Rika och företagare de givna bovarna

”Mer pengar måste upp på bordet i klimatförhandlingarna” är kravet från ”nordiska vänstern”. (SvD) Visst, It is all about money, eftersom det nu är det sättet vi valt att jämföra saker med.

Men jag tror som sagt mer på lagar och regleringar, än direkta bidrag. Visst,vi kanske behöver bidrag också. Men vi ska inte se det som den enda metoden. Jag skrev mer om det igår i Bidragsfällan och evig tacksamhet.

Vänsterna har dessutom en viss förkärlek för att se rika och företagande som bovar i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Och jag har en stark misstanke att de ogillar om någon skulle råka tjäna någon krona  på miljöinnovationer. Det där med att förstå att win-win gör det möjligt för inblandade parter att dela på vinsten verkar inte vara deras starka sida, utan de verkar tyvärr mer vara inne på spåret att om någon vinner så måste det alltid innebära att någon annan förlorat.

Och i win-win menar jag då såklart att även miljön ingår.

 

Ja man kan ju undra vad skolan pysslar med

Ja man kan verkligen undra vad skolan pyssla med när dels de vet om att mobbing förekommer och inte meddelar föräldrarna, dels när de uppenbarligen är helt inkompetenta. Ett samtal från pappan och så var et löst. Hur kan det då komma sig att inte skolan kunde lösa det själva och betydligt tidigare? (SvD)

Enda ljuspunkten i eländet är väl att vi har Björklund. Gäller bara att Alliansen får sitta kvar så att ordning och reda har en liten chans att lyckas införas i alla fall. Största hindret är nog tyvärr vår lärarkår som snarare verkar värna ”de stackars missförstådda mobbarna” än de mobbade. Huu. Och et där med att varje skola ska säg att de är så duktiga i mobbingfrågor är nog tyvärr mer prat än realitet.

Och sist men inte minst: Hur kan vårt samhälle straffa pappan i denna fråga? Sjukt.

 

Ren medmänsklighet behövs det inga instruktioner för

”Någon av cheferna borde ta på sig ansvaret” påstår Seko när de gäller dommen mot de vårdare som inte plockat ned och gjort återupplivningsförsök på den fånge som hade hängt sig inne på anstalten. (SvD)

Men vi människor kan väl inte behöva ha instruktioner för allting? Vissa saker är bara ren medmänsklighet där man bör handla oberoende av om det finns någon instruktion som säger det ena eller det andra. Punkt.

 

Ställ samtliga krigsförbrytare inför rätta!

Tiden för att kunna ställa Andra världskrigets krigsförbrytare inför rätta börjar rinna ut. Trots att de som idag döms knappast hinner sitta av sina straff så är det ändå viktigt att bevisa de oförrätter som begåtts. Samt naturligtvis att visa för dagens krigsförbrytare att det inte är allt för lätt att slippa undan.

John Demjanjuk kommer nu att ställas inför rätta för att ha medverkat i tyskarnas förintelseläger (SvD). Jag hoppas verkligen att vi även kommer att hinna med att döma alla de kommunistiska krigsförbrytarna, eller hur länge ska vi tillåta att ”segraren skriver historien”?

Jag hittade precis denna mycket intressanta sida gällande Kommunismen och Baltikum. Några citat:

En rad ledande nazister ställdes som bekant inför rätta i Nürnberg år 1946 samt dömdes för sina brott mot freden, sina krigsförbrytelser och sina brott mot mänskligheten. Men ännu har inte en enda kommunist dömts för motsvarande brott i Baltikum eller övriga Östeuropa.

Om det alltid är fel att begå brott mot mänskligheten – oberoende av vilken ideologisk uppfattning brottslingen vägleds av – vore det moraliskt riktigt att genomföra en andra Nürnberg-rättegång, den här gången mot kommunistiska krigsförbrytare, till att börja med i forna Sovjetunionen och Östeuropa. Enklast vore att låta Internationella domstolen i Haag, som redan dömt krigsförbrytare i det forna Jugoslavien, få sitt mandat utvidgat till att gälla hela det forna Östeuropa och Sovjetunionen.

…

Esterna utgjorde enligt 1938 års uppgifter drygt 93 procent av befolkningen i Estland. Ett halvsekel senare hade deras andel sjunkit under 60 procent. Inget annat land i Europa hade råkat ut för så stora befolkningsförluster under och efter kriget som Estland (och Lettland). Ännu vid början av nittiotalet hade esterna inte uppnåt samma antal som före kriget, ockupationerna och deportationerna.

