Kan inte uttrycka det bättre själv så jag väljer att citera Sofia Nerbrand i SvD där hon skriver om fallet om den man som varken såg sin tilltänkta arbetsgivare i ögonen eller tog henne i hand, just för att hon var kvinna. Och där den svenska lagstiftningen på något märkligt sätt fått det till att det var han som blev diskriminerad, då han blev utan ersättning. Ersättningen uteblev eftersom han medvetet satte käppar i hjulen för en anställning genom det uppträdande och den inställning han påvisat. (Vad jag vet så har företagare på sig att verka för jämlikhet …, men det kanske bara är den svenske vite mannen som får tuktas …). I vilket fall här kommer Sofia Nerbrands ord.

Det är bra att Diskrimineringsombudsmannen drev målet och på så sätt prövar lagstiftningen, men DO Katri Linna bör avhålla sig ifrån att agera som multikultimegafon. För hur resonerar hon om någon av ideologiska skäl inte vill skaka hand med homosexuella eller muslimer, eller menar att deras tro förbjuder dem att arbeta med ateister?

Domen tarvar främst klargöranden från ansvariga och lagstiftande politiker: För det första måste en arbetsgivare själv få bestämma vem han ska ta in på arbetsplatsen. I domen framgår det att arbetsgivaren inte ansåg att mannen hade kvalifikationer nog att klara jobbet, men hans agerande under intervjun måste också kunna få spela roll.

För det andra bör inte religiös övertygelse eller kulturell tillhörighet ge särskilda friheter att uppträda apart. Mannen blev inte fråntagen sin aktivitetsersättning för att han är muslim, utan för att Arbetsförmedlingen ansåg att han uppträtt på ett sätt som inte gagnade hans möjligheter att få jobbet. Enligt domen stod ord mot ord om huruvida den muslimska mannen förklarat sin uteblivna handskakning eller inte för den kvinnliga chefen.

Detta är pudelns kärna: Behandlade mannen henne med tillbörlig respekt – oavsett sätt att hälsa? För vilket är det grundläggande synsättet bakom påbudet att muslimska män inte ska ta kvinnor i hand? Vem diskriminerade egentligen vem? Man får gärna ha en personlig tro, men man måste i handling visa aktning för sina medmänniskor – oavsett deras kön. I Sverige tar vi varandra artigt i hand. Väljer man att inte göra det får man i sanning räkna med att det får konsekvenser.

Mycket bra sagt. Tack Sofia!