Ja, om det allt för myckna våldet på våra ungdomshem kommer att kunna ses som efterdyningar eller som början på en eskalering, ja det återstår att se. Enligt mig så avgörs det av valutgången nu i september. (SvD)

I mina ögon så betyder desto starkare Björklundsstöd, desto mänskligare stöd till både ungdomar och de anställda. Och dessutom att färre behöver hamna på ungdomshem överhuvudtaget.

I mångt och mycket kan man bara översätta Björklunds skolretorik till dessa sammanhang. Vi ska se till individen, samtidigt ska vi se till att det är lugn och ro så att ungdomarna i fråga får en chans att återhämta sig och växa. Dessutom är så klart även övriga ungdomar samt personalen värda en bra miljö.

Som jag ser det så är detta våld bland annat resultatet av en allt för långtgående låt-gå vuxenmentalitet. Idag verkar allt för många vuxna se gränser mot barn och ungdommar som integritetskränkande och hämmande. Så istället för att gradvis lära barn och ungdommar vilka regler som gäller för att relationer ska fungera, så sviker man dem och ägnar sin tid och energi till annat. Och sedan låtsas man vara förvånad när det väl gått så långt som till våld.

Tänker osökt på boken ”Ohörda rop” en skrämmande skildring av hur vuxenvärlden svek en av sina döttrar och hur hon sedan endast elva år mördade två pojkar.

Vi måste bli betydligt mer lyhörda för dessa rop, samt ge föräldrar och samhället bättre redskap för att så snart som möjligt svara på dem. Efter vad jag vet så är det sällan en blixt från klar himmel att en ungdom hamnar på ungdomshem eller tar till våld som kräver läkarvård.

Avslutningsvi; Jag förespråkar verkligen den liberala människosynen. Att se till och bejaka individen och hennes inneboende styrkor och positiva egenskaper, samtidigt som vi andra finns där och rycker in i fall personen i fråga skulle behöva hamna på rätt köl igen.