Skottlossning och man skjuten i benet. Vi läser snabbt vidare och konstaterar ”uppgörelse mellan kriminella gäng”. Pustar ut och tänker förstrött att det inte berör oss. (SvD, DN)

Eller?

Blir direkt påmind om den beskrivning James Garbarin ger i Pojkar som gått vilse – Varför våra söner blir våldsamma och hur vi kan rädda dem. Där konstaterar han nämligen hur svårt han och hans kollegor hade för att få gehör för problematiken med det grova våldet, så länge det höll sig till minoritetsgrupper i utanförskap.

Känns det igen?

Jag har precis skrivit om hans bok och några angränsande i Pojkar som gått vilse …