Varför denna 50/50 strävan?

Varför denna ihärdiga 50/50 strävan inom alla yrken? Jag ser visst att både män och kvinnor är lika värda, däremot ser jag inte att alla män och kvinnor är lika, dvs jag instämmer inte i Hillevi Engström (M) och Mats Johanssons (M) kommenar i deras atikel i SvD:

Mer osynliga hinder – traditioner, normer, sociala och ekonomiska strukturer – har fortsatt hindra mäns val av kvinnoyrken och kvinnors val av mansyrken.

Jag tror helt enkelt att i dagens Sverige så väljer våra ungdommar det som intresserar dem. Det är väl snarare så att de pushas för att välja okonventionellt och ses som tråkiga om de råkar intressera sig för det som traditionellt intresserar deras kön. Generellt anser jag det vara bra med en uppblandning, men ser inget problem med att den uppblandningen ibland kan bestå i en 10/90 fördelning.

Själv är jag övertygad om att det finns typiska manliga egenskaper och typiska kvinnliga egenskaper, men att naturligtvis varje enskild kvinna eller man har olika stora andelar av dessa egenskaper. Därmed blir det inget konstigt med att yrken som kräver typiska kvinnliga engenskaper överrepresenteras av kvinnor och tvärt om, lika lite som det är något konstigt med att vissa kvinnor trivs och passar bättre i typiska mansyrken, och tvärt om. Läs och se gärna mer på BBC, där du även kan testa hur typsikt manlig respektive kvinnlig just din hjärna är. Mycket intressant.

Däremot instämmer jag verkligen i att vi inte bör lämna jämställdhetsfrågan till vänsterfeministerna! Men det förutsätter naturligtvis att vi gör det på ett bra sätt och inte köper så mycket av deras argument.

 

Fokusera internationellt

”Homo i Iran = döden?” Ett bra initiativ!

Igår anordnade Folkpartiets kvinnonätverk Liberala kvinnor seminariet ”Homo i Iran = döden?”, om läget i Iran efter valet och om homosexuellas situation i landet. När riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson inledde seminariet visade hon ett youtube-klipp från då president Mahmoud Ahmadinejad höll ett tal inför studenter på Colombiauniversitetet i New York, i samband med att han var i New York för FN:s generalförsamling 2007. Ett tal som gick ut på att homosexuella inte existerar i dagens Iran. 

Lite märkligt då att det finns en lagstiftning som föreskriver att homosexuella handlingar bestraffas med piskrapp och vid upprepade homosexuella handlingar kan dessa leda till att de som utför dessa bestraffas med döden.

SvD

Jag undrar i mitt stilla sinne om alla queerivrare inser att de också sätter käppar i hjulen för att tex de homosexuella i Iran ska bli likvärdiga medborgare. Nu gör de det lätt för motståndarna att peka på t ex Sverige och säga: Ja, se hur det gick när de homosexuella fick samma värde som de hetrosexuella, då skulle de genast se till att göra om alla heterosexuella till homosexuella.

Jag skriver ”också” eftersom jag anser att queerivrarna även förstör här i Sverige. Låt flick-flickor vara just flick-flickor, pojk-flickor vara pojk-flickor osv. Jo jag har en vag aning om att det är det som står skrivet i queer teorin, men i praktiken har jag bara hört förespråkare för att varken flick-flickor eller pojk-pojkar ska få någon plats. Men det pinsammaste av allt är att de i stort sett får stå oemotsagda, som här i veckan när det skulle vara ”debatt” i morgonsoffan. Då var det tre queerförespråkare där, men ingen med en avvikande åsikt …

 

Starka kvinnor som inte förtrycker män

Såhär på internationella kvinnodagen vill jag passa på att hylla alla starka kvinnor, och med starka kvinnor menar jag de som är starka utan att för den saken skull förtrycka andra.

Jag låter min hjältinna Ayaan Hirsi Ali få representera dessa starka kvinnor.

 

På tal om skattebetalarnas pengar

Blir egentligen mållös när jag ser att vi (= Skattebetalarna) ska betala en halv miljon för projektet ”Trumpeten som genussymbol” (SvD),  men väljer ändå att skriva en liten kommentar.

Hur skulle detta ämne på något vis kunna bidra till ett bättre samhälle? Och vilket hån är det inte åt alla de som får höra att vi nu måste hålla hårt i skattebetalarnas pengar i den finansiella krisen. Visst ska vi satsa på forskning, men lägg det på sådant som kan leda till att vi får behålla eller kan förbättra vår status i världen.

På Tanja Bergkvists frågeställning ”Vetenskap eller galenskap?” så kan jag inte svara annat än: Det är ren och skär galenskap!

