Appråpå dagens inlägg i SvD och avsnittet i gårdagens Aktuellt, gällande sexköpslagen och rättssystemets hantering av lagen, så vill jag kommentera både det och medias strävan att framställa den lutheranska synen som den absoluta sanningen.

På Aktuellt igår gjorde man en jämnförelse mellan antalet personer fällda enligt sexköpslagen och personer fällda för ringa narkotikabrott.

Aktuellt ville ge skenet av att alla i Sverige obestridligen står bakom sexköpslagen, och framhöll även som en sanning att eftersom sexköpslagen och ringa narkotika brott har samma straffskala så ska polisen se till att lika många blir fällda enligt sexköpslagen som för ringa narkotikabrott. En annan ”absolut sanning” enligt Aktuellt är att politikerna ska avgöra exakt hur polisen använder sina resurser.

För det första: Sexköpslagen är mycket skum. Visserligen ska inte poliserna lägga någon bedömning gällande lagar och dess straffskala, men media bör inte heller framhålla att alla Sveriges medborgare står bakom den lagen.

För det andra bör man kunna kräva att Aktuellt inte jämför äpplen och päron, vilket man gör om man bara talar om antalet fällda dommar, utan att sätta dem i proportion varken till antalet begångna brott eller resursåtgången för att både förebygga brott och få en fällande dom.

För det tredje så får jag intrycket av att poilsen visst gör en riktig prioritering. Om de har brott med samma straffskala, och där det kostar x gånger så mycket för att brottsförebygga och för att nå en fällande dom, så bör man prioritera det arbete som ger störst resultat. Sedan är det politikernas sak att sätta mål för brottsnivå, samt andel fällande dommar jämfört med antal brott. 

Tillbaks till sexköpslagen. Vad är syftet? Jag håller fullkomligt med om att vi ska förbjuda barnprostitution, trafficing och överhuvutaget verksamhet där någon tvingas sälja sex mot sin vilja. Men vi bor i Sverige, och stiftar våra lagar för Sverige och i Sverige finns det ingen som behöver sälja sig sexuellt för att få mat för dagen och tak över huvudet. Och det är i så fall det vi bör värna, dvs att vi har ett socialt skyddsnät som både fångar upp och stöttar de som vill förändra sin livssituation. Men om sedan någon väljer att vilja dryga ut kassan, eller om någon, hör och häpna, faktiskt tycker om sex (även om vissa verkar tro att det är något som är männen förunnat) och inte har något emot att faktiskt dessutom tjäna en slant på det, varför ska då köparen krimminaliseras? 

  •          Ha ha,  har du gått på det där om den lyckliga horan, säger mina kritiker.
  •          Men vänta här? Vad är det som säger att man måste bli lycklig på sin försörjning för att den ska vara laglig?
  •          Men det är ju kränkande! Skriker sexlagsförespråkarna.
  •          Ja, tydligen enligt deras normer, men varför ska de påtvinga andra sitt lutheranska arv? 

Det finns andra som känner sig kränkta av att behöva ta förnedrande jobb för att kunna få socialbidrag och/eller A-kassa. Det finns de som känner sig kränkta på sin arbetsplats. Det finns de som känner sig kränkta av Försäkringskassan, osv osv. Men bara för att några skulle känna sig kränkta av en handling betyder inte automatiskt att alla gör det och att vi därför måste lagstifta så att ingen ska kunna göra det som några skulle känna sig kränkta över.

Nej, fokusera lagstiftningen på de som verkligen blir utnyttjade när det gäller sex; barn, illegala invandrare, missbrukare och psyksikt sjuka, men även de som utnyttjas i ett förhållande (med eller utan betalning). Varför sätta sig till doms över de som själva inte ser sig som utnyttjade, men som några lutheraner anser ska känna sig kränkta.

Och jag är tämligen övertygad om att det finns flera kvinnor som hellre ger en annan person njutning och får en välförtjänt ersättning, än att tvingas be om samhällets allmosor och stå i ständig tacksamhetsskuld. Vissa känna sig stolta över att välja det ena, andra känner sig stolta över att välja det andra. Men idag ges de inte ens den här valmöjligheten, åtminstonde inte i lagstiftarnas ögon.

Och avslutningsvis: Tala om könsdiskriminering! 

För i dessa sammanhang är det fortfarande så att man ser mannen som köpare och att det är en kvinna han köper. Följer man deras logik så ska mannen kunna behörska sina begär om sexuell tillfredsställelse och ta ansvar för sina handlingar, medan kvinnan inte bemyndigas att kunna motstå sitt begär efter pengar. Dessutom är sex något onskefullt och fult i den lutherska världen, och eftersom kvinnan inte är betrodd att varken frstå sitt eget bästa och allt mindre att kunna handla därefter så måste det ju åligga den ansvarsfulle mannen att se till att något så fult inte inträffar. Och kan han inte ta det ansvaret så ska han bestraffas!

Advertisements