Både LouiseP i Varför är högern (Alliansen) så rädda för frihet?
och Dick Erixon i
Återgång till snällism misstag av Fp påpekar bristen av liberalism och nytänkande inom Alliansen respektive Fp, samt svårigheten i att kunna påverka detta via de redan etablerade partierna.
Jag är benägen att instämma. Själv har jag helt nyligen blivit politiskt medveten. Tidigare tillhörde jag den skara som sparade partiernas utskick tills kvällen innan jag skulle välja. Då läste jag igenom och bestämde mig. Därför har jag dålig koll på vad jag röstat på genom åren, men vet att jag hållit mig inom dagens Allians.
Strax innan förra valet gjorde jag bedömningen att det största hotet, som dessutom var omöjligt att diskutera var Sveriges invandrarpolitik, vilket enligt mig varken byggde på ömsesidig respekt eller intolerans mot de intoleranta. Jag gjorde också bedömningen att jag var liberal och gick därför med i Folkpartiet, utan att egentligen sätta mig in i deras partiprogram. Periodvis har jag haft ambitionen att påverka Fp med mina åsikter, men framförallt privatliv och heltidsjobb har gjort det svårt.
Jag tror fortfarande på mina tankar och åsikter, men är mindre övertygad om att Folkpartiet är forumet att driva dem igenom. Tillsvidare kommer jag att hålla mig till bloggande och insändare i lokaltidningen, och inte att förakta: Att leva som jag lär.

Åsa Carlsson
Liberal