Vi behöver ett bra försvar och ett försvar om värnar om sina soldater, men även ett försvar som värnar sina veteraner. Tydligen är det lite si och så med det där att värna om våra veteraner. Allan Widman (försvarspolitisk talesman (FP), utredare Veteransoldatutredningen), Lars Fresker (ordförande i Officersförbundet) och Bo Wranker (Förbundsordförande i Fredsbaskrarna i Sverige) skriver idag följande i (SvD):

För exakt ett år sedan lämnade Veteransoldatutredningen ett betänkande till regeringen med ett stort antal förslag: Försvarsmaktens ansvar för skadade soldater skulle inte längre vara tidsbegränsat. Den personliga uppföljningen skulle förstärkas och även soldater med lindriga, psykiska besvär skulle få hjälp och stöd, liksom i vissa fall deras anhöriga.

Men det är väl inte annat att vänta i ett mjukisland som Sverige där vi sätter ihop krisgrupper och stödterapi för än det ena än det andra (vilket säkert kan fylla sin funktion), att vi då ignorerar de som varit mitt i stridens hetta.

Och är det inte typiskt att det händer i ett land där extrem-feminismen och genusteoretikerna fortfarande får stå skrämmande oemotsagda.

För visst signalerar detta att ”stora starka karlar ska väl klara lite krigsupplevelser”.

Nej, visa våra veteraner respekt och tacksamhet genom att, åtminstone, ge dem det stöd de behöver. (Får mig osökt att tänka på filmen ”The Rock”, vilket för övrigt är en mycket bra film.)