fredliga de är.

Sist men inte minst ska det bli mycket intressant att följa uppvaknandet ur törnrosadrömmen där tilltron på demokrati står över allt annat. För hör och häpna, nu börjar de ivrigaste demokratiförespråkarna hävda att folkomröstningar nog inte är demokratiska … Spännande!

Lite mer nyanser i den offentliga debatten tack.

 

Tänk själv och diskutera!

”Tänk själv och diskutera!” Det är egentligen det enda som Irshad Manji uppmanar till. Hon säger inte åt dig vad du ska tänka, utan uppmanar till eget tänkande, kritiskt tänkande. Hon saknar idag det fria tänkandet och debatterandet inom den islamska tron, en debatt som hon anser en gång fanns men som nu saknas. 

För den uppmaningen blir hon dödshotad, och dödshoten kommer från de egna islamistiska leden.

Hon påpekar också att det finns många, speciellt unga, som tycker som hon men som är rädda att uttrycka det offentligt.

12 november visades en intervju med henne i SVT:s Existens. Där framgick det att de inte lyckats hitta någon muslim här i Sverige som ville ställa upp och stå på hennes sida. Jag vet inte vad orsaken var att de inte lyckades hitta någon. Är det så illa att ingen håller med henne? Eller är det så illa att ingen vågar stå för att de håller med henne? Kan det vara så att hon har rätt i att många är rädda för att säga vad de tycker, även här i Sverige? Manji diskuterar gärna kvinnors roll inom islam, det långtgående hatet mot judendomen och förekomsten av slaveri i muslimska länder.

Inte ens Abd al Haqq Kielan, imam och ordförande i Svensk Islamisk Samling, stödjer henne. Vilket rimmar illa med hur han presenteras på Wikipedia. Är det månne de egna leden som skrivit presentationen?:

Kielan är bland annat engagerad i arbete mot extremism bland muslimska ungdomar. Han har undertecknat det internationella Ammanbudskapet som syftar till att motverka extrema tolkningar av religionen genom tolerans och enhet. 

Ja jag tycker att det är skrämmande när personer ska få dödshot för att de uppmanar till dialog och för att de vågar kritisera. Och jag hoppas verkligen att  Svenska insatser, så som vår närvaro i Afganistan (militär och social) får fortsätta att verka i samma anda som Irshad (SvD).

 

Viktigt att skicka rätt signaler

Anisur Rahman från Bangladesh får äntligen stanna här i Sverige. (SvD)

Det är ett viktigt steg i kampen för det fria ordet. Det är viktigt att vi visar omvärlden att vi inte tolererar att journalister tystas. För tydligen har klimatet hårdnat för dem. Bara i Latinamerika har 37 stycken dödats under åren 2004 till 2008, och fyra saknas.

Det är inte acceptabelt att författare och journalister tystas från att kritisera regimer. I Anisurs fall är det den statliga RAB-milisen och de islamistiska extremisterna som är ute efter honom, eftersom han är djupt engagerad i kampen för demokrati och kvinnors och minoriteters rättigheter.

Jag önskar Anisur all lycka i den kampen och är glad att Sverige kan bidra.

 

Att styra sitt eget öde – Afganistan

Afganisatan får välbehövlig truppförstärkning. (SvD)

Namnet på min förra artikel är ”Att styra sitt eget öde”, men avsåg Sverige. När jag skulle skriva denna artikel slog det mig att samma titel passar utmärkt även när det gäller Afganistan.

Genom att vara närvarande och säkra tryggheten så ger vi också landets medborgare en rimlig chans att bygga upp sitt land. Och vi bör naturligtvis även stötta, men inte ta över, när det gäller uppbyggnadsarbetet. Det är både landet Afganistan som behöver kunna få styra sitt ege öde, samt den enskilde medborgaren.

När det gäller att styra landet så tänker jag främst på att inte behöva hamna i händerna på andra, utan att ha jämnbördiga handels och sammarbetsformer med andra, och att de som styr ska ge förutsättningar för medborgarna att kunna ha en påverkan på sitt eget och familjens liv.

