Jag har precis suttit och fått en en och en halvtimmes uppläxning i snällhet. Det var Stefan Einhorn som talade om snällhet och visdom. Själv förutsätter jag att de personer som väljer att gå på en sådan föreläsning faktiskt redan är ganska snälla av sig och dessutom relativt visa eftersom de aktivt söker nya insikter. Men den uppfattningen verkade inte delas av Stefan Einhorn.

Något som jag saknade under föreläsningen var problematiken kring att vara ”för snäll”, dvs att vara så snäll så att man blir utnyttjad och/eller bränner ut sig. En annan snällhetsfråga som jag saknade var den att när du säger ja (är snäll) mot en eller några, så bör du också fråga dig om du samtidigt indirekt säger nej till andra. Och en tredje är den om att göra björntjänster, inom politiken kan vi tex se på invandrarpolitiken, missbruksvården eller psykvården.

Men jag antar att det är här som visheten kommer in. Om du är vis så förstår du detta.🙂

Men vad är snällhet egentligen? Visst, ett leende, att hålla upp en dörr att lyssna några minuter. Men ta bara frågan om sjukvårdsreformen i USA. Själv hoppas jag att den ska gå igenom, men det är det uppenbarligen inte alla som tycker. (Aftonbladet) Samtidigt är jag övertygad om att när det gäller de som röstar emot så finns det massor av människor som anser att de är snälla.

Avslutningsvis; jag håller mig kvar till min gamla innötta devis, den där om ömsesidig respekt och ödmjukhet🙂