april 2010


De rödgröna vill höja skatten för höga inkomster. För det är klart, vill man säkerställa att man tar död på individens skaparkraft (eftersom det blir snart när omöjligt att spara ihop en grundplåt) och vill man hindra att begåvade och ambitiösa människor tar sitt pick och pack och startar på ny kula i ett bättre land, ja då är det klart att man ska gå i kommunismens fotspår och ta ifrån dem självbestämmandet. (SvD)

Är det verkligen det som svenskarna vill?

På tal om detta med att öka medborgarnas självbestämmande så har jag skissat på något jag kallar medborgarkapital. Se sidan Medborgarkapital.

Det går i princip ut på att barnen upp till typ 20 ska ges ganska lika förutsättningar, oberoende av vilken familj de råkar födas i. Efter 20 ges alla ett minimalt grundskydd,som inte är förhandlingsbar. PLUS Att man ges 100% som man får fördela ut på olika försäkringspremier, som ett tillägg till det gemensamma skyddet.

Vissa kanske vill satsa mer på pensionen, vissa påhögre utildning, vissa vill kanske försäkra sig om kortare vårdtider etc etc.

Mer makt åt individen samtidigt som vi jämnar ut orättvisan i att vi råkar födas med föräldrar som ger oss olika förutsättningar

Di skriver idag om ett nytt index för att utifrån en kristen värdegrund bedömma företag. Indexet är tänkt att guida investerare.

I alla fall så blir min fråga då: Hur många investerare bryr sig om det?

Troligen fler än jag tror.

De punkter jag reagerade på var preventivmedel och pornografi. Preventivmedel vill jag verkligen att man investerar i! men här är det misstänkt Vatikanen som har ett finger med i spelet för att så inte ska bli fallet :-(. När det gäller pornografi så vet jag ju inte hur de har satt kriteriet, men jag antar att de inte har samma gräns som jag. Å andra sidan så finns det nog inte så stor brist på investerare i porr-braschen och jag ser det inte heller som någon nödvändig bransch, så den begränsningen bekymrar mig inte alls.

Samtidigt skriver Di om hur investeringarna i Asien växer. Jag undrar hur de då verkar för bra löner och arbetsförhållanden för de anställda, och värnandet om miljön. Liten undran bara. 

Men tillbaks till det kristna indexet. Det påminner mig om en teori som jag fick höra under en rundvandring på Birka. Teorin var att man flyttade från Birka till Vadstena just för att handelspartnerna var kristna och ville ha kristna handelspartners. Birkaborna valde då att flytta till Vadstena och där, åtminstonde utåt sett, ge sken av att de blivit kristna. I sinom tid blev ju också så fallet. Ett handelsstrategiskt drag redan då.

Så även om vi nu är bland världens mest sekulariserade (det mest sekulariserade?) landet i världen, så är vi även ett av världens mest exportberoende länder. Och eftersom många av våra investerare inte är fullt så sekulariserade som oss, så innebär det att vi ändå får rätta oss i ledet.

Förhoppningsvis ligger nu våra värderingar hyffsat i linje med detta kristna index, förrutom just frågan om preventivmedel då.

Amnesty och Human Right Watch är bra märkliga ibland. Inte ens när muslimerna själva anser det befogat med slöjförbud så kan de se nödvändigheten i ett förbud. (SvD)

Jag har skrivit en del artiklar innan, men sammanfattningsvis anser jag att man i princip får klä sig hur som helst, men att jag vill motverka de krafter som i sin tur motverkar öppenhet och tolerans.

I min värld så står slöja för att du faktiskt vill förändra världen i mer eller mindre grad mot islamism, och där tänker jag högljutt att protestera då jag strävar efter ömsesidig respekt och ödmjukhet. Inte ensidig sådan.

Jag vill, som påpekats tidigare, verka för de sekulariserade muslimerna. Inte för islamisterna.

Och sist men inte minst. Den reaktionära våg som drar fram bland de muslimska kvinnor i västvärlden som väljer att bära slöja som en tonårsrevolt. Jag skulle hoppats på att de i sitt handlande faktiskt tog större ansvar för vad det innebär för sina systrar i andra länder, där de faktiskt inte har något val. Mycket själviskt beteende i mina ögon.

Tidigare artiklar om slöja:

Jag kan absolut ingenting om pappersindustrin, men tänkte ändå filosofera lite runt lönenivåer nu när pappersstrejken ser ut att utvidgas. (SvD, DN)

För vad är en rättvis lönenivå? Ett sätt att se det är att utgå ifrån att förra avtalsperiodens lönenivå var rättvis och sedan enbart se om arbetarna nu är mer effektiva än då och justera lönen därefter. Till det får man justera för den allmänna löneglidningen.

Sedan är det klart att om arbetarna bidragit i produktutvecklingen eller i framtagningen av effektivare processer och verktyg så bör detta komma dem tillgodo på något sätt.

