Vad vill Socialdemokraterna, egentligen? Och hur kunde flera borgliga hänga på? Jag tänker på riksdagsbeslut att erkänna massmördandet av Armenier som folkmord. Definitivt är det en viktig fråga, och alla verkar överens om att massmord har begåtts, men som Sveriges ambassadör i Turkiet, Christer Asp, påpekar (SvD):

 … att vi anser att frågan bäst hanteras av historiker i en historikerkommission,

 Själv anser jag att målet bör vara att nå till en gemensam objektiv historiebeskrivning för att sedan kunna nå en försoning och hitta en konstruktiv framtid för samtliga parter. Utifrån medias beskrivning så har jag svårt att se hur ett erkännande av folkmordet just nu skulle kunna ha någon konstruktiv påverkan. Däremot är jag verkligen för att vi ska stötta en historiekommission, och medverka till att den bedrivs så effektivt och objektivt som möjligt. Och att den inte tillåts hamna i långbänk. Jag ser fram emot att få läsa mer i denna fråga.

Och som Bitte Hammargren skriver (SvD):

 Vid s-kongressen förra året kördes Mona Sahlin, Urban Ahlin och andra i s-ledningen över av kongressen som krävde ett erkännande av massmorden på osmanska armenier 1915 som ett folkmord.

Det är inte många år sedan Nobelpristagaren Orhan Pamuk åtalades för ett sådant uttalande. Den armeniske skriftställaren Hrant Dink i Istanbul, som mördades 2007, var också tydlig med att det var ett folkmord på armenierna. Han åtalades för så kallad förolämpning av turkiskheten innan han mördades. Men han menade också att det viktiga var en öppning mellan dagens Turkiet och Armenien, och att dagens turkar kunde ta till sig en annan historiskrivning. Att utländska parlament skulle rösta om detta kunde få motsatt verkan, menade han.

I den intervju jag gjorde med honom strax innan han mördades sade han:

“Vi som lever här tror att Turkiet kan förändras. Det kämpar vi för. Men enligt min mening vill inte armenierna i diasporan att Turkiet ska förändras, för om Turkiet förändras är det de själva som håller fast vid status quo. För armenierna i diasporan representerar dagens turkar alltjämt det förflutna som de har bakom sig. Men för mig är turkarna dem jag lever med i dag. Här finns goda och onda, och jag fortsätter att kämpa för förändring.”

Hur ser relationen ut mellan Turkiet och Armenien idag?

– Det finns ett protokoll för normalisering mellan de båda regeringarna i Ankara och Jerevan men det har inte ratificerats av de båda ländernas parlament. Uppfattningen är att Jerevan skulle göra det ifall bara parlamentet i Ankara går i bräschen. Men i Turkiet finns starka låsningar från turknationalistiska krafter och från Azerbajdzjan som har en olöst konflikt med Armenien och enklaven Nagorno-Karabah. AKP-regeringens motståndare i det turkiska parlamentet använder nu den svenska omröstningen i riksdagen som en förevändning att mobilisera mot protokollet och mot Turkiets försoningsprocess mot Armenien.