Läget i Burma är knappast nytt, eller okänt. Det som varit det nya är framförallt den gemensamma resningen bland Burmas befolkning, se Juntan griper fler i Burma i dagens SvD. 

När ska utländska (västerländska liberala) krafter lägga sig i andra länders inre angelägenheter? Svår fråga utan enkelt svar. Två huvudingredienser bör ändå vara att läget är så illa att yttre inblandning är försvarbart, samt att det finns förutsättningar för att åstadkomma en förbättring.

Efter vad jag kan förstå så är situationen för befolkningen så misserabel att det berättigar ett yttre inblandande. När det gäller frågan om förutsättningarna finns för att åstadkomma en förbättring så anser jag att man i första hand bör se till när befolkningen själva är mogna för att genomföra en så radikal förändring som ändå krävs. Den senaste tidens demonstrationer tyder på att den mognaden nu finns, och det är då avgörande att omvärlden tar tillfället i akt och förstärker den inneboende kraft som ändå finns. Sedan förutsätter jag att västvärlden redan hunnit lära sig av misstagen vid Irakinvasionen, och att man numera planerar även bortom diktaturens störtande.

Diktaturer behöver nödvändigtvis inte störtas med vapenmakt, även om det varken ska uteslutas eller föraktas. Kärnfrågan är att förstå sig på diktaturens mekanismer, och då framför allt hur dess ledare fungerar.

Annonser