Jag tycker att sekter är otroligt obehagliga, men det kanske har att göra med att de är så totalt i strid med min livssyn. Men också för den styrka de ånjuter, som gör att de i praktiken kan få med sig vem som helst bara tillfället är det rätta. Ursch, mycket mycket obehagligt.

Men ett sätt att förhindra deras utbredning är så klart att tala om problemet, vilket nu Per Kornhall, en avhoppare, gör i boken Livets ord. (SvD)

Ett annat är så klart att se till att våra barn slipper födas in i sekter.

Och ett tredje är att samhället stöttar de som vill hoppa av, vilket Nyamko Sabuni presenterade i januari. Se Möjligheten att få lämna en grupp när man vill och slippa hjärntvätt

Och för det fjärde att minska skammen, så att det blir lättare att hoppa av utan att känna Hur kunde jag vara så lätt manipulerad.

För som Per Kornhall påminner om:

Kornhall visar övertygande hur Livets Ord, under Ulf Ekmans ledarskap, fångar upp vilsna människor i sin gemenskap för att manipulera dem till underkastelse. Metoderna är desamma som används av sekter och auktoritära regimer världen över. Medlemmarna inlemmas långsamt i en från omvärlden isolerad gemenskap som konsekvent odlar ett ideologiskt sanningsmonopol. Genom ett auktoritärt ledarskap kontrolleras all information, och intern och extern kritik undertrycks effektivt genom en kombination av maktspråk och stark samhörighetskänsla. På så sätt blir medlemmarna med tiden själva den ”sanna” lärans främsta förespråkare: de kräver av sig själva och andra fullständig underkastelse och lojalitet.

Kornhall berättar om hur svårt det är att bryta med en sekt när man väl blivit delaktig i dess självrättfärdiga gemenskap. Skälen är många. Efter en tid är man isolerad från det omgivande samhället, såväl när det gäller värderingar som sociala relationer. Vid ett uppbrott förändrar man därför inte bara sin världsbild – man tvingas också lämna i stort sett hela sitt sociala umgänge. Övriga medlemmar gör därtill vad de kan för att återföra avfällingen i sektens gemenskap.