Karlstad


Kvalitet och effektivitet i vården, hur kan politiker stimulera det?

Själv står jag på den sida som tror på att privatisering är en katalysator. Låt politikerna sätta kvalitetsmål och utföra uppföljning, men låt vårdtagarna själva välja den vårdgivare de känner förtroende för och låt personalen välja den arbetsgivare där de själva känner att de bäst kommer till sin rätt. Låt till och med de som så önskar att starta eget.

För genom ökad privatisering av vårdsektorn så får vi inte bara bättre vård till en lägre kostnad, vi får dessutom fler kvinnliga företagare och styrelsemedlemmar.

Fast vågar vi ge ett sådant ansvar till kvinnor …???

I VF idag går det att läsa hur Marianne Åhman (Fp) och Gunilla Svanstorp (S) ser på vården.

Hot mot polis (NWT). Det får mig att påminnas om att vi, så vitt jag vet, inte heller har löst de problemen med ungdomar som attakerar våra samhällsföreträdare. Jag tänker framförallt på polis och brandkår, men hoten och våldet har väl tyvärr även ökat mot andra företrädare så som de inom socialtjänsten.

Det finns ett värde i att vi medborgare faktiskt respekterar, i detta fallet polisen, av den enkla logiken att vi tillsatt dem för att beskydda oss, utifrån de lagar som vi angivit. Naturligtvis ska vi ständigt granska att de fullföljer sitt uppdrag. Men för att attrahera rätt personer till yrket, och för att ge dem en så bra möjlighet som möjligt att fullfölja sitt uppdrag så finns det ett värde i att medborgarna respekterar en polis, just för att han/hon är polis. Men visst är det ett tveäggat svärd, för samtidigt som de bör få respekt just för att de representerar oss, så innebär inte det att de som inte respekterar samhället har rätt att ge sig på dess representanter.

Jämförelsevis i världen anser jag att vi har ett hyffsat gott rättssystem. Låt oss värna och förbättra det. Låt oss verka för poliser som vi kan fortsätta att vara stolta över och som själva får känna yrkesstolthet.

I alla fall så tar jag fortfarande för givet att alla poliser står på min sida, brandkår, socialtjänst osv lika så. Hoppas att du instämmer och att du fortsatt vill ha det så.

Nu råkar det visst bli Torun Carrfors (V Karlstad) i tre artiklar i rad, denna gången gäller det Afganistan där jag inte kan låta bli att kommentera på hennes NWT blogg där hon skriver:

I morse presenterade de Röd-gröna en plan för att ta hem de svenska soldaterna från Afghanistan. Vinner vi valet börjar vi ta hem de svenska soldaterna i början av 2011. Första halvåret 2013 ska de vara helt ersatta med civila insatser.

Den strategi man tidigare haft, har uppenbart misslyckats, och det krävs en ny.Vi vill satsa resurser ur biståndet på mer utbildning, hälsovård, infrastruktur och stöd till den mycket svaga afghanska polisen. Vi ska också rikta särskilda insatser på att bekämpa korruptionen, såväl i det afghanska samhället som i det internationella utvecklingsarbetet

Alliansen med Major Björklund istället, vill istället in med fler soldater. Det är inte vägen för en demokratisk uppbyggnad av ett sargat land, det är vägen för fortsatta oroligheter.

Min kommentar (skickad för granskning):

Varför vill ni överge det afganska folket?

Framförallt dess kvinnor och barn. Men jag vill också gärna tro att de flesta män ändå vill gå mot ett mer jämnlikt och sekulariserat samhälle. Även om de oftast inte är fullt lika stora förlorare om vi nu skulle dra oss ur.

Skumt. Härhemma har ni knappt någon tilltro alls till den svenske mannen, men att lägga ett helt land i händerna på tallibanerna (onekligen män allihop) tvekar ni tydligen inte inför.

