januari 2010


Äntligen var det lite mer fart på partiledardebatten (jämfört med förra veckan). Här följer lite reflektioner på de ämnen som togs upp. (SvD) (DN)

Och jag tyckte att Alliansen vann klart. Hoppas de osäkra 20% instämmer!

I detta land är energifrågan nog större än vad de flesta tänker på. Vi har ett land som haft tillgången till vattenkraft som konkurensfördel, och har därmed en energitung industri. Dessutom har vi det kallare här än många av våra konkurrenter har det, samt långa transporter sett till antal invånare. Jag står helt på Björklunds sida gällande kärnkraften. De röd-gröna kom inte med något trovärdigt alternativ för att värna om jobben och därmed välfärden.

Jobben är verkligen avgörande, inte bara för den enskilde individen utan också för de skatteintäkter som de skapar (och de bidrag som då undviks). Glädjande att höra är att trots finanskris så har 100 000 personer fler jobb nu jämfört med 2006. Och detta trots att vi har en ganska rejäl invandring där många behöver en startsträcka för att komma igång. Det är i alla fall lovande att Alliansen jobbar på att underlätta för de med kompetens att få använda den så snabbt som möjligt, innan de tvingas in i apati.

Och det klassiska, att de röd-gröna lurar folk att den bas varpå skatten dras ifrån, att den är konstant. När den i själva verket i allra högsta grad är rörlig. De borgerliga borde däremot bli tydligare på att förklara att en minskad skattesats (%) innebär att tillväxten och därmed skattebasen ökar, så att de faktiska skatteintäkten till stat/kommun kan öka i kronor. Det skulle vara väldigt intressant att veta hur just denna skatteintäkt i kronor har förändrats. Jag skulle inte vara förvånad om den ökat.

Och så kom burka-frågan upp. Monas lösning med fler mosker hängde jag inte riktigt med på. Däremot ser jag fram emot att man lyfter fram frågan med förtrycket av kvinnor i patriarkala kulturer.

När det gäller förtidspensionerna så får jag en känsla av att alliansen förklarar detta sämre än nödvändigt. Varför inte istället lyfta fram rehablitering och vikten av att komma tillbaks till arbete, både för individen och för samhället. Det som jag saknar i denna debatt är hur vi ska förändra arbetsmarknaden för att även de som inte är 100% arbetsföra ska få plats. I ett land med hög produktivitet så finns det fler som inte når upp till den höga nivån, men enligt mig bör inte det betyda att de sätts på avbytarbänken på livstid. Och jag har svårt att tänka mig att 140 personer om dagen i tio år verkligen varit så dåliga att de inte kan bidra något alls.

Skolan. Vilket sorgebarn Björklund fick ta över. Men han gör enligt mig underverk, även om det tyvärr tar tid innan vi kan skörda frukterna. Och självklart är det så att desto tidigare elever och föräldrar får tydliga besked desto bättre. Trots dagens skriftliga omdömen skulle jag från vissa lärare helt klart föredra att få betyg än dagens vaga kommentarer. För att knyta an till jobben: Om vi inte kunskapsmässigt står oss i konkurensen så kan vi snabbt gå till att bli ett låglöneland = lågvälfärdsland. Så kan de röd-gröna fundera på vilka skatteintäkter de ska använda sig av för att infria de guld och gröna skogar de utlovar.

Vad jag blir trött på detta jämnstäldhetstjatande. Lyft näsan lite och fokusera på verkliga problem. Utomlands finns det på vissa ställen enorma problem som det definitivt behöver göras något åt, men här? Det blir mest pinsamt. Kanske går det att som politiker fila på ett och annat men lämna åt föräldrarna att besluta om föräldraledighet och åt företagen att besluta om könsfördelningen hos dem. Däremot ska vi, som jag skrev ovan, stärka de kvinnor som ingår i patriarkala kulturer, motverka trafficking, våldtäkter och dyligt.

Detta med jämnstäldhet är annars en bidragande orsak till varför vi bör stanna i Afganistan. För att värna och stärka de i Afganistan som vill leva så som vi tar för självklart, i ömsesidig respekt med varandra, män som kvinnor och oberoende av etnicitet. (Visst kan vi få det ännu bättre här, men jag tror att just dessa afghaner skulle tycka att vi har det milsvitt bättre än de.)

