Varför kan inte den svenska debatten om islam vara något mer nyanserad?

För precis som bland kristna och judar mm så finns det så klart onda och goda även bland muslimerna.

Och jag vill gärna att Sverige står på de godas sida. Och verkar för sådana som Lubna Ahmad al-Hussein, som just nu är på Göteborgs bokmässa (SvD)  (bok – bibliotek). Precis som hennes boktitel säger så blev hon dömd till 40 piskrapp för att hon använde byxor. (Tidigaer inlägg av mig)

Visst, det är lätt att säga såhär efter valet men jag önskar verkligen att Nyamko Sabuni och Philip Wendahl hade dels fått mer genomslag för sina ideer inom Alliansen, dels fått mer synlighet i media.

Men det är klart. Hittills drabbar den kassa invandrings och integrationspolitiken framförallt den minoritet som bor i utanförskapsområdena. Och varför skulle vi vilja bry oss om dem?