februari 2010


Ja det är dagsransonen för pensionärer på äldreboende i Timro. (Aftonbladet)

Här kan man verkligen tala om att vi misslyckats i att rekrytera rätt personer på rätt plats.  (Skrev i förrgår om vikten av detta.) Äldre-boendechefen Lars Wilhelmsson, svarar följande på kritiken (och säger sig inte kännatill skrivelsen med de nya kostdirektiven):

– Det är olyckligt om det är formulerat på det sätt som du beskriver. Det handlar absolut inte om någon ransonering utan ett sätt att bli mer kostnadsmedveten när det gäller näring och mängd.

En person som väljer att svara i de ordalagen att bli mer kostnadsmedveten när det gäller näring och mängd. Ja en sådan person har verkligen verkar knappas se till de boendes väl och ve i sin helhet.

Nej, fram för fritt kaffe, mjölk och frukostbröd, om det inte är så att man kommit överens med sin läkare/dietist om något annat och begär hälp för att kunna hålla dieten. För de är väl ändå inte inlagda på tvångsvård!

Som jag skrivit förut så anser jag att det man har på huvudet faktiskt symboliserar det som finns i huvudet, och att det som niqab symboliserar är inget som jag, som värnar ömsesidig respekt och ödmjukhet, vill ska få fäste i vårt öppna samhälle. Se gärna I huvudet respektive på huvudet

En annan praktisk aspekt på slöjbärande är att den försvårar kommunikationen när man ska arbeta med direkt kontakt med människor, så som i tex vård och omsorg. Inom barnomsorg och skola anser jag dessutom att de anställda ska vara en förebild för barnen (jo jag vet att det tyvärr är si och så med det redan idag, men vi bör ändå sträva åt rätt håll).

Lite utdrag ur DN artikel För mig känns det rätt att täcka ansiktet

I både Frankrike och Danmark, där burkadebatter rasat, har kartläggningar visat att hälften av de niqabbärande kvinnorna är konvertiter. Resten har oftast bott en längre tid i Europa och täckt ansiktet först sedan de kom hit.

– Snälla, sluta idiotförklara oss! Vi är inte några intelligensbefriade kvinnor som bär slöja för att våra män tvingat oss.

– Det var mitt personliga beslut. Fördomsfulla tror att svenska kvinnor konverterar för att de träffat en arab som tvingar dem.

Det är en intressant artikel, men den missar enligt mig att ta upp den egentliga frågan. I alla fall den fråga som intresserar mig. Hur vill de utöva sin tro? Håller de den för sig själv? Hur vill de påverka andra muslimers liv? Och hur vill de påverka livet för oss övriga? Och hur ser de på skötsel och slaktmetoder av djur?

Så jag väljer att avsluta med min favorit länk. I artikeln Onda och goda även hos muslimerna länkar jag till en SVT dokumentär där muslimska företrädarnasjälva får tala för sig när det gäler i vilken riktining de vill gå med muslimerna i Sverige. Skrämmande enligt mig, men jag misstänker att kvinnorna i artikeln instämmer med de muslimska företrädarna.

Passar på att påpeka igen mitt stöd för de hushållsnära tjänsterna. Anser visserligen att det borde göras ännu lättare kring avdragen, och instämmer med Folkpartiet att barnfamiljer och pensionärer bör stöttas än mer. (SvD)

För vad är det för fel att vi hjälper varandra mot betalning? Tjänster och gentjänster fungerar utmärkt i en mindre grupp, men med fler aktörer så blir det så mycket lättare om man får använda pengar som bytesvara. Varför ska det anses vara fult, eller vad det nu är som gör att de rödgröna tycker att detta är så jobbigt? Läs gärna Självklart ska vi hjälpa varandra utan att hög skatt ska vara ett hinder.

Är det för att det framförallt gäller kvinnor? Läs då gärna min Låt kvinnor hjälpa kvinnor Jag har fortfarande inte förstått varför inte detta är en av feministernas paradfrågor.

Ligger det fortfarande för mycket skam i att be en kvinna (är väl fortfarande framförallt kvinnor) om hjälp med lite tvätt, strykning, matlagning och dammråttor, medans det går utmärkt att låta männen ta hand om våra sopor och vårt avlopp (är väl framförallt män fortfarnde), eller att tapetsera och dra el o dyl.

Och sist men inte minst. I andra delar av världen så anses du ogin om du inte delar med dig av din välfärd genom att till exempel erbjuda andra människor jobb. Något som tål att tänkas på.

Låt oss dela på arbetsbördan för vårt välfärdssamhälle.

Avdrag för hushållsnäratjänster, jag kan bara se vinnare. Som Maria Eriksson påpekar i Lögn, förbannad lögn, och statistik (SvD), så är det långt ifrån nbart höginkomsttagare som utnyttjar möjligheten.

Folkpartiet vill dessutom införa att barnfamiljer och äldre pensionärer får dra av 75%, istället för dagens 50%. Något som jag välkomnar.

