maj 2008


Dick Erixson kommenterar en ny studie som visar att ”Borgliga lyckligare än vänstersympatisörer”:

Oavsett civilstånd, inkompst eller religös tillhörighet är högersympatiserande personer mer nöjda och känner större tillredsställelse med livet än vänstersympatisörerna.

Tja, bekräftar väl bara det vi alla visste 🙂

Att i grunden positiva människor lever efter mottot ”Jag kan” och därför tilltalas av den borgerliga politiken, medan personer som inte är fullt så positiva allt oftare ser sig som missgynnade och därmed snarare lever efter mottot ”Vill ha”, utan någon större fundering över hur det ska skapas.

Stämmer enligt mig väl med studien som jag nämnde i ”Lycka – Ett glatt och förnöjsamt liv”. 

Avslutar med att påminna om Ayn Rands intressanta frågeställning om vad som händer när man styr efter mottot att bidra efter förmåga och få efter behov, i Och Världen Skälvde. Mycket rekommenderbar även om jag inte alls håller med om allt.)

En liten fundering.

Det påstås att man hittat en hittills oupptäckt stam i Amazonas (DN). Intressant.

Tydligen tänker man inte heller ta kontakt med dem. Det jag är mest nyfiken på är på vilka grunder man tagit det beslutet?

Har man själv en så stark längtan till den sortens liv att man förutsätter att stammen vill fortsätta leva som de gör? Och varför flyttar de i så fall inte själva ut i djungeln till ett liknande liv?

Eller förutsätter de att så snart man har ätit av kunskapens äpple så finns ingen återvändo? (Får hela tiden assosiationer till filmen The Village, där ursprungsinnevånarna försöker sig på något liknande.)

Har de någon uppfattning om hur de i stammen mår? Och vad deras önskan i livet är?

Eller tror de att ”vi i civilisationen) inte kan förklara alternativen för dem, för att vi är för opedagogiska och osociala? Eller tror de att de i stammen är för dumma för att kunna förstå sitt eget bästa?

Och betyder det här att de även anser att barn i diverse sekter i ”vårt civiliserande samhälle” också ska lämnas åt sitt öde?

Jag säger inte att vi ska klampa på i ullstrumporna, men jag är uppriktigt nyfiken på de bakomliggande beslutsargumenten.

*******************************

Jag kommer inte åt (error) att skriva kommentar i kommentarsfältet, så min kommentar kommer här istället:

Tack för alla kommentarer och jag tror säkert att det är ett riktigt beslut att låta dem leva ifred, och det är bara att hoppas på att de har det bra, eller åtminstonde bättre än av vi tar kontakt med dem.

Men visst ställer ett sådant beslut intressanta frågeställningar tillbaks på vår egen kultur. Vad ser vi som meningen med vårt sätt att leva? Vad strävar vi efter?

I The Village ställs som sagt denna fråga på sin spets när en av innevånarna behöver sjukvård som inte går att tillhandahålla inom gruppen. Ska de ”offra” individen, eller bryta sin isolering? Intressant film, som inte är fullt så ”skräckfilmsaktig” som fodralet ger antydningar om.

Dessutom tar filmen upp ytterligare en frågeställning: Går det att undvika sorg i livet?

För mig är det ett mysterium hur kvinnor och homosexuella kan vilja vara en del av en kyrka som uppenbarligen inte vill veta av dem (DN).

Ok, kvinnor vill de visst veta av, sförutsatt att de underställer sig männen.

Jag är medveten om att det finns skillnader mellan både individer och församlingar, men mysteriet varför kvinnor och homosexuella ändå vill vara en del av, och stötta en kyrka, som officiellt ser ner på/förkastar dem, är ändå ett mysterium.

Visst, de kanske tycker att det är helt okej eller att de ska påverka innifrån, men varför inte helt enkelt starta en ny kyrka …

(Ja, det säger sig väl självt, att jag personligen inte är med i någon kyrka.)

Den iranske premiärministern Nuri al-Maliki påpekar att de håller på att utvidga sitt program för återvändande (SvD).

Förrutom att det är lätt att förstå om personer vill flytta hem till nära och kära, så ser jag det dessutom som ett ypperligt tillfälle att öka erfarenhetsutbytet. Förhoppningsvis har de Irakier som väljer att flytta tillbaks några goda erfarenheter att dela med sig när de kommer hem, allt från kunskapen om andra kulturer till inrättandet av barnomsorg, socialsystem, rättssystem och liknande.

Jag räknar samtidigt med att deras tid i Sverige kommer att innebära ett fortsatt gott erfarenhetsutbyte, oberoende av om det blir med tidigare grannar, vänner, barnens föräldrar, arbetskamraterna eller någon politisk företrädare.

