Tiden för att kunna ställa Andra världskrigets krigsförbrytare inför rätta börjar rinna ut. Trots att de som idag döms knappast hinner sitta av sina straff så är det ändå viktigt att bevisa de oförrätter som begåtts. Samt naturligtvis att visa för dagens krigsförbrytare att det inte är allt för lätt att slippa undan.

John Demjanjuk kommer nu att ställas inför rätta för att ha medverkat i tyskarnas förintelseläger (SvD). Jag hoppas verkligen att vi även kommer att hinna med att döma alla de kommunistiska krigsförbrytarna, eller hur länge ska vi tillåta att ”segraren skriver historien”?

Jag hittade precis denna mycket intressanta sida gällande Kommunismen och Baltikum. Några citat:

En rad ledande nazister ställdes som bekant inför rätta i Nürnberg år 1946 samt dömdes för sina brott mot freden, sina krigsförbrytelser och sina brott mot mänskligheten. Men ännu har inte en enda kommunist dömts för motsvarande brott i Baltikum eller övriga Östeuropa.

Om det alltid är fel att begå brott mot mänskligheten – oberoende av vilken ideologisk uppfattning brottslingen vägleds av – vore det moraliskt riktigt att genomföra en andra Nürnberg-rättegång, den här gången mot kommunistiska krigsförbrytare, till att börja med i forna Sovjetunionen och Östeuropa. Enklast vore att låta Internationella domstolen i Haag, som redan dömt krigsförbrytare i det forna Jugoslavien, få sitt mandat utvidgat till att gälla hela det forna Östeuropa och Sovjetunionen.

Esterna utgjorde enligt 1938 års uppgifter drygt 93 procent av befolkningen i Estland. Ett halvsekel senare hade deras andel sjunkit under 60 procent. Inget annat land i Europa hade råkat ut för så stora befolkningsförluster under och efter kriget som Estland (och Lettland). Ännu vid början av nittiotalet hade esterna inte uppnåt samma antal som före kriget, ockupationerna och deportationerna.

”Det övriga Europa känner inga så dramatiska befolkningsförändringar och kan därför ha svårt att fatta vad esterna utsatts för” konstaterade Lennart Meri, då välkänd författare och filmare samt sedermera utrikesminister och president, när jag intervjuade honom i början av nittiotalet.”Det finns inget att jämföra med. Men man kan försöka föreställa sig Moskva med 15 miljoner invånare,där halva befolkningen bestod av kineser och där t ex trafikpoliserna med ´storebrors´ rätt bara talade kinesiska. Och där man på restaurangerna ersatt de gamla besticken med rispinnar”.

Läget var inte bättre i Lettland, sett ur det lettiska folkets synvinkel. Letterna var i början av nittiotalet nästan 100 000 färre än de varit före andra världskriget. Andelen letter i Lettland sjönk under samma tid från 82 till 52 procent. I huvudstaden Riga var inte mer än var tredje invånare lett, i den näst största staden Daugavpils bara var åttonde osv.

Som sagt, vi behöver visa att även segrare har ett ansvar.