Bilden på Sarkozy, Obama, Merkel och Reinfelt får i alla fall mig att känna hopp inför G20. Där är visserligen en hel del andra också, men det känndes ändå skönt att se dessa fyra och känna att de strävar efter ett samarbete i en rad viktiga frågor. (SvS)

Men de har onekligen många tuffa frågor framför sig. En av frågorna är den om hur finanskrisen drabbar låginkomstländerna och hur den frågan bör hanteras. Världsbanken påpekar:

Ett annat utspel har gjorts av Världsbanken som i onsdags presenterade en ny analys av vad recessionen inneburit i låginkomstländerna. Slutsatsen är att krisen kommer att öka antalet människor som lever i extrem fattigdom med närmare 90 miljoner till slutet av nästa år och till att ytterligare 30-50 000 små barn dör av hunger och sjukdom i Afrika söder om Sahara i år.

Världsbanken konstaterar att många låginkomstländer gjort ”betydande framsteg” och kan använda ökade ekonomiska resurser mycket mer effektivt än förr – ändå drabbas många nu av ett stort finansiellt bortfall. Läget varierar visserligen, men många regeringar har inte resurser att kunna driva någon stimulanspolitik. Totalt beräknas nu de fattigaste länderna sakna omkring 80 miljarder kronor för att finansiera hälsovård, utbildning, socialt stöd och infrastruktur, uppger Världsbanken som föreslår en särskild instans (Crisis Response Facility) för att snabbt kunna hjälpa låginkomstländer när de drabbats av svåra ekonomiska chocker utifrån.

Speciellt lider jag med de barn som redan från början föds in i extrem fattigdom. Knappast ett eget val. Pensionssystem, sjukvårdssystem och födelsekontroll är åtgärder som skulle vara steg i rätt riktning, men inte helt enkla att införa. Krafttag mot i HIV i Afrika är andra åtgärder, som tyvärr verkar stöta på allt för många religösa hinder. Dessutom så kräver dessa åtgärder en stor initial investering.