Jag anser att Sverige ska stanna i Afganistan och jag blir därmed upprörd när man i TV verkar se det som självklart att man ska tycka tvärtom.

Jag anser att Svenskarna gör en bra insats som bidrar till stabilitet i området som i sin tur är avgörande för att det civila samhället ska få en möjlighet att växa. Samtidigt instämmer jag med att man inte helt och hållet kan göra en sak i taget eftersom misär också skapar konflikt, men efter vad jag förstår så bidrar vi även på den fronten.

Lite kommentarer på en artikel i Aftonbladet:

  • Hur kan överhuvudtaget dödandet av sex anfallande motståndsmän ses som något konstigt med tanke på uppdraget och situationen i regionen?
  • Vi är beroende av den ameikanska underrättelsetjänsten. Det är väl jättebra att vi har tillgång till den skulle jag vilja säga.
  • Tre av fyra kronor som Sverige satsar i Afganistan går till militära insatser. Samma här, så som situationen ser ut så låter det mycket rimligt. En fråga som däremot kan vara intressantare är hur andra bidrar och hur de i så fall kompleterar varandra.

Avslutar med ett litet klipp ur försvarsministern, Sten Tolgfors, text ”Därför strider svenska soldater i Afganistan”:

I dag har Afghanistan en demokratiskt vald regering och president. Den 20 augusti hålls på nytt val i Afghanistan. Det är en anledning till att våldet nu trappas upp. De krafter som är mot frihet, likabehandling av män och kvinnor samt demokrati har allt intresse av att försöka förstöra valen genom hot och våld.

Ett annat syfte med våldet är få västvärlden att ifrågasätta sin närvaro i landet. Utan Isafs insats, som har ett FN-mandat, skulle Afghanistan snabbt falla tillbaka i inbördeskrig, förtryck och diktatur. En väg för FN-insatsens motståndare att få utländsk trupp ut ur landet är att agera så att insatsen ifrågasätts i truppbidragande länder. Det är lättare för dem att underblåsa ifrågasättande av insatsen i truppbidragarländerna än att vinna en konflikt på marken i Afghanistan.

Sverige är i Afghanistan för det afghanska folkets säkerhet. För övertygelsen att respekt för mänskliga fri- och rättigheter är en universell mänsklig rättighet.