juni 2008


Självklart behövs det förbehåll i religionsfriheten, eftersom vi behöver några grundläggande gemensamma normer som går före eventuella skillnader inom lika religioner eller gruppers värderingar. Detta gäller både de nuvarande medborgarna, men i än högre grad de som aspirerar på att bli medborgare eller vistas i landet.

De gemensamma normer jag tänker på är de som de absolut flesta svenska medborgare ser som så självklara att de inte ens tänker på dem. Men egentligen räcker det bara att titta på nyheterna eller läsa om omvärlden eller läsa lite historia, för att påminnas om att det knappast är några normer som vi varken föds med eller som vårdar sig själva oberoende av miljö.

I Norge har man tydligen en lag som säger att man får automatiskt uppehållstillstånd bara man konverterar till kristendommen. (SvD)

Grundtanken, att inte ta in personer med vilka värderingar som helst, tycker jag är rätt. Även om just jag inte skulle förorda just kristendomen som måttstock. Hur visar man att man är kristen? Hur lever en sann kristen?

Jag förordar istället integrationskontrakt med de som invandrar. Även om det inte löser alla problem så är det ändå ett steg i rätt riktning. Och det ska naturligtvis bara innehålla just de grundläggande normer som de allra flesta (åtminsonde laglydiga) medborgare tar som så självklart att de i vardagen inte reflekterar över dem. Vilket också kommer att innebära att även majoriteten av de som kommer hit kommer att välkomna avtalet. Om inte, så bara för att hjälpa de som vill bryta med destruktiva mönster i sin egen kultur. (Se gärna Offentlighetsprincip, allemansrätt och ett öppet samhälle)

För när vi kan välja så vill vi så klart att det är de goda individerna som får en fristad och/eller blir en del av vårt samhälle, och att vi tillsammans bekämpar de som vill utnyttja andra, så att världen som helhet blir en bättre värld at leva i.

Annonser

Var femte ensamstående mamma är fattig, vilket innebär att hennes barn också växer upp som fattiga. (Ensamstående pappor har det generellt mer eknolomiskt förspänt. (SvD) (DN)

En fundering som jag haft, även om den knappast är lösningen på hela detta problemet, är att göra det möjligt att göra avdrag för dubbelt boende för barn. På samma sätt som det i dag är möjligt att göra avdrag för dubbelt boende för vuxna. Boendekostnaden är trots allt en betydande del av vardagsekonomin. Detta system skulle kanske till och med uppmuntra (göra det möjligt) för fler förädrar att faktiskt dela på den tiden barnen bor hos den ene respektive den andre, vilket jag oftast (definitivt inte alltid) ser som önskvärt.

Jag välkomnar starkt alla förslag som bidrar till att våra barns framtid inte i allt för stor utsträckning ska bero på i vilken familj de råkar födas i.

Jag ser fram emot att höra vad Folkpartiet nytillsatta arbetsgrupp kommer att säga i frågan, ett av deras direktiv är att se över ”om vi kan förbättra stödet till ensamstående föräldrar”.

WHO har precis utkommit med sin rapport om hur hälsotillståndet ser ut för våra ungdommar (11, 13 och 15 år) i 41 länder (främst Europa och Nordamerika).

SvD tar upp flickornas viktfixering och DN tar upp problemet med att 15 åringarna känner sig pressade i skolan. Tragist båda delarna.

Jag har plockat ut Sveriges siffror ur rapporten, och där framgår tex att våra ungdommar är de som både blir minst mobbade och som mobbar minst, samt att de är näst bäst på att borsta tänderna. De är också duktiga på att äta frukost, men kassa när det gäller att äta frukt. Å andra sidan håller de sig från läsk.

När det gällde de mindre smickrande beteenden så hoppade jag nog högst när det gäller alkohol frågorna. Av våra 11-åriga pojkar så dricker 8% alkohol minst en gång i veckan! Och 10% var full första gången när han var 13 eller yngre!

Och jag hoppas att det klena kondomanvändandet beror på fasta partners där båda vet att de itne är smittade.

Lite statistik
I procent:  Pojkar (11, 13, 15) Flickor (11, 13, 15)

  • Lätt att prata med sin mor (95, 87, 79) (94, 86, 76)
  • Nära vänner (89, 91, 87) (89, 90, 86)
  • Tycker mycket om skolan (30, 22, 11) (48, 22, 11)
  • Upplever att lärarna tycker att de är duktiga (77, 71, 58  ) (82, 69, 62)
  • Känner press från skolan (9, 22, 43) (11, 24, 67)
  • Anser att klasskamraterna är snälla och hjälpsamma (86, 76, 75) (89, 89, 75)
  • Anser att de har dålig hälsa (8, 7, 13) (9, 14, 19)
  • Mycket nöjda med livet (94, 91, 89) (92, 81, 79)
  • Mått dåligt mer än en gång i veckan (17, 22, 29) (25, 33, 53)
  • Behövt uppsöka läkarvård seanste året (42, 42, 37) (30, 34, 34)
  • Överviktig (längd-vikt)  (9, 13, 15) (8, 9, 9)
  • Känner sig fet (16, 23, 23) (25, 35, 48 )
  • Äter frukost varje skoldag (86, 80, 68 ) (85, 68, 62)
  • Äter frukt varje dag (37, 36, 22) (44, 29, 34)
  • Dricker läsk varje dag (4, 8, 13) (3, 5, 6)
  • Borstar tänderna mer än en gång per dag (81, 79, 76) (86, 85, 87)
  • Försöker minska sin vikt (5, 7, 5) (7, 11, 15)
  • Mer än 60 minuters fysisk aktivitet per dag (23, 21, 11) (20, 14, 10)
  • Ser på TV mer än 2 timmar på vardagar (55, 67, 61) (48, 66, 59)
  • Rökt första gången vid 13 års ålder eller yngre (-, -, 23) (-, -, 25)
  • Röker varje vecka (<0.5, 1, 8 ) (<0.5, 3, 9)
  • Dricker alkohol varje vecka (8, 7, 15) (3, 4, 9)
  • Var 13 år eller yngre vid första fyllan (-, -, 10) (-, -, 10)
  • Har varit full minst två gånger (1, 4, 26) (<0.5, 4, 26)
  • Provat cannabis minst en gång (-, -, 5) (-, -, 4)
  • Använt cannabis under senaste månaden (-, -, 2) (-, -, 1)
  • Haft sex (-, -, 25) (-, -, 32)
  • Förlitat sig på P-piller för att inte bli gravid, vid senaste samlaget (-, -, 24) (-, -, 27)
  • Använt kondom vid seanste samlaget (-, -, 69) (-, -, 63)
  • Fler än tre slagsmål senaste året (21, 14, 11) (6, 4, 4)
  • Mobbad minst två gånger senaste månaden (4, 5, 5) (4, 4, 3)
  • Mobbat andra (3, 4, 9) (1, 1, 2)