Torun Carrfors (V Karlstad) skriver igår på NWT bloggen:

Vi är på valturné i Filipstad i några timmar till. Här har vi lyssnat på lokala förmågor som spelat och sjungit, haft omröstning om vi ska ha privata vinster i sjukvården (fick Filipstad bestämm verkar svaret bli ett rungande nej), blivit utmanade i Guitar Hero och framförallt, träffat många som är trötta på Alliansens politik för ökade klyftor.

Min kommentar (skickad för granskning) är:

Mycket märkligt det där med synen på vinster. Det är ju knappast så att det är monopolverksamheter, med andra ord säger ni att ni misstror användarnas förmåga att själv vagöra vad som är bäst för dem. För ni tror väl ändå inte att de kommer att välja en vårdgivare där de anser att de bli utsugna och lurade?

Och vad är det som är så fult med att dela på framgång? Dela mellan vårdtagare, vårdgivare och investerare?

Varför är det så fult att vara den som bidrog med kapital?

Torun Carrfors (V) ger uttryck för vänsterns misstro mot elever och föräldrar. Varför tror de att elever och föräldrar skulle välja en gymnasieskola som de inte tror är den bästa? Jag syftar på att Vänsterpartiet fått för sig att en skola som går med vinst med automatik måste ha gjort det på elevernas bekostnad. För i dera värld verkar det inte finnas något som win-win situationer där både elev, anställd och ägare faktiskt kan dela på vinsten. (VF) Även hans viktigaste politiska fråga ”Världens bästa välfärd för alla utan privata vinstintressen.” vittnar om en otrolig misstro till individens godhet. Varför skulle inte privatpersoner kunna använda sina pengar i gott syfte?

Och så kan jag inte låta bli att kommentera även på han syn på betyg. Han säger:

– Betyg säger väldigt lite om vad man har för kunskaper och jag tycker inte att de berättar vad man är för typ av person. Jag tycker att det viktiga är att man når upp till kraven. Antingen så kan man eller så kan man inte. Ett betyg sätter en stämpel på eleverna och om det blir viktigare med bra betyg skapar det en beroendeställning mellan elever och lärare. Det gör att elever kanske inte vågar kritisera eller ifrågasätta undervisningen.– Jag tror att dessutom att lärare är så kompetenta att de kan fånga upp och ge stöd till elever som inte hänger med i undervisningen även utan betyg i lägre åldrar. För att hjälpa svaga elever tycker jag istället att man ska satsa på mer personal i skolan.

Klart att betyg ger en vink om vilka kunskaper du har. Att däremot säga vilken person du är har väl aldrig varit syftet med betygen. Däremot tycker jag att allt för många utbildningar idag förlitar sig för mycket enbart på antagning efter betyg. Dvs vi behöver betygen från den utbildning man gått, men utbildningar som behöver sålla bland ansökningar bör till vissa utbildninga i högre utsträckning göra lämplighetstester.

Och självklart är elev och lärare i en beroendeställning. Vuxenvärlden har ett ansvar för att ta hand om våra barn och ungdommar. Och i dagens skola har jag svårt att se att en enda elev skulle känna att de inte kan framföra kritik, direkt eller indirekt.

Avslutningsvis är det ju fint att han har sådan tilltro till lärarkåren. Men även de, eleven och föräldrarna är inte mer än människor, och ibland kan vi behöva lite hjälp. För de föräldrar som efterfrågat raka besked om sina barn, men mötts av ständingt svävande svar och för de lärare som försökt och försökt nå fram till föräldrar där eleven skulle behöva stöd, ja där är jag övertygad om att betyg är en hjälp. Hurvida det sedan hjälper eller stjälper en svag elev beror så klart på hur vuxenvärlden hanterar detta med betyg. Och vad är det som är så farligt med att se våra barn som den färgglada brokiga samling de är, istället för att tvinga dem till att uppfattas som en grå homogen massa?