Och min självklara vinnare: Björklund!

Jag ser fram emot ytterlligare en mandatperiod för Alliansen, och med ett än starkare Folkpartistiskt inslag!

För det är ju bland annat det som det handlar om: att avgöra hur starka de respektive partierna kommer att vara i Alliansen respektive röd-gröna. Att visa att man man samarbeta, samtidigt som man ber om mandat att driva vissa frågor ytterligare.

Annonser

Bengt Stenström, verksamhetschef för barn- och ungdomspsykiatrin i länet kan glädjande berätta att köerna nu är borta. (VF) Samtidigt påpekar han något som borde vara självklart:

Dagis, förskola och skola har också ett ansvar.
– Välutbildad personal är viktigt. Många av de här barnen behöver ordning och reda, tydlighet och struktur i tillvaron. Får de det, så kan de fungera riktigt bra och slipper känna sig konsti­ga eller utanför.

Och det underbara med detta är att det bara finns vinnare med ordning och reda, tydlighet och struktur. Lärare som får en bra arbetsmiljö och elever som får en bra arbetsmiljö. Där eleverna ges möjlighet till lärande både socialt och kunskapsmässigt.

Jag säger det igen: Fram för Björklunds skolpolitik där detta är en möjlighet.

Ett välfärdsland som Sverige ska inte behöva ha hemlösa. För 40 år sedan hade vi ingen hemlöshet, säger Larsson.

Jag kan inte annat än instämma, och tycker att programmet ”Bostad först” låter både realistiskt och lovande.

Och våra barn ska definitivt inte drabbas av hemlöshet! Så jag ser fram emot att alliansen vinner och att Kd hänger kvar så att de ges möjlighet att få bukt med barnvärkningarna. (SvD)

Min gissning är att knappt någon av barnvräkningarna kommer som överaskningar för socialtjänst, polis, kronofogde eller bostadsbolag. Så varför lyckas man inte lösa frågan tidigare? Kanske inte helt lätt, men det bör knappast vara någon omöjlighet.

Jag tycker att pengar är ett ganska bra sätt för att kunna jämföra olika åtgärder, men det jag saknar i dessa sammanhang är att faktiskt räkna på hela situationen. Jag misstänker att man oftast enbart ser till den kortsiktiga kostnaden, istället för att göra en långsiktig konsekvensanalys där man även ser till de positiva konsekvenserna och undvikandet av de negativa konsekvenserna.

Om man nu ska använda pengar som måttstock, så gör det rättvist.

Ref: Skamfläck att vi inte löst bostadslöshetsfrågan

Kanske något att sätta landets nationalekonomer på?

Jag tycker att det är självklart att vi ska beskatta olika saker på olika sätt och att det tex ska vara hög skatt på sprit och tobak. Tyvärr så inbjuder detta till kriminalitet.

Många kan kanske tycka att det väl ändå inte kan göra så mycket att man smugglar och på så vis undanhåller staten momsintäkter. De flesta blir säkert inte heller så upprörda över att systemet på det sättet går miste om några kunder, men något som kanske flera glömmer är hur detta påverkar konkurrensen mellan återförsäljarna, så som restauranger och tobakshandlare.

Och de restauranger och tobakshandlare som sköter sig ska inte behöva konkurera med aktörer som fuskar.

Nu har tullen i Hån åtminstonde förhindrat att 1 330 liter öl, 150 liter sprit, och 27 000 cigaretter hamnat i händerna på fuskare. (VF)

Jag är stolt över regeringen som lyckats motverka pengatvätt och kriminalitet i stor skala genom att hindra Antonovgruppen i SAAB affären. (SvD)

Det är inte bara de små fiskarna som ska hindras.

Idag uppmärksammas förintelsen, och det är många som sagt: Aldrig igen. Men trots det så fortsätter liknande grymheter runt om oss i världen, och världssamfundet står mer eller mindre handfallna. Samantha Power har undersökt detta från ett amerikanskt perspektiv, eftersom det främst varit USA som haft muskler att kunna påverka under 1900-talet. Hon har skrivit boken A Problem from Hell”: America and the Age of Genocide.

