Som tur är finns det ändå några kloka vuxna kvar, för det som borde vara självklart kräver sorgligt nog att påpekas.

Elever och föräldrar behöver få bättre information om hur eleverna klarar sig efter färdig utbildning, skriver Annika Lundius och Johan Olsson, Svenskt Näringsliv. (SvD)

Om du inte själv är en del av skolvärlden eller har barn i högstadie/gymnasie så antar jag att du tagit detta som självklart, men tyvärr är så inte fallet.

Nej, i skolans utvecklingssamtal så lyfts det fram att det viktigaste är att mina barn trivs. (Har en son i högstadiet och en dotter i gymnasiet.) Att målet är att de ska utnyttja sin kapacitet för att möjliggöra att de senare i livet dels kan ta hand om sig själv, dels förverkliga sig själv, det verkar vara helt bortglömt. Sedan anser även jag att barnen så klart ska trivas. Men det är snarare ett medel än det alenastående målet.

Och även råden till gymnasiet går i samma analogi. ”Och vad vill du göra lille vän?” Utan någon större reflektion över realismen i det hela. Kanhända är vi fortfarande ett välfärdsland med stort socialt skyddsnät, men de som går i högstadiet nu ska förhoppningsvis verka på arbetsmarknaden i 50 år till (troligen ännu längre). Och hur tror vi att deras yttre förutsättningar ser ut då? Så hur kan vi faktiskt hjälpa dem att vässa de inre förutsättningarna?

Låt oss inte fortsätta att svika våra barn!