Varför ska samhället ha som mål att vi ska förverkliga oss via jobbet?

Visst, pengar är absolut inte att förakta. Pengar ger självständighet och kan många gånger vara en förutsättning för att kunna förverkliga sig själv.

Men varför denna desperata iver att alla föräldrarpar ska vara hemma 50/50 både under föräldraledighet, vård av sjukt barn och hel/deltidsmässigt? Frågan är återigen aktuell, och gäller nu delning av ”vård av sjukt barn” dagarna (SvD). Motiveringen brukar vara att de (oftast kvinnan) inte ska halka efter på arbetsmarknaden. En gång i tiden så gav man den enligt mig något trevligare motiveringen, nämligen att även pappan skulle ges chansen att få umgås med sina barn, dvs att ”föräldrakonflikten” var att båda ville vara hemma, medan signalerna nu är att ingen vill vara hemma. Fina signaler samhället skickar till våra barn.

Och återigen: Vi bor i Sverige! Dagens småbarnsföräldrar är uppväxta med att de är lika värda, att lagstiftningen inte ska ge skillnad på kön, de har getts samma möjlighet till utbildning och vi bör kunna förutsätta att de haft möjlighet att ha en ganska god uppfattning om den Svenska arbetsmarknaden och dess lönestrukturer. Och de kan definitivt inet ha undgått alla debatter i könsfrågan.

Menar samhället ändå på fullt allvar att just denna Svenska generation småbarnsföräldrar ändå inte ska vara kapabel att själva kunna fördela tiden med sina barn?

Annonser