Visst är det fel när vi inte hinner med våra barn, men vi kan knappast lägga hela skulden på våra politiker, så som Eva Rusz tycks vilja göra. (SvD) Hon skriver bl a:

Politiker förstår inte vikten av en bra omvårdnad/anknytning hos småbarn utan ignorerar barns behov. Dessa politiker kan genom sin syn på hur familjepolitiken skall prioriteras i värsta fall bidra till ökad psykisk ohälsa.

Idag har nyblivna föräldrar så bråttom att komma ut och arbeta att de ställer sina barn i dagiskö redan på BB. Våra moderna föräldrar hinner knappt med att ge sina barn närhet och möten av barnens känslomässiga behov eftersom anknytningen till jobben är viktigare.

Jag skulle vilja säga att svenska politiker generellt verkligen förstår detta. Vi har BVC som stöttar på alla möjliga sätt, vi har en lång föräldraledighet och vi har sedan rätt att arbeta deltid fram till skolåldern. Sedan att vissa föräldrar inte väljer att utnyttja detta utan till och med väljer att jobba övertid, det kan knappast skyllas våra politiker. Möjligen kan de skyllas för att de ibland signalerar att detta med förvärvsarbete är finare än att ta hand om sina barn. Men föräldrarna är väl ändå vuxna människor som kan förväntas tänka själva och ta ansvar för sina val.

Men visst kan man fundera lite över våra mål i livet och hur vi väljer att försöka nå dem. För visst skulle vi kunna jobba mindre och ändå få tak över huvudet, kläder på kroppen och hålla oss mätta. Men i det välfärdssamhälle som vi lever i så har vi klättrat en bit högre på Maslows behovspyramid. De flesta föräldrar vill erbjuda sina barn en trygg uppväxtmiljö, även utanför hemmets väggar, och det innebär oftast ett något dyrare boende. De flesta föräldrar vill dessutom att deras barn ska växa upp i en miljö som präglas av de värderingar och ordningsregler som de själva står för, vilket även det betyder att de sälla kan tänka sig att bosätta sig i de allra billigaste bostadsområdena. Men för att koppla tillbaks till politikernas roll, så är det naturligtvis politikernas ansvar att verka för att alla bostadsområden är barnvänliga. Tyvärr har detta misslyckats med i många av våra utanförskapsområden.

Men om vi ser till de som faktiskt har en hel del marginal mellan vad de behöver för att kunn erbjuda sitt barn en bra uppväxt, och vad de faktiskt har som inkomst. Ja, dessa föräldrar har i alla fall alla ekonomiska förutsättningar, dvs möjlighet att spendera tid med sina barn och därmed förutsättningar för att skapa en bra relation med sitt barn. Sedan är tid enbart en förutsättning, ingen garanti.

Avslutningsvis, politikerna har gett föräldrarna en hel del möjligheter för att kunna skapa bra relationer med sina barn, men det är naturligtvis upp till föräldrarna hur de väljer att utnyttja den möjligheten.

Annonser