Visst kan jag tilltalas av kommunismens grundide’ när jag tar de romatiska glasögonen på, dvs jag tilltalas spontant av tanken att alla-hjälper-alla och allt-mitt-är-ditt. Men det är bara att inse att vi människor har olika syn på hur både våra egna och andras behov ser ut, samt att vi är beredda att göra olika mycket för att tillgodose behoven, för att inte tala om vår vitt varierande riskbenägenhet. Och sist men inte minst, att vi har olika syn på vem som ska se till att mitt eller ditt behov tillgodoses, inklusive synen på om jag får hjälpa mina nära och kära framför helt okända människor.

För visst är det svårt att få den kommunistiska tanken att fungera i praktiken.

Om du inte redan läst Ayn Rands: Och världen skälvde, så finns det nu ett ypperligt tillfälle att läsa ett utdrag utgivet av Timbro, vilket med all önskvärd tydlighet visar på svaheten i kommunismen i praktiken. I boken uttryckt som: ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.

Låter fint, men tänkt vad skenet kan bedra.

Åsa Carlsson
Liberal

Advertisements