Det är totalt oacceptabelt att ge sig på vår ordningsmakt och räddningstjänst, och det duger inte med några ursäkter om ”känsla av utanförskap”. Visst tror jag att det kan bottna i utanförskap, men det betyder inte att det får användas som ursäkt. Dessutom så innebär ursäktandet snarare att utanförskapet cementeras. Ursäktandet säger underförstått ”ni är inte som vi och därför klappar vi er på huvudet och sänker våra förväntningar på er”. Självfallet retar detta upp dem ännu mer. (SvD) (DN)

Vad bör vi då göra? Allra först måste vi visa att det är totalt oacceptabelt, och att det inte finns något som ursäktar ett sådant beteende. Sedan behöver vi allvarligt fundera på om vi ska fortsätta att fylla Malmö, Göteborg, Södertälje och Uppsala med fler frustrerade människor,och de fundera på hur vi får bort problemmakarna. Det kan ske genom utvisning, ”besöksförbud från orten”, ungdomsanstalt, eller fängelse. Mer långsiktigt bör naturligtvis även skolan lära att man respekterar ordningsmakt och räddningstjänst, inte minst för att de finns till för oss alla. Ett annat långsiktigt arbete är att samhället säger ifrån innan det hinner att gå så här långt. Jag misstänker starkt att de som ligger bakom knappast är okända i sin omgivning, och att ingen där är förvånad över vad de nu gör. Och vad gör de härnäst om de inte stoppas här? Och jag är fulkomligt övertygad om att det stora flertalet i dessa områden gladerligen skulle slippa dessa personer och deras inverkan på området.

Det kan inte nog upprepas: Vi måste visa att det är totalt oacceptabelt. Det är ett oacceptabelt angrepp på vårt samhälle och vi kan definitivt inte kräva att vår ordningsmakt och räddningstjänst ska behöva arbeta under dessa förhållanden.