I rapporten har man dessutom tittat närmare på om siffrorna skiljer sig åt beroende på vilken levnadsstandard som familjen har. För Sveriges del så var det bara i ett fåtal fall som levnadsstandarden påverkade resultatet.

Jag rekommenderar att ta en titt i rapporten, där staplarna dessutom visar hur vi ligger till jämfört med andra länder.

Och avslutningsvis: Skönt att vi har Jan Björklund så att det finns hopp om att vi får ordning på skolan åt kommande ungdommar

Var Robert Mugabe självkritisk någon gång? ”Aldrig”, säger Paul Rimmerfors, som tidigare räknade sig till en av Mugabes vänner (SvD).

Artikeln vittnar om idealisten som kämpar, men sedan känner sig sviken av allt och alla och därmed också tar ut sitt hat och sin frustration mot alla de som inte förstår och instämmer i hans kamp.

Precis som med både farcism och kommunism så började det med en fin tanke där de stora massorna instämde, framförallt missnöjda massor som lovades guld och gröna skogar. Och där det svåruppnåliga målet får helga alla medel, för att ändå försöka nå ett mål som antingen redan från början, eller under vägen har tappat all sin verklighetsförankring, och där ett människoliv blir mindre och mindre värt.

Jag hoppas att Mugabe försvinner ur Zimbabwes historia snarast, och att de som är kvar finner styrka i att få bygga upp landet igen. Tyvärr verkar EU inte vilja spela någon särdeles drivande roll i den frågan. Pinsamt.

Hoppas samtidigt att vi dels fortsätter att utrota den fattigdom och oträttvisor som är en stor grogrund till att män som Mugabe får fäste, dels att vi lär oss att ingen människa, hur god hon än verkar vara, ska ges total makt i någon större skala. Risken är allt för stor att personen inte kan hantera den, och att de som skulle kunnat hindra den negativa vändningen redan är eliminerade när misstaget uppdagas för de stora massorna.

Så, se upp för de som ser allt i svart-vitt, lovar guld och gröna skogar och som aldrig har erkännt ett fel.

Oscar Swartz skriver ett intressant inlägg i FRA debatten i dagens SvD, och jag instämmer i hans frågeställningar.

Jag har tyvärr inte följt hela FRA debatten, men skräms vid tanken på hur vi härmed underlättar för ett missbruk av all den data som vi här talar om.

Bild av Attila

Kanske är jag naiv, men jag är tämligen komfortabel med att dagens makthavare, och de som kommer att kunna komma åt datat kommer att hantera det något så när så som den nuvarande lagen säger.  Men …

  • Är det verkligen värt den extremt förhöjda risken för datamissbruk? Av behöriga som överskrider sina befogenheter. Av obehöriga som hackar sig in. Samt ökad risk att man stegvis ger mer och mer lagliga befogenheter.
  • Är det värt att vi som medborgare ska börja fundera en extra gång över vad vi skriver, och börja få en smygande misstänksamhet mellan oss?
  • Vilka signaler skickar vi till de länder som redan missbrukar denna typ av datainsamling? Säger vi: Nej ni som är så elaka får inte göra såhär, däremot vi som är så goda och enbart jagar bad guys vi får däremot göra såhär …

Och sist men inte minst:

  • Vad är det vi vill försvara? Är det inte just vår möjlighet att få tänka och kommunisera fritt … Vi får akta oss så att vi inte själva inför det som vi tror att vi försöker skydda oss mot.

Fler frågor än svar, men en viktig fråga att disskutera. För visst finner jag även trygghet i att veta att vi har en bra underrättelsetjänst. Så länge de är på min sida … 🙂

Kanske sommaren kan ge fler tillfällen till diskussioner om detta.

Sveriges National dag är en utmärkt dag att stanna upp och fundera över vad man anser vara det unikt Svenska, som man vill fortsätta att värna. Här kommer min lilla lista:

  • Öppenhet: Offentlighetsprincipen, Allemansrätten, Yttrandefriheten etc
  • Att barns framtid, inte i för hög grad avgörs av den familj de råkar födas i
  • Att alla bedöms utefter sina handlingar och intentioner, inte utifrån kön, etnicitet och ålder

Och mycket mer som kan förstås av mina övriga blogginlägg 🙂

Sedan tänker jag göra som de flesta övriga Svenskar och ta med mig en pic-nic korg ut i solskenet (SvD) (SvD). Redan nu hör jag hur det övas nationaldagssånger i parken bredvid 🙂