Hur kan det inte vara självklart att vi ska ha ett försvar värt namnet? Självklart ska det vara kostnadseffektivt, men det måste ju ändå fungera (se tex SvD). Och det är väl ändå inte så att vi som nation är så totalt utblottade att vi varken kan finansiera ett försvar, eller att vi numera är så ointressanta att inta/förstöra att vi för den sakens skull inte behöver något försvar.

Så, back to basic, vad är det vi anser vara värt att försvara? För min del är det framför allt möjligheten att kunna fortsätta påverka att Sverige fortsätter att vara ett land där relationerna präglas av win-win lösningar, samt att vi även kan påverka att övriga världen går i den riktningen.

Men frihet kostar, både att skaffa sig och att behålla, både den externa som förväntas upprätthållas av försvaret och den interna som förväntas upprätthållas av rättsväsendet. Men långt ifrån alla nöjer sig med ”bara” frihet. De flesta brukar till och med både önska och förvänta sig något mer än bara tak över huvudet, kläder på kroppen och mat i magen. De allra flesta vill dessutom att vi gör allt som står i vår makt för att vi ska undvika att bli skadade och sjuka, samt för att vi så snabbt och lindrigt som möjligt ska bli friska igen, om olyckan ändå skulle vara framme. Men allt detta kostar naturligtvis, och för att ha en möjlighet att täcka de kostnaderna så bör vi naturligtvis investera i att utbilda oss, så att vi kan tillfredsställa våra behov och möjliggöra våra drömmar.

Låt oss nu inte dra undan mattan för att tillfredsställa dessa behov och för att kunna möjliggöra våra drömmar.

För jag tror inte att vägen till våra drömmar går via varken islamistiskt, ryskt, eller kriminellt stryre.

Och avslutningsvis, varför skulle andra länder vilja komma och rädda oss om de med rätta kan anse att vi medvetet och utan anledning försatt oss i en så svag position.