 

Fokusera på maktmissbruk

Ska sexköp förbjudas för Svenskar utomlands? Redan idag är sexköp från minderåriga förbjudet, dvs under 18 år. (SvD)

Jag anser att man bör fokusera på maktmissbruk, dvs inte förbjuda all sexhandel, varken i Sverige eller för svenskar utomlands.

Låt fria vuxna köpa och sälja sex av varandra, men kriminalisera barnsex, trafficing, tvång, sexslaveri o dyl. Jag inser att denna fråga blir betydligt svårare i länder där det inte finns samma socialaskyddsnät som i Sverige, och där det då inte på samma självklara sätt går att avgöra vad som är ett fritt val från sexsäljaren och vad som ska ses som tvång. Men trots det så anser jag ändå att vi ska börja med de värsta brotten.

Se gärna min tidigare artikel gällande den svenska sexlagen: Sexköpslagen, Media och Polisen

 

Kvinnosyn på export

Nu tror jag inte att det enbart är Sveriges förtjänst att det numera finns kvinnliga poliser i Kurdistan och att de numera behandlar hedersmord som vilket annat mord som helst, men visst är det glädjande att se att dessa steg har tagits. (DN)

En av de intervjuade är inrikesminister Karim Sinjari i irakiska Kurdistans regionala regering (KRG), som har erfarenheter med sig från Sverige, bl a som socialsekreterare.

 

Tack för könsneutral men icke åldersneutral lagstiftning

Indisk lagstiftning har tillsynes motiverat ett äldre par i 70-års åldern att skaffa tvillingar genom konstbefruktning. En flicka och en pojk blev det. Pojken är de mycket glad över, då han är den enda som kan ärva dem. Dottern beklagar de då hon är ytterligare en börda. (DN)

Till saken hör att de redan har tre döttrar, samt fem barnbarn och att konstbefruktningen kostade 50 000 :-.

Försöker komma på vad som är sjukast. Lagarna eller föräldrarna.

• Vem ska ta hand om barnen? Är det deras syskon som rimligtvis borde känna sig ratade.
• Vilken uppväxt blir det för dem? Kommer alla att fjäska för sonen som kommer att ärva, och alla förkasta dottern som bara kommer att knapra pengar från förmögenheten genom sin blotta existens och genom den hemgift som sedan avslutar ”pengaknaprandet”.
• Varför måste paret få en son för att kunna ge sina barn sina pengar? Går det inte att skänka pengar i Indien? Eller tillfaller de pengarna direkt mannen i så fall? Och kan han i så fall försingra dem om han vill? Och vad händer vid eventuell skiljsmässa?
• Och även om jag har svårt att fårstå så inser jag att det kanske ändå mest har med namnet att göra, att föra det vidare. Barnens och barnbarnens välmående är på andra plats.

Så tack Sverige att vi har könsneutral lagstiftning, samt att vi när det gäller konstbefruktning faktiskt tar hänsyn till mammans ålder.

 

Lika ansvar och rättigheter oberoende etnicitet och kön

Per Gudmundson frågar sig i dagens SvD: Behövs integrationspolitiken?

Han påpekar att en fungerande arbetsmarknad och en växande jobbgenererande ekonomi är förutsättningar och att det som idag kallas integrationspolitik sköts bättre av ett effektivt civilsamhälle. 

Jag kan inte mer än instämma, och vill hävda att det samma gäller jämstäldhetspolitiken (man-kvinna). I Sverige har vi dels en lagstiftning som är köns- och etnicitetsneutral, dels en befolkning som, enligt mig, i tillräckligt hög grad ser till individers egenskaper istället för icke påverkbara faktorer så som kön och etnicitet.

Många protesterar säkert, men det jag vill framhålla är att dessa två faktorer är tillräckligt starka för att nu låtas verka på egen hand, utan att störas av särbehandling av, som vissa hävdar, missgynnade grupper.

Jag tror att många bygger sin syn på hur dessa frågor ska hanteras, snarare på historik och situationen i övriga världen, än på hur det faktiskt ser ut i Sverige idag.

Så: Fram för en jobbgenererande politik, det tjänar vi alla på!

 

En hyllning till kvinnligheten

 

Sveriges kvinnofrågor – Cyckelställsfrågor

Sveriges kvinnofrågor – Cyckelställsfrågor. Och då menar jag inte att alla svenska kvinnofrågor är cyckelställsfrågor, utan att de frågor som dominerar debatten är cyckelställsfrågor.

