Ibrahim Baylan skriver i dagens SvD:

Regeringens ambition att sälja ut statligt ägda företag till varje pris är slöseri med våra gemensamma resurser

Man kan lika gärna vända på det och hävda att statligt ägande är slöseri med våra gemensamma resurser. Inget av påståendena går att säga bu eller bä om innan man har jämfört med alternativen. Sedan kan man så klart även ha andra orsaker till varför man förespråkar det ena eller det andra, men om vi nu håller oss till Baylans argument om slöseri.

Om statligt ägande är slöseri eller ej beror så klart på vilken avkastning vi får på pengarna om de är bundna i den nuvarande investeringen, respektive vilken avkastning vi skulle kunna få om vi gjorde något annat med pengarna; investera i annat statligt ägande så som vård, skola, försvar, rättsväsendet osv eller betala av på stadsskulden och på så sätt minska de räntekostnaderna.

Hum detta blev ett väldigt mässande i baskunskap, men se det som en frustration över att inte ens Bayan har grunderna klart för sig. Eller vad som nog ligger närmare sanningen; Att han väljer att vinkla frågan så som det passar honom.