Det har talats mycket om de ändrade ersättningarna för de som tvingats gå från sjukskrivning till arbetslöshet. Men varär diskussionen om hur vi möjliggör för dessa prsoner att faktiskt komma in på arbetsmarknaden, så det inte bara blir att gå från ett bidrag till ett annat. (Di)

Men först kanske jag ska börja med att påpeka att de som är sjuka naturligtvis ska fortsätta att vara sjukskrivna. Men, vi har också en grupp personer som inte kan gå tillbaks till sina gamla jobb, eller som inte hade något jobb. På en arbetsmarknad med redan hög arbetslöshet och på en arbetsmarknad där tempot blir högre och högre, då är det inte alltid så lätt att kasta sig in igen. Hur gör vi här trösklarna lägre, samtidigt som vi behåller en rättvisa bland samtliga arbetssökande? Och för de som blivit apatiska och tappat tron på sig själva, hur hjälper vi dem tillbaks?

Och avslutningsvis till en av mina hjärtefrågor, den psykiska ohälsan. Naturligtvis ska vi helst undvika att den uppstår, men om den ändå biter sig fast så att jobbet blir lidande, ja då gäller det att agera så tidigt som möjligt. Både bland anhöriga, chefer och arbetskamrater. Lika viktigt är det att stötta när personen är påväg tillbaks. Se till individen, uppmuntra att prova sig fram och se eventuella motgångar som lärdommar. Men se också till hela arbetslagets situation.

Läs gärna Liberal syn på psykisk ohälsa.

Advertisements