Blir mycket glad när jag ser att Mauricio Rojas har skrivit en ledare i SvD idag. Ser fram emot att få läsa och höra mycket mer från hans sida framöver! Och kan inte annat än instämma i orden:

Vem skulle inte vilja leva bland spanjorer och styras av svenskar?

Han påpekar vidare:

När jag bodde i Sverige längtade jag till latinskt temperament, de stora visionerna och de ännu större passionerna. Nu, när jag bor i ett ärkelatinskt land saknar jag den svenska pragmatismen, det jordnära sinnet, seriositeten. Allt det som ryms i dessa värdeord som PJ Anders Linder listade i sitt andra inlägg om Det nya borgerliga uppdraget: kvalitet, ansvar, bildning, flit och respekt.

Och det som vanligt uppfriskande i att erkänna att olika kulturer har olika styrkor. Kanske vi sent om länge ändå kan få börja disskutera vad vi vill bevara och var vi kan lära.

Kommer då osökt att tänka på en annan tidens samma barn, nämligen barnuppfostran  där vuxenvärlden av någon märklig anledning förväntas tuta i barnen att alla är lika bra, ingen vinner och ingen förlorar. Det där att vi alla är bra på lite olika saker och därmed kan komplettera varandra verkar vara en för komplicerad ekvation även för vuxenvärlden. 😦

Så nu välkomnar jag en av mina liberala favoriter tillbaks till den svenska debatten!