Läs gärna min sida ”En bättre värld”. Här ett litet citat:

När det gäller vår utrikespolitik bör vi fokusera på självhjälp, samt att ta mycket stort avstånd från allt förtryck och utnyttjande av andra människor, t ex trafficing, barnprostitution, barnsoldater och orimliga arbetsförhållanden. Sverige bör också verka för att människor i Världen inte döms utifrån sitt kön, enticitet eller födelseplats, utan utifrån sitt handlande satt i sitt sammanhang. Vi behöver också motverka fattigdom, okunskap och orättvisa rättssystem, både för att de är icke önskvärda i sig själva, men också för är att de är stora grogrunder för att människor ska börja sträva efter win-lose lösningar, istället för win-win.

 

På tal om mångkultur

På tal om mångkultur. Jag kan inte låta bli att ta upp det som hänt i Guinea, även om rapporten kom för någon dag sedan (SvD). Jag satt då på ett flyg, men bilden har sedan bitit sig kvar så nu skriver jag ändå. Tyvärr känns det inte som helt ovanliga rapporter att komma från den världsdelen. Det som slår mig är att det faktiskt inte är ett möjligt scenario i vilken del av världen som helst. Det är en fruktansvärd människosyn som möjliggör dessa ofattbara grymheter. Här några utdrag:

Ovanligt grymma uppgifter cirkulerade på tisdagen om vad som skedde när säkerhetsstyrkorna slog till mot ett stort oppositionsmöte på fotbollsstadion i Conakry i måndags.

- De våldtog kvinnor offentligt. Soldaterna sköt överallt och jag såg folk falla. Kvinnor fick sina kläder avslitna. Soldaterna körde in sina gevär i deras vaginor. Jag såg det själv, berättade oppositionsaktivisten Mouctar Diallo för franska radiokanalen RFI.

- Jag såg Röda baskrarna (en elitstyrka) fånga kvinnor som höll på att fly, de slet av deras kläder och stack in händerna i deras könsorgan, sade ett ögonvittne till Human Rights Watch enligt BBC.

Notera även att det är de som i humana stater är tillsatta att skydda sina medborgare, det är de som i Guinea istället sätter skräck i sina landsmän. Det är absolut beklagligt att kulturer som dessa fortfarande existerar. Dessutom påminner det om hur grymt hyllandet av mångkulturen måste klinga i öronen på de våltagna och skändade kvinnorna och de massakerade männen.

Låt oss verka för att vi exporterar vår människosyn och att vi motverkar spridningen av ovanstående människosyn. För de i Guinea kan det väl knappast bli så mycket värre, see Wikipedia.

 

Stöd irankritikerna

Det pågår en del demonstrationer i helgen. Just nu demonstreras det på Sergelstorg dels mot Iran, dels mot Israel. (SvD) (DN) Men även igår var det en demostration mot Iran där bland annat Birgitta Ohlsson framförde följande tal (citat från Fria Iranvänner):

Bara 36 år gammal tog den iranska mördarregimen i från oss en hjälte. Akbar Mohammedi.
Mördad av en regim som får medeltiden att verkar upplyst.

Dödad av religiösa dårar som spottar antisemitism, kvinnohat och förtryck ur sina munnar.
Förintad av ett fanatiskt system av fundamentalister.

Akbar Mohammedi blev ännu ett offer i världens grymmaste och farligaste diktatur Iran.
Tänk er att leva i ett land där du blir blodigt torterad med taggtråd bara för att du vill leva i demokrati.

Tänk er att leva i ett land där du sätts i fängelse på obestämd tid bara för att du demonstrerat för yttrandefrihet.

Tänk er att leva i ett land där du efter att ha kritiserat religionen får en dödsdom på ditt huvud utfärdad av det muslimska prästerskapet.

Detta är den fruktansvärda vardagen för frihetskämpar i intoleransens Iran.
Förtryck, religiös fanatism och tortyr.

Grymma och vidriga brott mot mänskliga rättigheter.
Piskstraff, intolerans och regimkritiker i fängelser.
Akbar Mohammedi var inte ensam.

En ung kvinna dömdes sommaren 2002 av en domstol i södra Iran till att få sina ögon utstuckna sedan hon kastat syra i ansiktet på en man som försökt våldta henne. Öga för öga tand för tand.

Amnesty International rapporterar att fyrabarnsmamman Ashraf Kolhari, 37 år, nu har dömts till döden för otrohet.

Hundratals regimkritiska studenter och intellektuella greps I samband med de s. k. junidemonstrationerna greps.

Tusentals iranier världen över som tvingats lämna sitt land för att rädda sitt liv.
Stening av otrogna kvinnor, dödsdomar mot homosexuella och fängelsedomar för alla de människor som strävar efter ett liv i frihet.

