december 2009


Speciellt till alla de här i världen som utsätts för maktmissbruk, så som barnprostituerade och barnsoldater och liknande.

Och ni som läst min förra artikel vet att jag just nu är helt såld på Avatar, så här kommer en Avatarhälsning 🙂

Och jag är helt övertygad om att barnen där har det betydligt bättre än flertalet av barnen på denna jord, så jag känner hopp när det är så många med mig över jorden som också fallit för filmen.

För mig handlar julen mycket om böcker och film, och igår var vi och såg Avatar. Vilken underbar film!

Förrutom att den var helt fantastiskt gjord med alla sina varelser och växter och miljöer, så var även berättelsen fängslande och budskapet varmt.

Berättelsen bärs fram av marinsoldaten Jake som har en avatar som lyckas bli en del av en stam på planeten Pandora. En avatar är i denna film en levande varelse som ser ut som befolkningen på planeten Pandora, men som ”tas i besittning” av en människa. Människan växlar sedan mellan att vara medveten i antingen sin människokropp eller i sin avatar-kropp.

Tanken är att han ska lära känna befolkningen tillräckligt väl för att människorna ska komma åt en mineral som finns under en av stammarna. Här får vi parallellt följa maktkampen bland människorna, där militären förespråkar att kunskapen används för att flytta stammen med våld, medan Grace företräder vetenskapsmännen som eftersträvar förståelse och en fredlig uppgörelse.

Minneralfyndigheten ligger dessutom rakt under moderträdet. Jag har alltid facinerats av gamla träd och tycker att de utstrålar både trygghet och klokhet,  kanske är det därför som jag än mer tilltalas av denna film. Moderträdet visar sig både ha en själ och fungera som planeten Pandoras gemensamma minne.

Precis som i vår värld så kan Pandoras innevånare koppla upp sig med de, de vill, kommunicera med, men här är uppkopplingen än mer softisikerad och sker mer intuitivt och direkt mellan både levande varelser och växter. Till synes ser alltså stammarna ut att besitta långt mindre kvalificerade sätt att kommunicera än människorna, fast det visar sig vara tvärtom. 

Även när det gäller sjukvård och försvar så är de långt mer softistikerade än man först kan tro. Outvecklad sjukvård och lågt försvar är annars mina käpphästar för varför vi bör sträva efter tillväxt, istället för att ägna mer tid i hängmattan. Visst var deras försvar i knappaste laget, och de skulle säker gärna sett färre stupade, men allt har sitt pris och i mina ögon verkar de ha gjort rätt prioritering. Dessutom lyckades de vinna över flera av människorna på sin sida. En eftersträvansvärd egenskap i konflikter.

Men framför allt avgjordes striden av att de hade moderträdet på sin sida. Naturen besitter en enorm kraft, vilken de visste att leva i samklang med. Onekligen något vi behöver lära oss. För visst verkar det vara så att desto mer våld vi människor gör på naturen och dess energibalans, desto mer börjar den, med rätta, att säga ifrån.

Tänk om det sedan ändå vore så enkelt att vi kunde sålla ut the bad guys, sätta dem på en rymdfarkost och skicka iväg dem, utan risk för att de skulle komma åter.

Filmen visar också hur Jakes vilja till offer för andras lycka betalar sig mångfalt tillbaks.

Här är han i sin avatarkropp, och vem som står bredvid får ni veta i filmen, som jag varmt rekommenderar!

Kunskapskanalen har visat serien ”Modiga kvinnor”.

Tyvärr upptäckte jag inte serien förrän dess sista inslag. Men Shabana Rehman, som då porträtterades, är verkligen en helt fantastisk människa!

Underbar!

Jag hittar tyvärr inte Kunskapskanalens inslag på nätet, men här kommer ett annat tänkvärt klipp:

Ibland blir jag bara så trött på vissa av nutidens mantra, så som ”Alla människor är lika mycket värda”.

Vem kan rimligen ens komma på en sådan tanke? Och jag tror aldrig jag sett eller hört någon som efterlevt det i praktiken.

Men nu är det nog dags för ett förtydligande: Jag anser generellt att alla som föds till denna jord är lika mycket värda, och att vi alla är lika inför lagen. Men att sedan bero det faktiskt på hur han eller hon förvaltar sitt liv, där man så klart också får ta hänsyn till hennes eller hans förutsättningar.

För inte kan väl någon sund människa komma och påstå att personer så som de följande har något värde alls för mänskligheten (förutom möjligen som avskräckande exempel, men det har vi ändå tillräckligt av i historieböckerna):

  • Islamistiska somaliska milisen som har gett order om helskägg, efter att tidigare ha gett order om heltäckade kläder för kvinnor. (DN)
  • Barnmisshandlare, såsom tex styvpappan som torterade en treåring. En treåring! (SR)
  • Alla som är inblandade i kvinnlig könsstympning skulle jag också vilja lägga in i denna lista, men inser samtidigt att den problematiken inte är fullt så enkel. Vill ändå passa på att lyfta upp detta med mammornas roll. (Debatt)
  • Alla de som utnyttjar människor i trafficing, barnprostitution, barnhandel samt som barnsoldater, samt även så klart de som torterar djur.

Med andra ord – maktmissbrukare. (Inte att förväxlas med makt-brukare, vilka jag varmt välkomnar.)

För som de säger i Spider-man: With great power, comes great responsibility.