”Det övriga Europa känner inga så dramatiska befolkningsförändringar och kan därför ha svårt att fatta vad esterna utsatts för” konstaterade Lennart Meri, då välkänd författare och filmare samt sedermera utrikesminister och president, när jag intervjuade honom i början av nittiotalet.”Det finns inget att jämföra med. Men man kan försöka föreställa sig Moskva med 15 miljoner invånare,där halva befolkningen bestod av kineser och där t ex trafikpoliserna med ´storebrors´ rätt bara talade kinesiska. Och där man på restaurangerna ersatt de gamla besticken med rispinnar”.

Läget var inte bättre i Lettland, sett ur det lettiska folkets synvinkel. Letterna var i början av nittiotalet nästan 100 000 färre än de varit före andra världskriget. Andelen letter i Lettland sjönk under samma tid från 82 till 52 procent. I huvudstaden Riga var inte mer än var tredje invånare lett, i den näst största staden Daugavpils bara var åttonde osv.

Som sagt, vi behöver visa att även segrare har ett ansvar.

 

 

Att slåss för det goda

Jag är minst sagt avundsjuk på Cecilia Malmströms nya roll i EU (SvD). Hennes nya ansvar ligger mig varm om hjärtat.

Dokument utifråns bilder om de romska barnen ligger fortfarande på min näthinna och min maktlöshet har hållit mig vaken. Jag hoppas verkligen Malmström kan göra något för deras situation, liksom situationen för alla de andra som utnyttjas, i tex trafficing och droghandel.

Som jag skriver på min sida ”En bättre värld”:

Därför anser jag att varje individ bör sträva efter win-win situationer tillsammans med, och för andra, som också strävar efter win-win situationer, samtidigt som samma personer tillsammans motarbetar de som strävar efter win-lose situationer. Ett exempel på det senare är de som missbrukar andras svagheter, oberoende om det gäller fysisk styrka, psykologiskt övertag, ekonomi, kunskapsövertag o dyl, både på individ-grupp-företag-organisation-nationsnivå. Win-win är att dela på ett överskott som åstadkommits genom samarbete, medan win-lose är att ta något som någon annan skapat.

Jag förutsätter att Malmström har samma syn på vad som är gott respektive ont och önskar henne all lycka till.

 

Debattera hur vi ska hindra pedofiler att begå fler övergrepp

USA har tydligen redan infört det och Jimmie Åkerlund förespråkar det: Offentliga register för sexbrottslingar. Åtminstonde för pedofiler. (SVT)

Absolut något vi bör titta närmare på. Dels skulle det ge en stark signal från samhället gällande hur allvarligt jag hoppas vi ser på sexualövergrepp på barn, dels skulle vi underlätta skyddet av barn. För uppenbarligen är det så att vissa personer inte ska umgås ensamma med barn, men det utesluter naturligtvis inte att de kan fungera alldeles utmärkt i samhället i övrigt.

Jag inser också att om vi nu offentligör pedofiler så blir inte följden enbart den att de inte får umgås ensamma med barn, utan de kommer även att få det svårt i samhället i övrigt. Men vem vet, kanske kan vi ta oss åt det hållet att vi ser det just som så att vissa personer inte ska umgås själva med barn, men att de kan fungera bra i övrigt. Och att hur vi dömmer dem i vardagliga livet mer beror på hur de väljer att handskas med det begär som de tydligen har. Det vill säga hur de väljer attta ansvar för sina egna handlingar.

Egentligen tycker jag att det är totalt oförlåtligt att förgripa sig på ett barn, men försöker tydligen ändå att se på detta som att även de skulle kunna ges en plats i samhället, under vissa förutsättningar.

I vilket fall som helst: Jag hoppas innerligt att Sverige vågar ta en seriös debatt om detta, och inte automatiskt direkt säger blankt nej, bara för att förslaget råkar komma från Sverige Demokraterna.

 

Att ligga steget före

Visst skulle man kunna önska att rättsväsendet alltid kunde ligga steget före och tex veta vilka preparat som ska vara narkotikaklassade innan de dyker upp på marknaden. Men nu är det en utopi och vi får försöka leva i verkligheten.

Tydligen är det så idag att tullen inte kan beslagta preparat innan de är narkotikaklassade. Vilket bl a lett till att de nu tvingas lämna ut preparat som redan dödat ungdomar. (SvD)

Varför inte göra det möjligt att beslagta i väntan på utredning om det ska klassas som narkotika eller ej, och om det visar sig att det ska klassas som narkotika så behålls naturligtvis preparatet och dom utfärdas.

Vi måste se till att göra allt vi kan för att ligga steget före i kampen mot narkotikan.

