Jag instämmer till fullo med att barnfattigdom är helt oacceptabelt, men min gissning är att jag och Juholt har olika recept på hur den ska undvikas. (SvD)

Se bara på hans fyra huvudområden så signalerar han genast att det är fördelningspolitik som står högst i kurs. Åtgärder för tillväxt finns förhoppningsvis också på agenda, men de gör sig inte synliga som högsta prioritet. De fyra huvudområdena är:

 ta fram ett program mot barnfattigdomen, ta initiativ till en översyn av pensionssystemet, göra en genomlysning av de senaste årens marknadsavregleringar, i synnerhet elmarknaden, samt att genomföra en översyn av partiets skattepolitik.

Barn som lever i fattigdom och i än högre grad barn och ungdomar som av olika skäl inte kan bo hos sina föräldrar, eller har det väldigt tufft hemma, dessa barn och ungdomar måste vi verkligen värna bättre om.

När inte föräldrarna räcker till på ett eller annat sätt så måste vuxenvärlden gå in och ta sitt ansvar.

Minska långtidsarbetslösheten, speciellt inom utsatta grupper, är definitivt högsta prioritet från min sida. Fas 3 är onekligen ett misslyckande. Självklart har dessa personer något att tillföra. Hur kan det vara så svårt? Har vi som samhälle råd att stirra oss blinda på effektivitet i varje enskild verksamhet, istället för att se till samhället som helhet? Skulle vi kunna anpassa oss mer till konjungtursvägningarna?

Vad saknas? Startkapital? Ideer? Kompetens och drivkraft?

Tillbaks till frågan om arbetsfördelning och effektivitet. Vem skulle därhemma resonera såhär: Vi är sex personer i familjen där var och en kan jobba tre timmar om dan i hemmet. Om alla jobbar så effektivt de kan, så skulle vi klara oss med att de fyra mest effektiva jobbade tre timmar var om dagen. Så då låter vi dem göra det så kan de andra två spela något spel eller läsa någon bok istället.

Tror ni att ni skulle lyckas med att införa en sådan arbetsfördelning hemma hos er?

Avslutar med en angränsande fråga, som visserligen inte löser barnfattigdomen, men ändå är ett bidrag i den riktningen. Åtminstonde för de barn som har skilda föräldrar. För att underlätta att barnen får fortsätta att hålla bra kontakt med båda sina föräldrar så bör de kunna få ha rum hos båda förädrarna, vilket så klart kostar. Min åsikt är att man som förälder ska få göra avdrag när barnen har dubbelt boende. Flera barn kan så klart dela på ett rum, men att man har en större lägenhet än man skulle behöva om man bodde utan barn.

Vi är ett land som rimligen borde ha förutsättningarna för att utrota barnfattigdomen.