Jämförelsevis måste vi nog säga att vi i Sverige lever i ett välfärdssamhälle. Men i mina ögon kan det definitivt bli bättre, och här följer lite filosoferande från min sida hur vi skulle kunna ta nästa steg.
Jag tar avstamp i att de allra flesta av oss är eniga i själva basen i ett välfärdssamhälle, och att det i det stora hela är det som vi har i Sverige idag. Vi har fri grundskola, gratis eller nästan gratis barnomsorg, sjukvård och äldrevård, med kraftigt subventionerade läkemedel. Och vi har allmän sjukförsäkring, subventionerad A-kassa och allmän pension, tillsammans med en hel del bidragsmöjligheter.
Så, vad är då nästa steg? Hur kan vi ytterligare höja välfärden?
För det första: Vi måste verkligen säkerställa att vi värnar de mest utsatta så som barn i destruktiva miljöer, bostadslösa osv
Men sedan hamnar vi lätt i dilemmat att den där extra välfärden faktiskt ser ganska olika ut för olika individer. Vissa av oss anser det vara välfärdshöjande att få ett tryggare äldreboende, medan vissa anser att tillgången till lite startkapital i tidiga år symboliserar välfärd, vissa vill kunna korta sina arbetsdagar och andra anser att ytterligare finansierad studietid skulle vara det högst önskade.
Klart man kan tänka sig att vi sänker skatterna och litar på att varje individ sparar och sedan använder pengarna klokt.
Men många gånger är det i början av ditt vuxenliv som du har störst nytta av att kunna investera, tex i ett eget företag eller i utbildning. För ungdomar till välbärgade föräldrar blir sällan detta ett akut problem, utan det är för de barn som kommer från ekonomiskt-svaga familjer som det blir utslagsgivande.
Min fundering är därför; Att vi behåller ungefär den skattefinansierade välfärd vi har idag, men nästa gång det blir utrymme för en reform så inför vi att de som blir myndiga samtidigt ges som en premiepott, som visserligen inte får användas precis hur som helst, men där det ändå finns relativt stor valfrihet.
Jag vill avsluta med att koppla till dels tillväxtivern, dels Maslows behovspyramid.
Det talas till och från mycket om behovet av tillväxt. Jag anser att vi även bör tala mer om vad vi bör använda tillväxten till. Iden ovan är också ett annat sätt att dela på makten över tillväxtpengarna, att de istället för att fördelas rakt av mellan individ/privat och stat/kommun/landsting så ges individen/privata företag en chans att hantera en större del än tidigare, men att denna extra delen samtidigt begränsas till välfärdsområden. (Jag har skrivit en liknande artikel där jag istället tagit de privata företagens perspektiv, se Om det där med tillväxt.)
Och sist men inte minst till Maslows behovspyramid. Jag gillar den verkligen. Just detta att vi har olika grundbehov, men också detta att vi alla så klart hoppar fram och tillbaks i pyramiden. Det är ju knappast så att vi först gör klart den lila basen, för att sedan aldrig förbättra den igen innan vi tar klivet till safety and security, och så vidare. Men framför allt detta att vi har behov av olika proportioner. Det någon tycker är fullt tillräckligt gällande säkerhet, kanske inte alls uppfyller behovet hos en annan.
Min förhoppning med den ide jag beskrivit är att den skattefinansierade välfärdspengen i allt högre grad ska lyckas hjälpa varje individ att öka sin välfärd på det mest skattepengseffektiva sättet. För som pyramiden visar, så desto högre i pyramiden vi går desto mer kommer medlen för att ni dit skilja sig åt individ per individ.