Lars Ohly verkar på något märkligt vis få detta med hushållsnäratjänster till att det skulle belasta stadskassan. Sahlin är tveksam. (SvD)

Som jag ser det så finns det bara vinnare. Personer som vill få avlastning mot en rimlig betalning, personer som vill få arbete till en rimlig och vit lön, staten som får extra skatteintäkter, minskad stress (och därmed minkning av stressrelaterade sjukdomar) både bland de som idag jobbar för mycket, och de som idag är arbetslösa. Dessutom är det ett perfkt extraknäck och ingångsport till arbetsmarknaden för våra unga.

Laila Norstedt Persson förefaller vara ett underbart exempel på rätt person på rätt plats. (VF) Å vad vi skulle behöva fler som henne. Hon har arbetat med att sätta dit pedofiler, våldtäktsmän och kvinnomisshandlare, men har nu tyvärr gått  pension.

Jag har fortfarande de bedragna särskoleeleverna i färskt minne, se Skolan kriminell frizon. Ett ypperligt exempel på fel personer på fel plats.

Jag funderar ibland över detta med hur vi ska göra för att hjälpa de mest utsatta, så som särskolebarn och barn utsatta för övergrepp fysiska, psykiska så väl som sexuella.

Jag brukar komma fram till att det system vi har  Sverige egentligen borde fungera, men att det förutsätter att vi har rätt personer på rätt plats. Så frågan, som jag ser det, ligger mycket i; hur fostrar vi våra barn för att tillräckligt många ska klara av denna uppgift som vuxna, hur säkerställer vi att de bäst lämpade utbildar sig i dessa yrken, och sist men inte minst, hur rekryterar vi för att få rätt person på rätt plats.

Politikernas roll är så klart även att se till att dessa personer ges rimliga förutsättningar dels så att rätt personer attraheras av yrkena, dels så att de får de verktyg och medel som krävs för att utföra ett professionllt jobb.

Avslutningsvis: All heder till Laila Norstedt Persson och hennes likar för att de orkar gå i närstrid med livets avigsidor.

Mest blir jag ledsen.

Hur kan vi ha särskolepersnal som missunnar sina elever resurser och i stället stoppar pengarna i egen ficka? Och hur kan vi ha en skolledning som tycker att kriminalitet är något som de ska hantera själva? Är det sådana förebilder vi ska ha till våra barn? De kriminella gängen och religösa sekterna sköter också sina interna angelägenheter själva, ska vi signalera att det faktiskt är ok? (VF)

😦 😦 😦

Kan inte uttrycka det bättre själv så jag väljer att citera Sofia Nerbrand i SvD där hon skriver om fallet om den man som varken såg sin tilltänkta arbetsgivare i ögonen eller tog henne i hand, just för att hon var kvinna. Och där den svenska lagstiftningen på något märkligt sätt fått det till att det var han som blev diskriminerad, då han blev utan ersättning. Ersättningen uteblev eftersom han medvetet satte käppar i hjulen för en anställning genom det uppträdande och den inställning han påvisat. (Vad jag vet så har företagare på sig att verka för jämlikhet …, men det kanske bara är den svenske vite mannen som får tuktas …). I vilket fall här kommer Sofia Nerbrands ord.

Det är bra att Diskrimineringsombudsmannen drev målet och på så sätt prövar lagstiftningen, men DO Katri Linna bör avhålla sig ifrån att agera som multikultimegafon. För hur resonerar hon om någon av ideologiska skäl inte vill skaka hand med homosexuella eller muslimer, eller menar att deras tro förbjuder dem att arbeta med ateister?

Domen tarvar främst klargöranden från ansvariga och lagstiftande politiker: För det första måste en arbetsgivare själv få bestämma vem han ska ta in på arbetsplatsen. I domen framgår det att arbetsgivaren inte ansåg att mannen hade kvalifikationer nog att klara jobbet, men hans agerande under intervjun måste också kunna få spela roll.

För det andra bör inte religiös övertygelse eller kulturell tillhörighet ge särskilda friheter att uppträda apart. Mannen blev inte fråntagen sin aktivitetsersättning för att han är muslim, utan för att Arbetsförmedlingen ansåg att han uppträtt på ett sätt som inte gagnade hans möjligheter att få jobbet. Enligt domen stod ord mot ord om huruvida den muslimska mannen förklarat sin uteblivna handskakning eller inte för den kvinnliga chefen.

Detta är pudelns kärna: Behandlade mannen henne med tillbörlig respekt – oavsett sätt att hälsa? För vilket är det grundläggande synsättet bakom påbudet att muslimska män inte ska ta kvinnor i hand? Vem diskriminerade egentligen vem? Man får gärna ha en personlig tro, men man måste i handling visa aktning för sina medmänniskor – oavsett deras kön. I Sverige tar vi varandra artigt i hand. Väljer man att inte göra det får man i sanning räkna med att det får konsekvenser.

Mycket bra sagt. Tack Sofia!

Nästa sida »