Världsfreden skapas inte enbart av försvar

Även om försvaret också är viktigt, se gärna Jag vill varken styras av islamister, ryssar eller kriminella

Hur kan det inte vara självklart att vi ska ha ett försvar värt namnet? Självklart ska det vara kostnadseffektivt, men det måste ju ändå fungera (se tex SvD). Och det är väl ändå inte så att vi som nation är så totalt utblottade att vi varken kan finansiera ett försvar, eller att vi numera är så ointressanta att inta/förstöra att vi för den sakens skull inte behöver något försvar.

Så, back to basic, vad är det vi anser vara värt att försvara? För min del är det framför allt möjligheten att kunna fortsätta påverka att Sverige fortsätter att vara ett land där relationerna präglas av win-win lösningar, samt att vi även kan påverka att övriga världen går i den riktningen.

Men frihet kostar, både att skaffa sig och att behålla, både den externa som förväntas upprätthållas av försvaret och den interna som förväntas upprätthållas av rättsväsendet. Men långt ifrån alla nöjer sig med ”bara” frihet. De flesta brukar till och med både önska och förvänta sig något mer än bara tak över huvudet, kläder på kroppen och mat i magen. De allra flesta vill dessutom att vi gör allt som står i vår makt för att vi ska undvika att bli skadade och sjuka, samt för att vi så snabbt och lindrigt som möjligt ska bli friska igen, om olyckan ändå skulle vara framme. Men allt detta kostar naturligtvis, och för att ha en möjlighet att täcka de kostnaderna så bör vi naturligtvis investera i att utbilda oss, så att vi kan tillfredsställa våra behov och möjliggöra våra drömmar.

Låt oss nu inte dra undan mattan för att tillfredsställa dessa behov och för att kunna möjliggöra våra drömmar.

För jag tror inte att vägen till våra drömmar går via varken islamistiskt, ryskt, eller kriminellt stryre.

Och avslutningsvis, varför skulle andra länder vilja komma och rädda oss om de med rätta kan anse att vi medvetet och utan anledning försatt oss i en så svag position.

Lycka – ett glatt och förnöjsamt liv  Det är Sonja Lyubomirskys definition av lycka, och är en definition så god som någon.

Hon har studerat vad som gör oss lyckliga (fokus på oss i väst). Lite citat ur DN:

personer som föds sociala, aktiva, stabila, hårt arbetande och plikttrogna redan från början är bättre rustade för lycka. Enligt Timothy Bates är detta också förklaringen till ett annat mönster som forskarna länge har sett: den nivå av lycka som människor prickar in sig själva på tenderar att förbli ganska konstant under livet.

Övriga 40 procent i diagrammet hänför hon till individens eget beteende.- En stor procentsats styr du själv över. Det betyder att det spelar roll hur du uppför dig och hur du väljer att agera, säger Sonja Lyubomirsky.

I sina experiment kan hon visa att den ärftliga läggningen för ett lyckligt liv går att påverka. Det mesta har att göra med tre nyckelbegrepp: vänlighet, tacksamhet och optimism.

 

– Det är ungefär som med vikten. Vissa måste jobba lite hårdare än andra för att hålla den vikt de vill ha, säger hon.

– Det är ungefär som med vikten. Vissa måste jobba lite hårdare än andra för att hålla den vikt de vill ha, säger hon.

Inte för att Burmas regim visas speciellt stora tecken på humanitet innan. Så jag antar att Burmaregimens val att nu stänga ute hjälporganisationer borde kanske inte komma som någon överaskning. Tyvärr är det nog även så att det ligger mycket i spekulationen Att det delvis beror på att regimen vill försäkra sig om en vinst i dagens val. (SvD).

Mugabe är en annan herre som är fullkomligt likgiltig för vilka konsekvenser hans handlingar får för andra människor. Även där är det just nu valfrågan som står i fokus. (SvD).

Filmen Speer and Hitler – The Devils Architect visar hur två personer, med drömmar om storhet och skönhet, tar till alla medel som står i deras makt för att förverkliga dessa drömmar, utan minsta reflektion över, eller åtminstonde hänsynstagande till, de drömmar de samtidigt krossade hos andra. Till exempel att kasta ut alla judar ur Berlin, för att deras lägenheter skulle kunna användas av de övriga Berlinare som var tvungna att tvångsflytta för att ge plats åt Speer och Hitlers byggnationsdrömmar. Och dessa herrar som i övrigt var så väl medvetna av symbolikens makt och utnyttjade den till fullo, självklart visste de vilka signaler de skickade ut redan då.

Tyvärr finns det allt för många ytterligare exempel på människor som vill förverkliga sina egna drömmar på andras bekostnad, även om det skiljer sig vilka möjligheter de ges.

Nästa sida »