Det är glädjande att höra att Karlstad ligger bra till när det gäller både kunskapsnivå och trivsel, när man jämför med riksgenomsnittet. 85% har godkännt i alla ämnen, baserat på de nationella proven, vilket är 10% mer än i landet i övrigt. (VF)

• Av Karlstads kommuns skolors fjärdeklassare trivs 98 procent bra i skolan, 96 känner arbetsro och 95 procent tycker de har medbestämmande.
• Motsvarande siffror för sjundeklassarna är 91 procent, 88 och 91.
• Mätningen har utförts av skolhälsovården och i princip alla elever har fyllt i enkäterna.
• Av tredjeklassarna uppfyller nio av tio elever målen i svenska och matte och likadant är det för femmorna inkluderat ämnet engelska.
Källa: Karlstads kommuns kvalitetsredovisning för 2009

Men frågorna vi måste ställa oss är naturligtvis: Vad är det som ligger bakom att vi inte når 100% i allt (förrutom i medbestämmande där jag inet anser att vi ska ha 100% som mål)? Och är det i så fall faktorer som skolan eller samhället kan ha någon påverkan på? För visst är det skillnad om dom där 2% som inte trivs i sin fjärdeklass svarade så på grund av en tillfällig svacka som beror av något utanför skolan, än om han/eller hon alltid mår rejält dåligt på grund av skolmiljön.

Och varför ska man behöva vänta på att bråkstakar slutar skolan (går ur 9:an) för att övriga elever och lärare ska få ro? Visst kan man hoppas på att de slutar bråka i en annan miljö, men risken är ändå överhängande att de fortsätter sitt beteende. Det är bara det att då är det inte längre är just den skolans problem. Men förhoppningsvis har socialen/polisen möjligheter att påverka. Annars borde de ges det, innan än fler drabbas  och att övergreppen och kränkningarna blir allt grövre.

Och så till själva grundmålet med skolan, att våra barn och ungdommar faktiskt ska lära sig något så att de har en möjlighet att skapa den tillvaro för sig som de önskar, vilket ofta består av just det självbestämmande som de vant sig vid. Och ute i världen så är kunskap en god grund för att kunna skapa sig den tillvaron.

85% har godkännt i alla ämnen. Spontant skulle jag säga att det är katastrofalt dåligt. Men vid närmare eftertanken; allt är relativt. Var har vi lagt godkännandenivån i relation till andra länder i EU, USA, Indien och Kina? En annan intressant fråga i sammanhanget är vilka möjlighter vi som samhälle ger dels de som inte klarar godkännandenivån, dels de som ligger en bra bit över. Vi har allt för länge haft en one-size-fits-all grundskola.

Låt Björklund få fortsätta så att det finns en plats för samtliga, samtidigt som vi ger både individen och vårt land en möjlighet att påverka våra egna öden. (Skola och utbildning – Folkpartiet)