mars 2006


NWT Debatt 30 mars 2006

Debatt: Integrationskontrakt
Intolerans mot intolerans

Många gånger innebär vår tolerans mot dessa intoleranta individer att vi bjuder in de förstnämndas forna plågoandar, som därmed får fortsätta att motverka den värdegrund jag anser värd att värna och kämpa för, skriver Åsa Carlsson.

I lördagens NWT (25/3) gick det att läsa notisen ”Sex länder överväger integrationskontrakt”.

Jag anser det självklart att vi måste värna den värdegrund som bygger på ömsesidig respekt och ödmjukhet, vilket med självklar nödvändighet innebär intolerans mot intolerans. Jag vill att både jag och mina barn ska kunna fortsätta att säga vad vi tycker, läsa det vi vill, klä oss som vi vill, kunna gå på stan utan beskydd, få fatta rationella istället för religöst grundade beslut, få göra misstag utan att direkt hamna i misär, kunna lita på att våra medmänniskor står för det de säger och gör, osv.

Allt detta är inte perfekt i Sverige idag, men långt mycket bättre än på många andra håll i världen. Det har tagit tid att bygga upp, och är inget vi lättvindigt bör kasta bort. Jag är övertygad om att det stora flertalet som kommer till Sverige, och vill stanna, dessutom instämmer i denna värdegrund. För dem bör ett integrationskontrakt snarare ses som en hjälp att förstå vad denna värdegrund i praktiken innebär i Sverige, för att ge den nödvändiga förutsättningen för att vilja och kunna bli en del av samhället, och som ”ett legitimt sätt” att kunna avsäga sig de kulturella aspekter som inte stödjer ”ömsesidig respekt och ödmjukhet”.

Däremot, de som kommer till Sverige, och vill stanna, men som inte instämmer i ovanstående har självfallet inget här att göra. Många gånger innebär vår tolerans mot dessa intoleranta individer att vi bjuder in de förstnämndas forna plågoandar, som därmed får fortsätta att motverka den värdegrund jag anser värd att värna och kämpa för.

Det lilla jag sett av planen verkar lovande. Det ska bli spännande att följa, och förhoppningsvis delta i, den debatt som nu bör följa gällande hur dessa integrationskontrakt ska utformas och användas, som ni förstår så kommer jag i den debatten framhålla vilken av Ömsesidig respekt och ödmjukhet.

Åsa Carlsson
Liberal

Jag anser att den friska individen ska få större möjligheter att i förväg påverka den vård hon kommer att få om hon blir sjuk.

Resonemanget är applicerbart inom flera områden, men blir framförallt aktuellt inom de områden där hon själv inte kan föra sin talan när hon är sjuk, och där dessutom läkarens val av vård är starkt kopplat till henne som individ, dvs läkaren behöver känna dig för att kunna avgöra vilken vård som bör passa bäst för just dig.

Framförallt gäller detta vid psykisk sjukdom, demenssjukdomar och dödliga sjukdomar, där du blir oförmögen att föra din egen talan.

Den 15:e mars besöker Birgitta Rydberg föreningen Balans, för att bli intervjuad i sjukvårdsfrågor inom området psykisk sjukdom. Jag önskar att få höra Birgittas svar och kommentarer på: Hur är det idag, och hur anser du att det borde vara? Gällande …
… sjukförsäkringssystemet, som gör att företagare undviker att anställa både personer med kronisk sjukdom och personer som tidigare varit långtidssjukskrivna.
… förebyggandet av att personer i psykisk obaland utnyttjas av oseriösa aktörer, så som religösa sekter och ”finn dig själv” aktörer, både de som medvetet agerar oseriöst och de som omedvetet agerar oseriöst.
… friska personers möjlighet att i förväg elektroniskt kunna lagra information om sig själv, som kan fungera som beslutsunderlag för läkare, när personen inte längre är sig själv, utan behöver läkarhjälp för att hitta tillbaks. Samt personens möjlighet att göra denna information tillgänglig för alla läkare hon kommer i kontakt med, utan att hon vid det tillfället själv behöver påpeka att informationen finns.
… som punkten ovan, men information som avser regler knutnat till tvångs-/slutenvård. Friska personers möjlighet att i förväg kunna ange intagningskriterierna för sin egen tvångsvård, inklusive frågor så som begränsningar gällande besök, telefon, ekonomi, samt möjligheten att kunna namnge personer som sjukvården får informera och som får komma på besök, även om personen i sitt sjukdomstillstånd motsäger sig det.
… annhörigstöd, inklusive stöd till den sjukes barn, samtidigt som den sjuka personens integritet vidmakthålls.

