.

.
.
.
.

Vissa hävdar att vi inte behöver valfrihet för vi är ändå flockdjur som rättar oss i ledet, med andra ord; vi behöver inte liberalismen.

Jag hävdar att både Sverige och världen behöver mer av liberalism.

Jag ser att flockdjuret i oss uppskattar att bara behöva följa med, utan att hela tiden behöva tänka så mycket. Rutiner och likformighet är andra sätt att slippa ödsla tid och tankemöda. Det viktiga är att se flockdjurs beteendet, rutiner och likformighet som medel, inte som mål. De är ett medel för att skapa utrymme för kreativitet och valfrihet, och står inte i motsats förhållande till liberalismen.

Må så vara att vi är flockdjur, men även flockdjur behöver ledare och nytänkande. Frågan blir då hur vi skapar ett samhälle som främjar framåtskridande och nytänkande, istället för att alla oreflekterat fortsätter i gamla mönster eller tvingas att fortsätta i samma mönster. Som ni förstår så anser jag att liberalismen är svaret på den frågan.

Vill samtidigt påpeka en av liberalismens brister, vilken är att individens ökade valmöjlighet samtidigt betyder minskad möjlighet att skylla i från sig, tex skylla på Gud, på ödet, på föräldrar, på stat, på arbetsgivare osv. Själv vill jag gärna ansvara så mycket som möjligt över mitt liv, men inser att alla varken vill eller mår bra av att få för mycket ansvar. Jag tror ändå att det går att finna en liberal modell som tar hänsyn till detta.

Och om vi avslutningsvis tittar på de som påverkat världen, så är det knappast de som rättat sig i leden (förrutom att ledaren och gruppen naturligtvis existerar i symbios). Sedan har inte alla påverkat världen i positiv riktning, men bedömningen av vad som är positiv respektive negativ riktning är individuell. Personligen anser jag att de positiva påverkningarna överväger.

Så, fram för liberalismen, trots att vi är flockdjur.

Åsa Carlsson – Liberal