När det gäller konkurrens så vill så klart arbetarna öka sin konkurrenskraft gentemot andra grupper, samtidigt som arbetsgivarna så klart vill öka konkurrenskraften gentemot sina konkurrentr på pappersmarknaden. Det senare borde rimligen ligga i arbetarnas intresse också, i alla fall om de långsiktigt vill ha jobben kvar.

Samtidigt får vi komma ihåg att de inte bara kan få plocka russinen ur kakan utan om de ska tillgodogöra sig uppgångar så får de ochså vara med och ta nedgångar.

Andra aspekter är så klart att för hög lön bidrar till för dyra produkter vilket leder till minskade volymer och därmed mindre jobb. För låga löner å sin sida leder till att det inte går att rekrytera de personer som kan jobba effektivt och tillföra nya ide’er, samt att de personerna med de kvalifikationerna väljer att lämna företaget.

Så vad vill jag ha sagt? Inte mer än att det är många parametrar att tänka på. Och att det ligger i båda parters intresse med ett långsiktigt sunt företagande.

Sent ska synaren vakna heter det.  Sju år efter kännedommen kommer ångern, eller är det bara ett spel för galleriet? Anders Arborelius säger nu(SvD):

Som biskop tar jag på mig hela ansvaret för detta och är beredd att ta konsekvenserna av detta, när man nu ska göra en grundlig undersökning av hela denna tragiska historia.

Det kan hända att det är som den katolske förespråkaren sa i TV-morgonsoffan för en tid sedan, att det inte finns fler pedofiler bland katolska präster än inom andra grupper, men faktum kvarstår ändå när det gäller den Katolska kyrkans vilja och förmåga att göra något åt problemet både i förebyggande syfte och för att mildra skadorna.

Samtidigt tycker jag att man bör kunna förvänta sig mer av religösa samfund än av en grupp – vilken som helst.

Jag brukar bedömma människor utifrån att det är mänskligt att fela, (i alla fall om man har gott uppsåt) men att det beror på hur man sedan väljer att hantera sin misstag.

Men Katolska kyrkan kan väl inte förnedra sig att mätas efter samma måttstock som vi vanliga dödliga.

Det drabbar ju bara mig är en kommentar som ibland framförs av de som använder/missbrukar narkotika som de bekostar själva. Men fullt så enkelt är det inte. Hela hanteringen i sig skördar många människooffer.

Nu plockas i alla fall tre av de personer, som håller denna hantering igång, bort från gatan. (VF)

Vilket får mig att påminnas om boken El Choco som ger en inblick i vad knarkhandeln kan göra för ett helt land. I detta fallet Bolivia. Men den ger också en fantastisk skildring av hur en individ kan vända sitt liv. Jonas, som boken handlar om, är ett exempel på en person som länge klarade av att bekosta sitt missbruk genom det höga arbetstempo han då kunde hålla. Men som när det sprack snabbt fick stora skulder. Det var för att betala dessa skulder som han tvingades till Bolivia för en smugglarresa, men åkte fast.

Högst rekommenderbar bok förresten!

Men tillbaks till brottsbekämpningen här i Sverige, och fundera lite på hur du tror att narkotikabrottsligheten kommer att påverkas av ett röd-grönt styre respektive Alliansstyre. Utdrag ur DN, men läs gärna hela artikeln

Sedan förra valet har V och MP, till skillnad från S, också sagt nej till EU-samarbete om övervakning av brottsmisstänkta, nej till att använda EU:s visumregister för brottsbekämpande ändamål och nej till att underlätta inhämtande av bevis i andra länder.

Kvinnligt företagande ligger lågt i Sverige, och på tredje lägsta plats i EU.

Jag ser spontant två orsaker. Den ena är denna om RUT. För visst har det varit lite skamligt att ta in hjälp i hemmet, även om man haft råd. Nu verkar det som tur är sakta men säkert vända. Det andra är svårigheterna inom de branscher som kvinnor uppenbarligen verkar vara mest intresserade av att verka inom, nämligen skola, vård och omsorg.

För som Thomas Gur påpekar (SvD):

Företagande inom skola, vård och omsorg är mer riskfyllt än företagande inom andra branscher, eftersom den politiska inblandningen är betydligt större och villkoren ofta ändras. Denna politisering har direkta, negativa konsekvenser för det kvinnliga företagandet och är en viktig förklaring till att kvinnor oftare är deltidsföretagare och oftare låter bli att ha anställda.

Låt oss därför hoppas på en fortsatt Alliansregering, så att de kvinnor (om män också för den delen) som så önskar faktiskt ges en rimlig chans till förutsägbarhet.

Dessutom är jag helt övertygad om att Alliansen även ger bättre förutsättningar för företagande i dessa områden.

Nästa sida »