Självständiga fackföreningar tillåts i princip inte. Laglig strejkrätt saknas.
Reportrar utan gränser har kallat Iran för världens största fängelse för journalister.
200.000 människor fängslade för sina åsikters skull.

Västvärlden har under de senaste decennierna varit alldeles för flata i sitt agerande mot Iran.
Omvärlden kan inte fortsätta stå handlingsförlamad inför detta vidriga människoförtryck.
Vi kan inte fortsätta svika Irans folk. Det krävs reella påtryckningar och hot om ekonomiska sanktioner om inte människoförtrycket upphör.

Allt annat vore en skam för Sverige och Europeiska Unionen.
Men vi som samlats här i dag vet att det finns hopp.

Iran har en ung befolkning med cirka 35 miljoner under 20 år.
Alla dessa fantastiska personer som vägrar att leva i förtrycket. Vi måste ge dem stöd!

Ett hopp om ett Iran med fria medborgare som får tycka, tänka och tro självständigt.
Vi är här för att vi älskar frihet och hatar förtryck.
Tillsammans kan vi skapa frihet.

Och kom ihåg det finns bara ett styrelsesätt som är värdigt fria medborgare. Det heter demokrati.

Mullornas mördarregim har styrt Iran i 27 år.
Varje dag fylld av hat, kvinnoförtryck och våld.
Inte ett år till med dessa barbarer.
Inte en månad till med dessa diktatorer.
Inte en dag till världens grymmaste regim får stå oemotsagd.

Akbar Mohammedi dog för sin kärlek till frihet. Elie Wiesel, Nobelpristagare och Förintelse-överlevare skrev en gång:

”Motsatsen till kärlek är inte hat
Motsatsen till kärlek är likgiltighet”.

Vi är inte likgiltiga.
Vi är inte tysta.
Vi tar striden för ett fritt och demokratiskt Iran.
Låt Akbar Mohammedis röst om frihet fortsätta ljuda.

Jag kan inte annat än instämma med Birgitta. Frågan är hur vi går vidare. Att tillåta demonstrationer är naturligtvis en signal i rätt riktining. En annan borde vara att se till att de irankritiska slipper att sina plågoandar får följa med dem till Sverige. Eller som Nordic Dervish uttrycker det i ”Gräddan av Stockholms galningar sammanstrålar” (syftar på dagens demonstrationer):

Iranier flyr Iran för att slippa sådant skit. Och inser att Khomeinis Israelhatardag även anordnas i Sverige! Sug på det gott folk: En dag inrättad av Khomeini, i hjärtat av Stockholm. Det är så fucked-up att man inte finner ord.

 

Åsiktsfrihet, speciellt för offentliganställda

Jag vill gärna tro att vi har åsiktsfrihet, speciellt inom den offentliga sektor. Men så är tydligen inte fallet. I alla fall inte för Lennart Eriksson, tidigare enhetschef på Migrationsverket. Han säger själv (News Mill):

… i likhet med Sveriges liberala regering anser jag att Israel har rätt att existera. För denna min åsikt har jag blivit avskedad från Migrationsverket.

För övrigt ett intressant radiotal, där han tex passande framför följande om liberalismen, kristendomen och islam:

Såvitt jag vet vill ingen utplåna Turkiet för att där inrätta en kristen stat. Men islamisterna vill utplåna Israel för att där inrätta en muslimsk stat. Islamisterna anser alltså att de kan göra mot andra vad de inte vill att andra ska göra mot dem. De bryter därmed, inte oväntat, mot liberalismens grundläggande syn.

Läs gärna även Jag är moderat Israelvän och därför fick jag sparken som enhetschef på Migrationsverket. Där framgår bland annat att han fick rätt mot Migrationsverket i Tingsrätten och att Migrationsverket inte överklagat. Däremot fick han inte tillbaka sitt arbete utan Migrationsverket ville köpa sig fria från honom, vilket ger mig mycket olustiga rysningar.

 

Skrämmande inslag 2009

Lubna Hussein bar löst sittande byxor med tunika till. Men det visade sig att det anses som oanständig klädsel i Sudan och hon är nu dömnd till 40 piskrapp (SvD). Hon verkar för att ändra denna lag och jag hoppas verkligen att hon lyckas.

En påminnelse om vilka sorts lagar och straff det går att hitta i islamist stater.