Beatrice Ask tar i dagens SvD upp denna svåra fråga när det gäller sexuellt umgänge.

Vi är väl alla överens om att samtycke krävs, men de flesta vuxna vet också att i flört och sexuellt rus så kan signalerna vara tvetydliga och lätta att misstolka. För sitt eget samvete kan det också vara skönt att skriva om historien dagen efter. Det jag vill säga är: Det är inte alltid så svart och vitt ens i stunden.

Jag anser att Beatrice har en sund inställning till problematiken, vilket inte alla i debatten verkar ha. Lyssnade på en kvinnlig jurist på radion som var upprörd över att polisen inte utredde varje misstanke om våldtäkt. Polisen svarade att de naturligtvis utreder när det finns chans till dom, men att det varken är bra att ge offret orealistiska förväntningar eller att utreda fall där man med säkerhet vet att de ändå kommer att läggas ned. Dessutom måste vi värna rättssäkerheten, hur hemska anklagelserna än kan vara. Jag instämmer till fullo med polisens synsätt, och kan bara beklaga att vi har jurister som ovan nämnda.

Sedan ska vi naturligtvis fokusera på att minska risken för våldtäkt, samt att öka stödet åt de som ändå drabbas.