april 2011


Anders Mildner skriver att vi har fått en ny ensamhet som breder ut sig, och säkert är det så. (SvD)

Jag tänkte bara lägga till en aspekt, nämligen den att när vi inte hade den digitala världen så fick vi i högre utsträckning förlita vårt sociala umgänge till vår geografiska närhet. Nu däremot kan du hitta en likasinnad via nätet som du sedan fortsätter att umgås med irl (in real life), det kan vara som vänner eller att ni blir ett par.

Betyder det här att vi blir mer kräsna i våra relationer, eller att vi som Anders antyder faktiskt håller än fler relationer vid liv? Och minskar irl-relationerna? Och gör det i så fall något?

Rent generellt har vi otroligt många fler mänskliga möten idag än för tex hundra år sedan, eftersom fler kan resa. Logiken säger att alla dessa relationer orimligen kan vara lika djupa. Å andra sidan, om du bara har möjlighet att träffa ett fåtal personer så är chansen betydligt mindre att du hittar din själsfrände. Eller blir det så att eftersom det finns så många ”att välja på” så fortsätter vissa bara att leta och leta?

Klart att det finns för och nackdelar med allt och idag, när var individ förväntas vara sin egen lyckas smed, så är det nog inte helt fel att stanna upp ibland och fundera på vilka slags relationer man vill ha och om man kan göra något för att nå dit.

Vill du ha ett fåtal nära vänner som du kan träffa och ha en nära relation till eller vill du ha många olika vänner att hitta på olika saker med eller tycker du det passar dig utmärkt att sitta och knappa på datorn, kanske en blandning av Face Book, bloggande och mailande? Och är det realistiskt att tro att det går att få ihop alla dina önskningar? Kanske har du det faktiskt redan ordnat på bästa sätt 🙂

Just idag väljer jag att tänka på alla de som hittat kärleken via nätet 🙂

Annonser

Sala kommun vill införa ett förbud mot tiggeri. Jag har skrivit en artikel om detta på Newsmill.

Instämmer dessutom till fullo i två andra artiklar skrivna av personer med mer insikt i problematiken än jag har:

Och som jag skriver i min artikel så skulle jag välkomna en informationskampanj (debatt!) Vad gör stat och kommun i dessa frågor idag? Vad gör föreningar och organisationer? Och hur skulle dessa vilja att vi ska göra?

Vissa poliser välkomnar Sala kommuns beslut, medan vissa är mer tveksamma. Och i mina öron låter det som de tveksamma har en mer realistisk och human syn på problematiken, dvs att förslaget är populistiskt med tveksamt om det ger någon önskvärd effekt. (SvD)

Jag blir så matt. Så var det nu dags igen. Sexköpslagen. Och som vanligt den svartvita diskussionen. Antingen tillåta prostitution eller totalt förbud. (SvD)

Jag har inte så mycket nytt att tillföra från min sida då jag skrivit en hel del artiklar om sexköpslagen innan, men nu är jag uppenbarligen upprörd igen.

För att hålla sig till Sverige. Jag anser att vi ska lägga betydligt mer resurser och fokus på att motverka och få bort barnprostitution, trafficing, samt prostitution som en del av missbruk/psykisk sjukdom.

Om det därutöver finns vuxna människor som vill ha sex och där den ena är beredd att betala den adra, so what?

Och avslutningsvis så instämmer jag till fullo i kommentaren i SvD artikeln: Varför ska detta samhälle förutsätta att vuxna kvinnor inte kan besluta över sina egna liv? Prostituerade män verkar man inte bekymra sig nämnvärt om. För det vet väl alla att alla män alltid vill ha sex, oberoende med vem, medans kvinnor bara vill ha sex om de är upp över öronen kära. Eller?

Nej, sätt in krafttag där det verkligen behövs istället.