Är det en fördel eller nackdel att handla med de man har meningsskiljaktigheter med? Till exempel så handlar USA olja av Venezuela (SvD) och inför handelssanktioner gentemot Iran (SvD).

Spontant, om jag bara ser till mig själv, så skulle jag akta mig mycket noga för att sätta mig i beroendeförhållande till någon där jag inte kan vara säker på att jag kan bryta förhållandet när jag själv vill. Hum misstänker att jag är lite väl nitisk på den punkten.

Men rent logiskt kan jag inse att man ibland kan behöva ta beräknade risker. För är vi beredda att ta konsekvenserna av att inte handla alls med de länder där vi har meningskiljaktigheter? Jag tänker både på de ekonomiska konsekvensern och den ökade risken för upptrappad konflikt och krig. Ytterligare en följdeeffekt är att vi får färre tillfällen att lära av varandra och tillsammans.

Lite långsökt kanske men jag tänker återigen på ”The Village” (kanske för att jag och dottern återigen såg den här i veckan). Där har ett antal personer beslutat sig för att isolera sig för att undkomma omvärldens ondska och tragedier. Frågan de ställs inför är: När är det värt risken att kontakta omvärlden för att idka handel? I detta fallet köpa medicin.

Men tillbaks till de två exemplen i dagens SvD. Vilka metoder fungerar? Självklart beror det helt och hållet på de parter det berör. Vilken trovärdighet har de som ställer krav respektive vilket språk fungerar på mottagaren? När det gäller Iran så är min gissning att sanktioner är ett språk som förstås. När det gäller Venzuelas hot om oljestopp så är min första fundering: Vem förlorar mest på det? USA eller Venzuela? Dvs har USA lättare att hitta olja på annat håll än vad Venzuela har möjlighet att hitta nya köpare? Och hur mycket sanning ligger det i att Hugo Chavez påstår sig vara beredd att gå så långt som till att låta Venzuelas folk äta sten.

********

Jag har tidigare berört filmen The Village i artikeln Fundering