 

Låt oss inte spela ligorna i händerna

Och jag som trodde att vi skulle försöka mota Olle i grind när det gäller att unga ger sig in på den kriminella vägen. Jag tror till 100% att det gäller att fånga upp så snart som möjligt, desto tidigare desto större chans att lyckas.

Nu har tyvärr Högsta domstolen (HD) sett till att ett av våra verktyg blir än trubbigare. De har sett till att höja ribban för när snatteri övergår till att vara stöld. För visst låter ”snatteri” inte så farligt och jag hade ingen aning om att gränsen redan innan låg på höga 800 kronor, men den är alltså nu höjd till 1 000 kronor.

Johan Pehrson, rättspolitisk talesperson (FP) kommenterar mycket träffande (SvD):

- Dagens beslut i Högsta domstolen innebär att man kan stjäla ännu mer utan att det kallas stöld. Domen måste tveklöst leda till att regeringen skärper lagstiftningen, säger Johan Pehrson, rättspolitisk talesperson (FP).- Brottsrubriceringen snatteri leder indirekt till en onödigt hotfull miljö för personalen, den innebär högre priser för konsumenterna samt innebär att förstagångstjuvar, stöldligor och kleptomaner lättare kan fortsätta sin brottsliga bana. Likaså kommer utländska ligor att lockas till Sverige för att systematiskt begå stöldbrott i handeln.

 

- Tack vare dagens dom hjälper HD tjuvligorna på traven. Tjuvarna jublar och handlarna gråter, slutar Johan Pehrson.

Nej, låt oss behålla det, åtminstonde marginellt, skarpare verktyget, för att kunna leda in våra ungdommar på andra vägar än den kriminella. (Och då syftar jag inte på att vi ska ändra brottsdefinitionerna för att på så sätt få ned brottsstatistiken …)

 

Ja! så klart

Så är Lissabonfördraget aktuellt igen. Som tur är så verkar det som att det nu är avgjort att det blir ett ja från Irlands sidn, dvs ett steg närmare att få fördraget på plats.

I SvD skriver Rolf Gustafsson:

Den viktigaste sakpolitiska förändringen gäller det rättsliga och polisiära samarbetet, som blir en del av det vanliga EU. Till nyheterna hör även att EU får klarare befogenheter i klimat- och energifrågorna.

EU:s internationella profil förstärks genom den nya posten som ”utrikesminister” med en egen ”utrikesförvaltning”. Dessutom inrättas en post som permanent ordförande i Europeiska rådet (EU:s toppmöte), en ”president”.

Även om jag inte är insatt i alla deltaler så är jag definitivt för en ökad samordnng när det gäller rättsliga och polisiära frågor. Mycket av den tunga kriminaliteten utnyttjar redan idag vår brist på samarbete, och Lissabon fördraget verkar vara ett steg i rätt riktning för att kunna ta knappa in på dem.

Klimatfrågan, även här ser jag enbart att vi kan tjäna på ökat samarbete. Mycket av miljöpåverkan känner inga gränser vilket innebär att vi behöver kunna hantera problemen därefter.

Och sist men inte minst: Vi behöver en starkare röst utåt, dvs jag välkomnar både en president och en utrikesminister.

 

Det där med statistik

Polisen använder mer hemlig avlyssning. Men hur ska vi tolka det? Precis som Carina Stensson påpekar så bör nytta vägas mot risk för skada (integritetskränkning och kostnad). (SvD)

Men hur ska vi då kunna mäta nytta? Jag gav mig in i SCBs statistik, men påminde mig ganska snabbt om omöjligheten i att kunna mäta den faktiska brottsligheten. Och det måste ju ändå vara den som påverkr hur mycket hemlig avslyssning som behövs, samt så klart typ av brott.

Vi har siffror på antalet anmälda brott och siffror på antalet dömda brott, menvad säger det egentligen om antalet faktiska brott? Ex på brottsstatistik från SCB

Om vi tar grova brott som exempel. Om antalet anmälda och uppklarade brott går ned så kan det faktiskt bero på att allmänheten inte längre litar på rättsväsendet i samma grad, att de inte vågar eller orkar anmäla, samt att rättsväsendets resurser är för små för att kunna klara upp brott. Här skulle vi följdaktigen kunna tänka oss att en ökning av hemlig avlyssning skulle kunna vara berättigad, trots att statistiken ger sken av en nedgång i brott och därför ett minskat behov av hemlig avlyssning.

En annan orsak till ökad användning av hemlig avlyssning antar jag kan vara att den tekniska utvecklingen troligen gått framåt, så att det numera är tekniskt möjligt att använda metoden i fler situationer. Och om så är fallet så är det väl bara för rättsväsendet att tacka och ta emot.