september 2010


Skottlossning och man skjuten i benet. Vi läser snabbt vidare och konstaterar ”uppgörelse mellan kriminella gäng”. Pustar ut och tänker förstrött att det inte berör oss. (SvD, DN)

Eller?

Blir direkt påmind om den beskrivning James Garbarin ger i Pojkar som gått vilse – Varför våra söner blir våldsamma och hur vi kan rädda dem. Där konstaterar han nämligen hur svårt han och hans kollegor hade för att få gehör för problematiken med det grova våldet, så länge det höll sig till minoritetsgrupper i utanförskap.

Känns det igen?

Jag har precis skrivit om hans bok och några angränsande i Pojkar som gått vilse …

Säger bara 🙂 🙂 🙂 och ser redan fram emot nästa avsnitt!

Hittade just denna intervju med Björklund i Sydsvenskan.

Återigen, varför fick inte invandrings och integrationsfrågorna större plats i valdebatten? Jag är övertygad om att både Nyamko Sabuni, Jan Björklund och Philip Wendahl skulle kunnat visa på hur Folkpartiet tar seriöst, liberalt och medmänskligt på dessa frågor.

Och som jag hoppas att ni förstår så menar jag inte liberal i meningen låt-gå-öppna-alla-dörrar, utan liberal i meningen ömsesidig respekt och långsiktighet.

Gruppboenden och hemtjänst låter i mina öron spontant enbart som något possitivt. Jag syftar på Svenska kyrkan som funderar på att ge sig in i dessa näringsverksamheter. (SvD)

Vill därmed passa på att säga att jag däremot är ytterst tveksam till religösa friskolor. Jag anser att de barn som kommer från starkt religösa miljöer ska ges en frizon i skolan. Men det är så klart en annan diskussion.

I den åldern när det är dags för gruppboende och hemtjänst har väl ändå de flesta sin religionstillhörighet klar för sig och jag antar att i dagens rörliga samhälle där du kanske inte blir gammal där du har din släkt och dina vänner, där kan det nog kännas tryggt att vårdarna delar din livssyn.

Även jag som inte ens är med i Svenska kyrkan har ändå ett starkt förtroende för dem i omvårdnadsfrågor. Dvs jag tror att deras ”Goodwill” är hög, för att avsluta med lite företagsterminologi.

Lite sexleksaker i minibaren – glorifiering av något som bör avglorifieras, enligt polisen. (SvD)

Visst är det så med det mesta. Det kan brukas och det kan missbrukas. Så även med både chokladen, nötterna och spriten som också brukar förekomma i samma minibar.

Nej låt vuxna människor ha lite kul om de vill.

När det gäller prostitution, så vet de som läst här tidigare, att jag tycker sexköpslagen är kass. Återigen: låt vuxna människor göra som de vill förutsatt att de är psykiskt friska och inte missbrukare.

Nej se till att fokusera där åtgärderna verkligen behövs: på barnprostitution, trafficking, våldssex, psykisktsjuka och missbrukare som prostituerar sig.

Vi måste kunna få njuta av livets goda även när det finns en baksida, både när det gäller mat, sex, dryck, shopping, spel osv.

Se gärna mina tidigare artiklar om sexköpslagen

Ola Karlman och Anton Landehag Ungdom mot rasism  avslutar sin artikel med (SvD):

… skapa visionen om det mångkulturella samhället, därför hör den nuvarande integrationspolitikens vilja att likrikta människors identiteter bäst hemma på den ideologiska soptippen …

Instämmer fullständigt i att människor inte ska dömas efter sin etnicitet, dvs rasism.

Men att därifrån dra slutsatsen att alla kulturer är lika mycket värda blir väldigt märkligt. För i alla fall så är det det som jag allt som oftast läser mellan raderna i uttalanden som dessa.

Och med all den erfarenhet som ändå finns i världen så tycker jag att det är väldigt oansvarigt mot våra barn och kommande generationer att säga att vi inte vill lämna en så bra värld som möjligt åt dem, dvs att vi helt struntar i våra lärdomar. Vad just jag menar med en bättre värld beskriver jag på min sida ”En bättre värld”.

En etnicitet föds man med och behåller oeberoende av om man vill eller ej. En kultur däremot föds man visserligen in i men desto äldre man blir desto större ansvar har man för om man väljer att vara kvar eller ej.

Det mest tragiska i sammanhanget är alla de där träbenen som delas ut, vilka innebär att det är tabu att kritisera någon/några som råkar tillhöra en etinicitet som ses som att de är utsatta för rasism, oberoende av hur illa deras beteende är och oberoende av om det överhuvudtaget har ett dugg med etniciteten att göra.

Vilket innebär att vi då ställer oss på förrövarnas sida.

Och var det verkligen det vi ville?

Själv vill jag värna ett fungerande rättssystem liknande det vi har idag inklusive likhet inför lagen, yttrandefrihetenen, offentlighetsprincipen, skolplikt, socialt skyddsnät, allemansrätten och en kultur (inte bara lagen) som innebär att vi dömmer våra medmänniskor utifrån vad de tycker och gör oberoende av etnicitet eller kön.

Tyvärr är det inte så många kulturer som lever upp till de kriterierna idag 😦

***********

Tillägg: Missade säga att jag dessutom verkligen vill värna vår, svenskarnas, syn på djur och miljö. Det är snarare något jag vill förbättra. Inte försämra!

Varför kan inte den svenska debatten om islam vara något mer nyanserad?

För precis som bland kristna och judar mm så finns det så klart onda och goda även bland muslimerna.

Och jag vill gärna att Sverige står på de godas sida. Och verkar för sådana som Lubna Ahmad al-Hussein, som just nu är på Göteborgs bokmässa (SvD)  (bok – bibliotek). Precis som hennes boktitel säger så blev hon dömd till 40 piskrapp för att hon använde byxor. (Tidigaer inlägg av mig)

Visst, det är lätt att säga såhär efter valet men jag önskar verkligen att Nyamko Sabuni och Philip Wendahl hade dels fått mer genomslag för sina ideer inom Alliansen, dels fått mer synlighet i media.

Men det är klart. Hittills drabbar den kassa invandrings och integrationspolitiken framförallt den minoritet som bor i utanförskapsområdena. Och varför skulle vi vilja bry oss om dem?

Nästa sida »