Jag ser fram emot att få träffa Birgitta, samt att få återkomma med de svar och kommentarer jag hoppas hon kommer att ge.

Åsa Carlsson
Liberal

Med anledning av internationella kvinnodagen vill jag passa på att lyfta fram möjligheten med att låta kvinnor hjälpa kvinnor. Samma tankesätt är naturligtvis applicerbart man till man, kvinna till man, och man till kvinna, men eftersom samhället och arbetsmarknadspolitiken ser ut som den gör idag, och eftersom det är den internationella kvinnodagen så väljer jag att fokusera på ”kvinna till kvinna”.

Idag är det många förvärvsarbetande småbarnsmödrar som har svårt att få tiden att räcka till, både bland högavlönade och lågavlönade. Samtidigt har vi en hög arbetslöshet, och många, både yngre och äldre kvinnor, som har svårt att komma in på eller komma tillbaks till arbetsmarknaden. Det vill säga, vi har dels en stor grupp som har både jobb och småbarn, dels en stor grupp som saknar jobb och småbarn. Varför inte underlätta för dessa grupper att hjälpa varandra?

Med skattelättnader, enklare skatteregler och enklare anställningsregler skulle vi kunna underlätta för dessa grupper att hjälpa varandra. I samhällen med få individer och liten rörlighet så fungerar detta automatiskt med tjänster och gentjänster, medan vi idag behöver ta pengar till hjälp för att underlätta dessa byten av tjänster.

Varför ska inte småbarnsmammor kunna välja att lämna bort städning, tvätt, husmålning, deklarationsfrågor o dyl,? Varför ska inte småbarnsmammor kunna få hjälp med sina barn för att hinna vårda förhållandet med barnens far? Varför ska inte småbarnsmammor kunna välja att få massage och SPA behandling för att orka med sin vardag? Varför ska småbarnsmammor tvingas arbeta deltid för att hinna med hushållssysslor? Varför ska inte arbetslösa utan småbarn lätt kunna erbjuda tjänster till sina medsystrar?

Ja, jag vet att ovanstående rent teoretiskt är möjligt redan idag, men idag är det i praktiken enbart förunnat de högavlönade respektive de som kan hitta lönsamhet i branschen och som dessutom har förutsättningarna för att våga sig på ett högt risktagande.

Alla de som saknar jobb och småbarn varken passar eller vill erbjuda de tjänster jag lyft upp här, men med skattelättnader, enklare skatteregler och enklara anställningsregler så kommer även ”byteshandeln” av övriga tjänster och produkter att öka, vilket i sin tur innebär fler arbetstillfällen även inom andra branscher.

Så, fram för ett klimat som underlättar för kvinnor att hjälpa varandra, både privat och i arbetslivet!

Åsa Carlsson
Liberal

I sitt senaste nyhetsbrev tar Leijonborg upp frågan ”Blir det några jobb?” Och frågar ”oss rådgivare” om vi tror att arbetslöshetsdiskussionen kommer att gynna socialdemokraterna eller ej, under valkampanjen. Mitt ”1000-tecken svar” är som följer:

”Vet inte, eftersom det socialdemokratiska synsättet genomsyrar både skola och media, vilket innebär att många av de som idag är beroende av bidrag, har svårt att kunna/våga tro på att det finns någon annan lösning än ”mer bidrag tillsammans med höjda eller bibehållna skatter”. Vi behöver öka förståelsen för behovet av en kraftigt förenklad byteshandel. Lägre skattesatser och enklare regler, så att ”antalet byten” ökar, vilket gör att den totala skatteintäkten ändå kan bibehållas. Den stora skillnaden är att individen själv ges möjlighet att påverka sin vardag, istället för att stå i tacksamhetsskuld till Göran. För visst finns det köpkraft! Dessutom är detta en av nycklarna till att få balans mellan å ena sidan de som mår dåligt för att de jobbar för mycket, och å andra sidan de som mår dåligt för att de känner att de inte behövs. För om det vore så att vi vore nöjda bara vi var mätta för dagen och hade tak över huvudet, ja då skulle vi lätt klara oss med att bara några få jobbade …”

Denna fråga ligger mig varmt om hjärtat, och när tiden medger så kommer jag att återkomma med en mer utförlig artikel. Till dess passar jag på att tipsa om både Leijonborgs bok Global utmaning, Så blir också Sverige vinnare, samt P J Anders Linders bok Ett folk i kollektivt näringsförbud.

Åsa Carlsson
Liberal