SvD sammanfattar 1900-talets folkmord såhär:

När Samantha Power undersökte 1900-talets blodiga historia var det, förutom den etniska rensningen i forna Jugoslavien, ett antal fall som stack ut: Ottomanska rikets slakt på armenier 1915-1916, nazisternas förintelse av judar (som hon inte går närmare in på, eftersom det redan finns omfattande forskning på området), Röda khmerernas terrorvälde i Kambodja 1975–1979, Saddam Husseins eliminering av kurder i norra Irak 1987-1988, samt hutuernas systematiska utrotning av tutsier i Rwanda 1994. Brotten begicks i Europa, Asien, Mellanöstern och Afrika, de riktade sig mot olika raser och religiösa grupper och de begicks under olika stadier av amerikansk makt. Men genom dessa skiftande omständigheter har den amerikanska hållningen ändå varit förbluffande likartad.

Jag vill ändå hoppas att dagar som dessa bidrar till en ökad hågkomst om de drabbade och ett ökat agerande för de som riskerar att drabbas.

Samtidigt vill jag påminna om att man för de ryska folkmorden (GULag) inte ens lyckats enats om vilken mängd människor som mördades men i bara ett av lägren så var det endast 583 av 12 000 som överlevde.

Och som VF påpekar: Vi får aldrig glömma förintelsen, men vi får inte heller glömma övriga folkmord. Men framförallt har vi ett ansvar att utifrån den kunskapen förhindra liknane händelser.

Birgitta Ohlsson är gravid och barnet väntas i sommar. Grattis!

Nu är tydligen spekulationerna i full gång hurvida hon överhuvutaget får eller annars bör kandidera till EU-ministerposten.

Jag ser inte svårigheten i frågan? Som vid alla utnämningar så får man väl beskriva vad man tänkt sig åstadkomma och om frågor uppstår så kan man även gå in på hur man tänkt att uppnå det beskrivna målet. ”Väljarna” kan därmed bilda sig en uppfattning om hurvida de instämmer i målet och hur mycket de tror på att personen i fråga kan nå dit.

Kan inte se att det skulle vara något annorlunda här. Olika kandidaters målbilder och trovärdigheter ställs mot varandra och en blir ”Vinnare”.

När det gäller detta med både graviditet och att vara småbarnsförälder så mår de allra flesta bra under graviditeten, och sedan anser jag att det är upp till föräldrarna att lägga upp sitt vardagsliv så som det passar dem alla (tre i detta fallet). Det finns en uppsjö av lösningar, speciellt när barnet är så litet att det mest sover och äter och inte är beroende av kompisar. Olika lösningar kan dessutom innebära att man faktiskt lyckas spara på föräldradagarna, till gagn för hela familjen.

Själv skaffade jag barn under studietiden och började ta några kurser redan efter några månader. Jag hade då den stora turen att ha en uppsjö av villiga barnvakter både bland släkt och tidigare kurskamrater. Att ha med ett spädbarn under grupparbeten var inte heller något problem, och egenstudier kunde lätt förläggas till när hon sov. På det här viset så var jag knappast heltidsförldraledig något alls, men fick ändå massor av tid med henne. Och ledighetsdagarna räckte så klart längre.

Och Birgitta är väl väl medveten om hur arbetssituationen ser ut så att hon kan bedömma hur hon får ihop det med att vara nybliven mor. Jag ser i alla fall massa olika lösningar för att kunna vara både en närvarande mor (vilket jag förutsätter att hon vill vara) samt göra ett bra EU-ministerjobb.

******

På tal om föräldraledighet så kan jag inte låta bli att påpeka att jag anser att föräldrarna själva ska få bestämma om alla dagarna. Och självklart håller jag också med Charlie Weimers om att tex utmana den märkliga 50/50 strävan som inte får ifrågasättas. (SvD) Se gärna min argumentation i Varför denna 50/50 strävan?

Nästa sida »