Ännu ett undangömt barn har hittats. Denna gång en åtta årig flicka som varit försvunnen i sju år. Det framgår inte så mycket av hur hon har haft det men bara en sådan sak som att hon har hållits ifrån skolan talar sitt tydliga språk. (DN)

Jag är mycket förundrad över hur man som faster kan röva bort sitt syskonbarn för att lämna det till en familj där allt uppenbarligen inte står rätt till. Hon rövades bort från en fosterfamilj och det framkommer inte hur förhållandena var där, men de har uppenbarligen inte sett till hennes väl och ve i den nya familjen heller, om det nu mot all förmodan skulle visa sig att även förra fosterfamiljen var olämplig.

Får mig osökt att tänka på andra händelser där barn utsätts för kränkningar. På sätt och vis tycker jag att det är värst när det kommer från de egna föräldrarna. Samhället å andra sidan består av så många fler personer så det borde inte kunna begå samma misstag som en enskild förälder. Nåja det var ett litet sidospår jag grubblat på under dagen.

Hoppas nu verkligen att livet får en bättre vändning för flickan, och att när nu hennes biologiska familj inte ser till hennes bästa, att ändå samhället kan leva upp till sitt ansvar.

Tyvärr går mina tankar allt för mycket till fosterflickan i Vit Oleander av Janet Fitch. Hoppas verkligen inte att den bokens bild av det amerikanska fosterhemmen stämmer. (Boken är förresten mycket läsvärd!)