Idag på Internationella kvinnodagen förfäras tex Annina Rabe (SvD) över att tv-programmen är så könsuppdelade. Pär Ström gör den märkliga kommpingen med att mans- respektive kvinnoyrken skulle vara något negativt. Och den nyliga cykelställsfrågan om 50/50 för VAD-dagar. Men det finns även de som har lyft blicken och ser på frågan ur ett sundare perspektiv, dvs att vi verkligen har de stora och viktiga pusselbitarna på plats. För att citera några väl valda svar ur SvD idag, på frågan ”Vad är det bästa respektive det sämsta med att vara kvinna i Sverige idag?”:

Det absolut bästa är att det finns en infrastruktur som gör att det är möjligt att ha barn och samtidigt utveckla sin karriär och sig själv. Att det finns dagis, föräldrapenning och andra hjälpmedel för att klara av familjelivet parallellt med en karriär. Det sämsta vill jag helst inte peka ut, jag tror att det farligaste man kan göra som kvinna är att se sig själv som offer, då ser jag hellre till fördelarna./ Anita Steen

Det bästa är att jag och mina manliga medmänniskor är lika inför lagen. Att jag lever i ett land där staten anser sig skyldig att skydda mig mot förtryck på grund av min religion, åsikt, kön eller sexuella läggning. Det sämsta är kulturrelativismen, att det fortfarande pågår förtryck av kvinnor i kulturer och religioners namn./ Dilsa Demirbag-Sten

Pusselbitar vi däremot ännu inte lyckats få på plats är sådana som Nyamko Sabuni tar upp i sin bok ”Flickorna vi sviker – Om hederskultur i Sverige”, vilken i media har fått oförtjänt lite uppmärksamhet, även om frågorna poppar upp nu och då. Kanske var det punkt 5 i hennes tio frihetsförslag som tog fokus från de övriga frågorna. Jag instämmer i att punkt 5 är svår, men det hindrar inte att de övriga nio punkterna kan införas. Tio frihetsförslag för flickor från hederskulturer:

1. Inför begreppet hedersvåld i brottsbalken
2. Stoppa offentlig finansiering av de religösa skolorna
3. Inför en 15-årsgräns för slöja
4. Inför en 18-årsgräns i lagen med förbud mot kvinnlig könsstympning
5. Inför obligatoriska gynekologiska undersökningar på flickor
6. Senarelägg och förläng preskriptionstiden vid könsstympning
7. Mödomskontroller ska aldrig tillåtas
8. Kriminalisera barn- och tvångsäktenskap
9. Inför en snävare definition på arrangerade äktenskap i utlänningslagen
10. Inför en övre gräns för hemgift/brudgåva.

Men över till kvinnans situation i världen. Där ser det definitivt inte lika ljust ut. Så vad kan då ett litet land som Sverige göra? Framförallt kan vi föregå med gott exempel, se de två citaten innan. Och vi kan verka för att alla männsikor på jorden ska få den respekt de har rätt till, att de ska ges utbildning och ett socialt skyddsnät, att rättsväsenet inte ska göra skillnad på kön, etnicitet, klass osv osv. Men eftersom det idag är interantionella kvinnodagen vill jag dessutom passa på att lyfta fram ”Läkare utan gränser”:s uppgifter om kvinnlig ohälsa, vilket med all önskvärd tydlighet visar behovet av ökad sexualkunskap, minskade våldtäckter, upphörande av könsstympning, samt fri abort:

•  Varje minut dör en kvinna tillföljd av grviditet eller förlossning. I utvecklingsländerna är mödrarelaterad dödlighet den främsta dödsorsaken bland kvinnor i fertil ålder.
• 19 av 20 länder med den högsta mödradödligheten ligger i Afrika söder om Sahara. Undantaget är Afghanistan.
• Andelen förkossningar i närvaro av utbildad hälsopersonal är 61 procent globalt sett.
• De vanligaste mödrarelaterade dödsorsakerna är: blödningar, infektioner, havandeskapsförgiftning, osäkra aborter, utdragna förlossningar.
• Minst 2 miljoner kvinnor lider av vagina fistula , som beror på sexuellt våld eller komplicerad förlossning och leder till att underlivet spricker och kvinnan inte längre kan hantera avföring eller urin. Kallas också ”social död” och leder oftast till att de stöts ut ur samhället.
• Malaria i samband med graviditeten. Leder till försämrat immunförsvar och risk för missfall.
• Hiv/aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar
• Könsstympning
• Sexuellt våld

Och sist men inte minst, visst är många av problemen ovan ett symptom på mäns förtryck mot kvinnor. Vissa röster verkar tro att lösningen är att göra alla män till kvinnor. Jag tror istället att det är mer realsitiskt och verkningsfullt att uppmuntra männens försvararroll. För ja, vi är olika, och ja, vi kompletterar varandra, både kvinnliga kvinnor, manliga män, kvinnliga män och manliga kvinnor.