Avslutningsvis: Disciplinmässigt är jag helt och hållet på Björklunds linje. Värna de elver som faktiskt behöver lite studiero för att kunna tillgodose sig undervisningen.

Det är verkligen bedrövligt att dödshjälp ska behöva vara en klassfråga. I NWT idag skrivs det om en kvinna som de träffade innan hon nu självvalt avslutat sitt liv i Schweiz. 100 000 plus resan. Det är verkligen inte alla som har råd med det, och många skulle säkert hellre se att de pengarna gick till eventuella barn. (NWT)

Varför ska det vara så svårt att låta vuxna människor besluta om sin egen död, speciellt när den är nära förestående och kantad av mycket smärta?

Och det är inte utan att jag undrar om kvinnan i artikeln faktiskt hade valt att leva något längre, om hon hade fått vara trygg i att hon kunde avsluta sitt liv när hon ville här i Sverige. Nu var hon istället tvungen att ta i beräkningen att hon fortfarande behövde vara tillräckligt frisk för att överhuvudtaget lyckas ta sig till Schweiz, för att inte riskera att hamna som det vårdpaket hon absolut inte ville bli och leva med de smärtor hon ville slippa.

Jag skickar en tanke till henne där i himlen för det var dit hon själv ansåg sig vara påväg.

Ja, det är så klart inte bra att det varit inbrott i flera bilar och att massor av brevlådor sparkats ned. Det som är mycket bra är att gärningsmännen togs på bar gärning. (VF)

En annan bra sak är att de endast är 16 respektive 17 år vilket åtminstonde inger mig lite hopp om att det finns en rimlig möjlighet att bryta deras kriminella bana. Ja jag förutsätter att de var kriminella sedan tidigare då det knappast är troligt att då går från fläckfri svärmorsdröm till att göra inbrott i flera bilar samt tillsynes slumpvis skadegörelse.

Så: Mycket bra att de nu åkte fast! Återstår som  sagt ”bara” att bryta den kriminella banan.

Skrämmande. Jag skäms över att bo i en kommun där vi tillåter invandrartjejer leva under fysiska och psykiska hot utan att vi gör något. Tack Falun för att åtminstonde ni ställde er på tjejernas sida. (NWT)

Varför varför varför väljer kommunen att ställa sig på förövarnas sida?

Jag skrev nyligen om grymma människor och här verkar ännu en eller flera ha dykt upp mitt i de Värmländskaskogarna.

Det gäller en 14-årig ensamkommande flyktingkille som försvunnit. Efter vad jag har förstått så riskerande han inte utvisning så det är knappas troligt att han gått under jorden frivilligt för den saken skull. (VF)

Varför vill någon/några röva bort en 14-årig kille? Jag har ytterst svårt att se att de skulle vara någon/några med gott i sinnet.

Tyvärr var det inte första gången. Dessutom var det en liten förvarning när pojken tidigare fick besök. Kan vi förhindra fler ofrivilliga bortföranden genom att uppmuntra dessa killar att meddela hotbilden så snart som möjligt?

Alla anmälningar behöver så klart inte ha någon grund, men varje anmälan som visar sig riktig har oftast personliga tragedier kopplade till sig. Att som Ulla Eklund, tillförordnad avdelningschef på familjeenheten svara så nonchalant angående dessa tragedier är mycket oroväckande.

Men nu har socialstyrelsen uppmärksammat problematiken med de många anmälningarna och ska göra en närmare granskning. (VF)

En familjetragedi som lyfts fram är den skrämmande klumpiga och oprofessionella hanteringen av en far och en son. Utifrån artikeln luktar den dessutom könsdiskriminering, då jag är ytterst tveksam till att hanteringen skulle varit densamme om det varit en mor och son.

Tja, detta i sig borde väl räcka för att vi Karlstadbor ska vilja byta ut de styrande och låta alliansen ta över rodret.

Nästa sida »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.