Självklart är det svårt när maktbalanser står på spel. I SvD idag:

En besviken Andreas Carlgren lämnade Köpenhamn på lördag förmiddag.
– Världens ledare är inte mogna att göra det som planeten behöver, säger han till SvD.se.

Av debatten, åtminstone här i Sverige, så är det lätt att tro att miljöfrågan är något separat eller åtminstone något som alla vilkorslöst sätter högst upp på agendan, medborgare såsom ledare.

Men hur är det med den saken egentligen? Visst har nog många här i Sverige ett relativt högt miljömedvetande, och en del försöker också dra sitt strå till stacken. Men i ärlighetens namn så är det knappast så att det begränsat vår välfärd nämnvärt. Hur mycket är vi beredda på att minska vår välfärd? Och vi som ändå har relativt hög välfärd, då är det inte så konstigt att inse att de länder med dels lägre miljömedvetenhet, dels låg välfärd som utgångspunkt har än svårare för att vilja bidra.

För vad är rättvist? (Även om långt ifrån alla ens har någon ambition att eftersträva rättvisa.) Ska de individer som idag lever i rika länder straffas för tidigare generationers slösaktighet? Eller är det de länder som har effektivast miljöinnovationer som ska belönas och samtidigt dela med sig globalt? Eller ska vi slopa alla nöjesresor med flyg? Eller sätta ett tak för hur mycket en person får konsumera under ett år? Oberoende av vad vi gör så kommer det i sin tur få andra konsekvenser som ändrar maktbalansen här i världen.

Så hur gör vi? Ska vi säga att målet är en oförändrad maktbalans i världen, samtidigt somvi tillsammans tar oss an miljöproblemen?

Ja, så har vi ju då det där med orsak och verkan. Inte alltid helt lätt, och efter vad jag förstått så är man även inom miljöområdet oeniga, för att inte tala om hur oeniga vi är utanför miljöområdet. Och hur skulle vi i så fall enas om en definition av denna balans?

För om vi säger att maktbalansen ska förbli oförändrad, då säger vi samtidigt till de växande ekonomierna att det är ingen ide att ni kämpar på för ni kommer ändå inte att vinna på det ( 🙂 visserligen en känd kommunistisk tanke som borde passa Kina som handen i hansken) och till de övriga ekonomierna att det inte heller för dem behövs någon kämparanda, för de kommer ju ändå att behålla sin position.

Fast behöver vi då någon tillväxt? Intressant fråga som jag inte fullt ut ger mig in på här. Jag ser inte att vi egentligen behöver någon större tillväxt när det gäller konsumtion, utan är övertygad om att vi globalt skulle kunna hushålla med våra resurser på ett betydligt bättre sätt. Däremot ser jag att vi skulle behöva satsa mer på skola och sjukvård. Och, när vi människor nu är som vi är,  att vi också behöver satsa på rättsväsendet och försvaret.

Om inte annat så för att hålla ordning på alla de regler som kommer att behöva efterföljas för miljöns skull, och där det redan idag finns en stor svart marknad för tex hantering (eller snarare brist på hantering) av miljöfarligt avfall.

Så det är knappast konstigt att det är svårt att enas i denna stora fråga, som faktiskt får bäring på hela samhället och inte bara på de direkta miljöfrågorna.

Med tanke på ovanstående är det ändå lite hoppfullt att man ändå vill prata med varandra, åtminstone enligt den officiella agendan.

Its realy all politics after all 🙂

Märkligt uttalande av Reinfeldt i SvD idag:

Statsministern konstaterar att Kina och USA tillsammans står för nästan hälften av det globala utsläppen, och att de riskerar att förenas i låga ambitioner.

– När det gäller Kina är inställningen att tillväxt går före allt annat. Världen består inte av 193 demokratier som nu står till svars inför sina väljare.

För varifrån får han att Kinas medborgare per automatik skulle sätta miljön före tillväxten? På något märkligt sätt så verkar allt för många, och tydligen även vår statsminister, tro att demokrati alltid ska leda till just den sanning som de själva står för.

Och även vi medborgare i de demokratiska länderna sätter väl i praktiken oftast tillväxt för miljö. Annars hade vi väl gett våra ledare än större mandat att besluta just för högre miljötanke och lägre tillväxt.

Nej, kom inte med en så dålig ursäkt för varför avtalet inte är i hamn. Däremot är det självklart så att en bra grund för att ett skrivet avtal också faktiskt genomförs, är att varje ledare kan komma tillbaks till de han eller hon representerar och vara stolt och ha en vilja att genomföra sin del och en tilltro till att övriga genomför sina delar.

Så understödj inte tron att demokrati är the one and only solution på all världens problem.

Kommunikationsmedel. Det är faktiskt inte så dumt att det orde både står för kommunikation mellan individer och för förflyttning av individer. Visst har förbättrad teknologi lett till att vi reser mer än någonsin, men den förbättrade tekonologin har också gett oss ökade möjligheter att kommunisera på distans. Vilket i sin tur är bra för miljön dels för det minskade resandet, dels för att den ökade möjligheten till kommunikation ökar våra möjligheter att hitta bra lösningar.

Jag tycker att följande siffror är riktigt häftiga. (Citat från Svanberg):

 Seven years ago, there were only 700 million subscribers in the world, all 2G. Today there are more than 4 billion, an unbelievable development. 3G is the prevailing technology, mobile broadband is a reality and telecom is literally changing the world.

Men ibland krävs fysisk närvaro, och jag vill härmed ge Obama och övriga beslutsfattare all lycka till. (SvD)

Nästa sida »