För mig handlar julen mycket om böcker och film, och igår var vi och såg Avatar. Vilken underbar film!

Förrutom att den var helt fantastiskt gjord med alla sina varelser och växter och miljöer, så var även berättelsen fängslande och budskapet varmt.

Berättelsen bärs fram av marinsoldaten Jake som har en avatar som lyckas bli en del av en stam på planeten Pandora. En avatar är i denna film en levande varelse som ser ut som befolkningen på planeten Pandora, men som ”tas i besittning” av en människa. Människan växlar sedan mellan att vara medveten i antingen sin människokropp eller i sin avatar-kropp.

Tanken är att han ska lära känna befolkningen tillräckligt väl för att människorna ska komma åt en mineral som finns under en av stammarna. Här får vi parallellt följa maktkampen bland människorna, där militären förespråkar att kunskapen används för att flytta stammen med våld, medan Grace företräder vetenskapsmännen som eftersträvar förståelse och en fredlig uppgörelse.

Minneralfyndigheten ligger dessutom rakt under moderträdet. Jag har alltid facinerats av gamla träd och tycker att de utstrålar både trygghet och klokhet,  kanske är det därför som jag än mer tilltalas av denna film. Moderträdet visar sig både ha en själ och fungera som planeten Pandoras gemensamma minne.

Precis som i vår värld så kan Pandoras innevånare koppla upp sig med de, de vill, kommunicera med, men här är uppkopplingen än mer softisikerad och sker mer intuitivt och direkt mellan både levande varelser och växter. Till synes ser alltså stammarna ut att besitta långt mindre kvalificerade sätt att kommunicera än människorna, fast det visar sig vara tvärtom. 

Även när det gäller sjukvård och försvar så är de långt mer softistikerade än man först kan tro. Outvecklad sjukvård och lågt försvar är annars mina käpphästar för varför vi bör sträva efter tillväxt, istället för att ägna mer tid i hängmattan. Visst var deras försvar i knappaste laget, och de skulle säker gärna sett färre stupade, men allt har sitt pris och i mina ögon verkar de ha gjort rätt prioritering. Dessutom lyckades de vinna över flera av människorna på sin sida. En eftersträvansvärd egenskap i konflikter.

Men framför allt avgjordes striden av att de hade moderträdet på sin sida. Naturen besitter en enorm kraft, vilken de visste att leva i samklang med. Onekligen något vi behöver lära oss. För visst verkar det vara så att desto mer våld vi människor gör på naturen och dess energibalans, desto mer börjar den, med rätta, att säga ifrån.

Tänk om det sedan ändå vore så enkelt att vi kunde sålla ut the bad guys, sätta dem på en rymdfarkost och skicka iväg dem, utan risk för att de skulle komma åter.

Filmen visar också hur Jakes vilja till offer för andras lycka betalar sig mångfalt tillbaks.

Här är han i sin avatarkropp, och vem som står bredvid får ni veta i filmen, som jag varmt rekommenderar!

Annonser