september 2007


Johan Norberg uppmanar oss att: Support free speach – Buy Swedish.

Till de som motsäger sig hans uppmaning svarar han: We buy Swedish right now not to protect Swedish companies, but to protect Sweden´s democracy from Swedish companies-turned-appeasers.

Instämmer!

Annonser

Göran Skytte ställer sig ett befogat: Har svenskarna blivit galna? Han gör en intressant jämförelse mellan vuxna i skattediskussionerna/fördelningspolitiken och barn i en undersökning där de fick välja mellan att få en godisbit idag, eller två bitar imorgon. Majoriteten valde att få en bit idag. Skotte gör följande träffsäkra metafor:

En metafor som i ett slag förklarar mentaliteten också hos många vuxna svenskar. Man vet aldrig om det finns två bitar imorgon, lika bra att grabba åt sig en idag.

Det kanske ändå blir två bitar till alla imorgon, då får jag tre om jag tar en idag.

Om jag inte får någon i morgon trots att jag tar en idag är det dubbelt orättvist, för jag har ju redan ätit upp min bit. Jag har inte en enda bit, fastän han där borta får två.

Om inte annat så får man väl klaga i medierna över att jag är orättvist behandlad.

Och, för att vara lite ironisk, men bara lite: Jag är säker på att någon i medierna gärna skulle ställa upp till modigt försvar för den stackars människan.

Ja, hur bygger vi upp ett skattesystem och fördelningspolitik utifrån dessa förutsättningar, utan att få alla godisbitar uppätna redan första dagen?

Paulina Neuding påminner i dagens artikel Vad förtjänar Vilks? att det fortfarande är allt för många, åtminstonde inom media, som har en märklig syn på vem som är skurken i dödshotet mot Vilks och hur det bör hanteras.

Phu, tack Paulina för att du fortsätter att lyfta fram det trakiska i detta. Själv känner jag att jag sagt det jag vill säga, men att det tydligen behöver sägas igen och igen och igen.

50% av svenskarna är för ett förbud mot slöja i skola och på arbetsplatser, enligt Peter Hammarbäcks artikel i SvD Beslöjade flickor möts med kritik.

Jag skulle gärna se att vi slipper förbud, men kan inte sluta att förundras över hur dessa kvinnor ändå väljer att bära slöja. Vissa har säkert mer eller mindre press hemifrån, men jag tycker inte vi ska friskriva kvinnorna från eget ansvar (slöjor hos flickor är en annan fråga).

Självklart är det vad som finns I huvudet som är viktigare än vad som finns PÅ huvudet. Men det betyder samtidigt att det är det som finns I huvudet som faktiskt avgör vad som finns PÅ huvudet. Med andra ord: Vad som finns PÅ huvudet signalerar vad som finns I huvudet.

För mig signalerar slöja buren i Sverige att personen i fråga strävar efter ett islamistiskt levnadssätt och världsbild, snarare än den liberala västerländska världsbilden som jag förespråkar.

Och jag vägrar att tro att Sveriges slöjbärande kvinnor är omedvetna om att det är just dessa signaler de skickar ut.

Våra muslimska svenskar valde friheten här före tvånget och förföljelsen i sina egna hemländer.Muslimerna här är välkomna att dela våra underbara friheter, inte att söka utplåna dem eller bidra till att skapa den farliga tystnadens gemenskap som är den hemska slutfasen då civila/kyrkliga/militära myndigheter ska brännmärka ord och bilder och självcensuren steg för steg stryper det fria samtalet.”

Så skriver Bertil Torekull i dagens SvD. Han refererar främst till stormen kring rondellhunden och yttrandefriheten. En annan aspekt är i hur hög grad vi ska lägga grunden till att den typen av dödshot blir legitimt även i Sverige.  

För att ytterligare understryka vikten av att invandring och nytt medborgarskap aldrig får ske villkorslöst, så vill jag rekommendera att titta på En kvinnas kamp mot patriarkatet på Axess TV, där Ayan Hirsi Ali intervjuas.

Ayan slåss främst för att bevara sin rätt att som kvinna vara lika mycket värd som män. Självklart i väst, mindre självklart inom islam. 

Tyvärr har dagens rättssystem i viss mån redan slutat att behandla alla kvinnor lika, vilket i praktiken innebär att kvinnor i islamska familjer men med ”västerländskt” medborgarskap inte kan ta sina medborgerliga rättigheter för givna. Speciellt inte i skiljsmässo-, våltäckts- eller misshandelsmål.

Intyg kan krävas för vab-dagar. Kan det verkligen löna sig att kräva intyg från skola/dagis och arbetsgivare? Vilket pappersmonster! Fast det är klart, fler jobb skapas för att administrera hela maskineriet. Hum ja just det, det blir ändå vi som får betala kalaset.

Skämt å sido, självklart ska ingen få både lön och vab-ersättning samtidigt. Men går inte detta att lösa något smidigare? Ett steg i rätt riktining skulle vara att man i efterhand får bevisa att man fått löneavdrag, genom att skicka in sin lönespecifikation. Visserligen också en administrativ lösning, men skola/dagis och chefer slipper vara delaktiga. Där det är möjligt skulle man dessutom kunna sköta detta automatiskt, genom samkörning, vilket inte borde vara någon omöjlighet när det gäller statligt och kummunalt anställda samt våra storföretag.

Otroligt och skrämmande, men tydligen sant. 27% av våra utlandsfödda flickor hindras av sina föräldrar att delta i undervisningen. Och ännu mer skrämmande: Den svenska skolan ställer sig på föräldrarnas sida. Motsvarande siffra när det gäller våra utlandsfödda pojkar är 17%.

I artikeln ”Föräldrar stoppar elevers undervisning”, i Skolvärlden, så påpekar Sara Högdin bland annat att deras undersökning visat att: ”Det var inte självklart för skolorna att stå upp för barnens rätt till undervisning.”

Ska detta vara Sverige? Det Sverige som i andra sammanhang vill framstå som det land som alltid sätter barnets bästa först.

Nästa sida »